| 608 | Tabernaklet. | Brefwet Till Ebreerna. | Kap. 9. |
honom i Kristus Jesus, en gemenskap, som börjas i tiden, men fulländas i den saliga ewigheten. Kristi dödliga lekamen war den förlåt som remnade öfwer förebilden af Jesu lekamen, nemligen förlåten emellan det heliga och det allraheligaste, se Matt. 27: 51. Utan Kristus har den fallna menniskan intet tillträde till Gud, men genom Kristi försoningsdöd är tillträde öppnadt till Gud, himmelen är öppnad, syndaskulden betald, och de som genom det heliga, genom Guds Andes upplysande och pånyttfödande nåd wilja komma till Gud, de blifwa Guds barn, se Joh. 1: 12. Ljusstaken och skådebrödsbordet beteckna salighetens kunskap eller sanningens ljus och trons lif, som genom ordet och sakramenten werkas och widmagthålles. Härigenom kommer själen till den rätta gemenskapen med Gud i Kristus Jesus, hon kommer i förbund med honom och blifwer liksom innesluten i förbundets ark, öfwertäckt med nådastolen Kristus, på hwilken Guds härlighet mellan Keruberna blickar ned med nådigt wälbehag. Förbundets ark stod i det allraheligaste och war på alla sidor öfwerdragen med guldplåtar. Guldet är, såsom det anwändes i helgedomen, en bild af det waraktiga, oförgängliga, gudomliga i alla nådesinrättningar. I arken war det gyllene ämbar eller käril med manna, som blef ditsatt, 2 Mos. 16: 33, såsom en minneswård af Guds omsorg om sitt folk under ökenwandringen, och såsom en sinnebild af hans omsorg om alla sina trogna under wandringen till det himmelska Kanaan, och såsom en förebild är Kristus, det brödet från himmelen, som qifwer werlden lif. Joh. 6: 33. Arons mandelstaf, som genom ett underwerk blomstrade, 4 Mos. kap. 17, blef på Guds befallning förwarad i förbundets ark. Genom detta undertecken blef Aron af Gud stadfäst i det öfwerstepresterliga embetet, som också efter Guds befallning öfwergick på hans slägt. Denna staf war en bild af Kristi öfwerstepresterliga embete, som ewigt blomstrar, det winträdet, hwaruti alla troende äro inympade och blomstra och bära frukt. I honom blifwer af det andeligen döda och förtorkade menniskoslägtet ett nytt lefwande slägte, såsom af den torra stafwen blef ett friskt, wäxande träd. Så bär Kristi öfwerstepresterliga embete lefwande, oförgängliga blommor och frukter. Lagens taflor woro också förwarade i förbundets ark, de woro det gamla testamentets egentliga wittnesbörd eller förbundsskrift, och fördenskull kallas arken förbundets ark, se 2 Mos. 25: 16, 22 och kap. 34: 28, 29. Såsom emellan lagens taflor och Guds härlighet war nådastolen, så är Kristus, medlaren, mellan Gud och menniskan. Han har försonat wåra synder och öfwerskyler och liksom innesluter i sig sjelf alla sina trogna med alla deras fel och brister, så att de i honom äro omgifna med den fullkomliga rättfärdighetens rena guld, emedan han sjelf har uppfylt hela lagen för dem, och de äro i honom i ett ewigt förbund med Gud. Från det gyllene rökaltaret som hade sin plats inwid det allraheligaste, måste öfwerstepresten hemta det rökwerk, han hade brinnande i rökelsekaret, då han inträdde i det allraheligaste, så att Guds härlighet och äfwen Keruberna liksom insweptes i denna rök; och detta syftade derpå, att genom den himmelske öfwerstepresten Kristus de troende få nalkas den himmelske Fadren i bön och åkallan, men att han här i tiden alltid är för dem liksom inswept i dunkelhet. Men egentligen war denna rökelse en bild af Kristi förtjenst, som är den enda wällukt, det enda wälbehag inför Gud, hwarmed de troende inför honom framträda. Ingen bön blifwet hörd, utom den, som bedes i Jesu namn, Joh. 14: 13, 14, ingen rök af de heligas böner kan uppstiga inför Gud, utan genom det rökwerk, som ät gifwet ofwanefter. Upp. 8: 1–4.
5 och ofwanpå densamma härlighetens Keruber, som öfwerskyggde nådastolen[1], om hwilka stycken hwart för sig nu icke är att tala.
Härlighetens Keruber, nemligen änglagestalterna öfwer nådastolen, afbildade tronänglarne i den himmelska helgedomen och tillika den andeliga, nya, ewiga, förklarade skapelse, som framwäxer af Kristus och har sitt ursprung af honom, som är nådatronen och lifwets furste, se 2 Mos. 25: 18–20. Kerubernas wingar beteckna, att den nya skapelsen icke är underkastad den närwarande skapelsens lagar, såsom tyngdlagen o. f. w., utan i Andens werld råder den fullkomligaste frihet. Friheten från syndens träldom och lagens förbannelse börjar för de troende redan här i tiden, döden och förgängligheten förlora sin förskräckelse och sitt herrawälde; för de troende är döden uppslukad i seger. Såsom Guds härlighet tronade öfwer och emellan Keruberna, så skall hans ewiga härlighet uppfylla och omgifwa alla saliga, då det ordet fullbordas: Se, Guds tabernakel bland menniskorna, och han skall bo ibland dem. Upp. 21: 3. 2 Kor. 6: 16. Herren bodde ock i eldstoden och molnstoden ibland sitt folk i öknen, och hans härlighet uppenbarade sig i tabernaklet och öfwerskyggde det. Aposteln inlåter sig icke här uti en närmare utläggning af dessa höga hemligheter del för del.
6 Då nu detta så är inrättadt, gå presterna ständigt in i det främre tabernaklet och förrätta sina tjenster,
Dagligen gingo presterna in i det främre tabernaklet, nämligen i det heliga, och fulländade tempeltjensten, de skötte lamporna, brände rökwerk på rökaltaret och ombytte bröden på skådebrödsbordet. Härmed antydas förwaltningen af ordet och sakramenten samt hela gudstjensten och bönen i nådens rike. Det heliga med det, som deruti war, kan man äfwen anse såsom en bild af det gamla testamentet, och äfwen såsom en förebild af den synliga kyrkan i det nya testamentet och af alla trognas förberedelsetillstånd i tiden, till dess de få ingå i den ewiga härlighetens boning. Ljusstaken med ljuset afbildar då döpelsen och den nya födelsen genom sanningens ord (Jak. 1: 18), samt Andens eld och ljus i församlingen; skådebrödsbordet betyder Altarets sakrament, och rökaltaret betyder bönen och den sanna trons alla lifsyttringar.
7 men i det andra endast
- ↑ Arkens lock, som till försoning beströks med offerblod.
_612.jpg&oldid=348560){kind=link}