| 616 | Exempel på trons kraft. | Brefwet Till Ebreerna. | Kap. 11. |
så att det man ser icke har tillkommit af det som synes. 1 Mos. 1: 1 f. Ps. 33: 6. 148: 5.
Icke blott om det tillkommande, utan äfwen om det förflutna, såsom om werldens skapelse, är det blott genom tron någon rätt kunskap är möjlig. Aposteln går här tillbaka till werldens och till bibelns begynnelse och wisar, att wi behöfwa tron äfwen för att fatta det, som är för oss uppenbaradt om Guds werk, och att Gud är werldens skapare. De wisaste bland hedningarne hade mycket tänkt på werldens upphof och derom haft otaliga gissningar, men ingen rätt kunskap. Det är blott af Guds uppenbarade ord wi lära, att werlden är ett skapadt werk af den allsmägtige Guden, och att den är skapad af intet, genom hans ord, så att Gud af intet frambragt äfwen werldens grundämne, och att han fortfarande styr och uppehåller werlden såsom allestädes närwarande.
4 Genom tron frambar Abel åt Gud ett större offer än Kain, och genom henne fick han det wittnesbörd att han war rättfärdig, då Gud gaf wittnesbörd om hans gåfwor; och genom henne talar han ännu, fastän han är död. 1 Mos. 4: 4.
Abels offer war större än Kains, derföre att han offrade i tro och lydnad, i tro på Guds löfte om qwinnans säd, Messias, och i lydnad, så att han offrade hwad Herren hade befalt, ty såsom säkert kan man antaga, att offergudstjensten af Herren sjelf instiftades strax efter syndafallet, för att med offrens död och blod förebilda den kommande frälsarens försoningsdöd. Hwarken skulle menniskorna hafwa kommit på den tanken att offra, ej heller skulle offren hafwa haft något wärde, utan Herrens befallning, ty ingen gudstjenst är af något wärde, som icke hwilar på gudomlig uppenbarelse, och är inrättad af Herren sjelf. Då Abel offrade lefwande offer af sin hjord, och Kain blott offrade af sina döda jordfrukter, så wisade sig häruti strax i menniskoslägtets början hos dessa twå bröderna den stora skilnaden emellan död och lefwande gudstjenst. Abels tro och Kains förnuft äro de twå motsatta rigtningarne i menniskoslägtets förhållande till Gud i alla tider. Abel trodde Gud och lydde honom, Kain gjorde det han tyckte wara förnuftigast. Men all sjelfgjord gudsdyrkan, som en menniska företager sig, är fåfäng, såsom Kains offer. Det wittnesbörd, som Abel fick, att han war rättfärdig, Guds wittnesbörd om hans offergåfwor, war utan twifwel samma tecken, som sedan wid flera tillfällen blef gifwet, nemligen eld af himmelen, som förtärde offren, och med denna heliga, underbara eld uppenbarade Gud sin närwaro och sitt nådiga wälbehag till offren. Att Gud på detta sätt uppenbarade sitt behag till Abels, men icke till Kains offer, retade Kains ondska; han blef swårligen wred, hans hy förwandlades, och sedan mördade han sin broder. Denna wrede hos Kains slägt går genom alla tider; werlden hatar dem, som tillhöra Kristus, emedan de wilja tjena Gud efter hans wilja, och Gud bewisar sig wara deras Gud. Genom sin tro och sitt exempel talar Abel ännu; hans blod ropade från jorden efter hans död, kap. 12: 24, men hans segrande tro talar såsom en segerröst till alla troende, att de skola hoppas uppå Herren, stå faste i striden och segra genom Lammets blod, hwarpå blodet af Abels offerlam syftade, och genom hwilket Abel war rättfärdig.
5 Genom tron togs Enok bort, att han icke skulle se döden, och han wardt icke mera funnen, emedan Gud hade tagit honom bort; ty förr än han wardt borttagen, fick han det wittnesbörd, att han täcktes Gud; 1 Mos. 5: 21 f.
Genom tron kom Enok i en sådan hög och innerlig gemenskap med Gud, att han, utan någon lekamlig död, blef försatt i en högre werld, han blef på underbart sätt af Gud borttagen, så att han icke mera blef funnen på jorden. Hans ålder war då 365 år, lika många år, som dagarne i solåret, och wi kunna således äfwen anse honom såsom en lefwande afmålning af den stora förwandling, som skall ske, då nåderikets stora solår här i förgängligheten är tilländalupet, då alla troende skola blifwa förklarade, och nya himlar och en ny jord såsom en fulländad ny skapelse bestå ewinnerligen, och det gamla icke mer warda funnet. Enok blef upptagen, efter han hade wandrat med Gud, i tron haft Gud med sig, wid sin sida, för sina ögon och i sitt hjerta; och det war på detta sätt han blef beredd till den härliga förwandlingen.
6 men utan tro är det omöjligt att täckas Gud, ty den som will komma till Gud måste tro, att han är, och att han lönar dem som söka honom.
Att utan tro är omöjligt att täckas Gud, beror derpå, att menniskan genom synden är skild ifrån Gud och är ett wredens barn. Det är således icke möjligt att täckas Gud utan att genom tron tillegna sig försoningen i Kristus och hans rättfärdighet. Men detta är alldeles icke möjligt, utan att först tro att Gud är, och att de, som söka honom, skola finna honom sjelf och en härlig nådelön med honom. Således består den sanna tron icke deruti, att man tror att Gud är till och att Gud är en, ty detta tro också de onde andarne, Jak. 2: 19, utan att han är en Gud, som den fallna menniskan icke har, utan skall söka; och Kristus är wägen, sanningen och lifwet: ingen kommer till Fadren, utan genom honom. De som söka honom i Kristus, de finna honom. Den som beder, han får, och den som söker, han finner, och för den som klappar, warder upplåtet.
7 Genom tron tillredde Noa, sedan han hade fått uppenbarelse om det som ännu icke syntes, i helig fruktan en ark för att rädda sitt hus, och genom henne fördömde han werlden och wardt arfwinge till den rättfärdighet, som är af tron. 1 Mos. 6: 8 f.
Att Noa tillredde arken, skedde derföre, att
_620.jpg&oldid=348584){kind=link}