| Exempel på trons kraft. | Brefwet Till Ebreerna. | Kap. 11. | 617 |
han trodde den uppenbarelse, hwarmed Gud underwisade honom, att floden skulle komma, och gaf honom befallning att bygga arken. Denna uppenbarelse blef gifwen 120 år förr än floden kom, och under hela den tiden woro ingå synliga tecken för handen, att den skulle komma; men Noa trodde Gud på orden och lydde befallningen. Med denna tro och lydnad bewisade han, att han höll Gud i ära och att han älskade honom. Dermed att han byggde arken, bewisade han sin tro på hwad Gud hade sagt, och denna hans tro wittnade emot den ogudaktiga werlden, som icke trodde Noas predikan om den kommande straffdomen, och derföre ingen bättring gjorde. Han predikade och förmanade till bättring i Herrens namn och kallas derföre rättfärdighetens förkunnare, 2 Petr. 2: 5, men menniskorna aktade det icke. Deraf blef Noa alltmera förwissad, att floden skulle komma, såsom en rattfärdighetens straffdom. De sågo att han byggde arken, och detta hade kunnat lända dem till warning, men de wille icke tro, utan bespottade Noa. Detta exempel är lärorikt i all synnerhet för wåra yttersta tider. Matt. 24: 37. Arken war också en förebild af det nya testamentets frälsningsnåd, i sig sjelf war den ett bewis på Noas tro; och för oss predikar Noa derom, att till rättfärdighet måste man tro Herren på hans ord. Arkens byggande lärer oss, att det tron finnes, arbetar den i lydnad och bär frukt i lefwernet, ty arken byggde icke sig sjelf genom Noas tro, utan Noa byggde den i trons lydnad.
8 Genom tron lydde Abraham, då han wardt kallad att draga ut till det land han skulle få till arf, och drog ut, icke wetande hwart han skulle komma. 1 Mos. 12: 1 f.
9 Genom tron wistades han såsom främling i löftets land, såsom ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, medarfwingarne till samma löfte,
10 ty han wäntade på den stad, som har grundwalar, hwilkens byggmästare och skapare Gud är. Ebr. 12: 22. 13: 14.
Då Abraham gick ut ur sitt fädernesland, så wisste han icke, till hwilket land Gud wille föra honom och hans efterkommande, utan han trodde löftet och lydde befallningen. 1 Mos. 12: 1. I den första befallningen nämndes icke Kanaans land, utan Abraham trodde, att Gud skulle ledsaga honom och föra honom till det land, som han sjelf i sin wishet och kärlek bestämde. Derefter, sedan Abraham kommit in i Kanaans land, fick han weta, att det war det landet, som Gud lofwat honom och hans efterkommande till arfwedel, 1 Mos. 12: 7; kap. 13: 15—17; men hwarken han eller Isak eller Jakob, samma löftes medarfwingar, fingo taga det i besittning, utan såsom, i ett främmande land bodde de i tält eller flyttbara hyddor; och detta wandringslif war en träffande bild af de troendes wandring på jorden, der de äro gäster och främlingar. Jakob föddes 15 år före Abrahams död, så att de tre patriarkerne, som här omtalas, en tid woro medwandrare. Isak och Jakob fingo också sjelfwa genom omedelbara uppenbarelser af Gud löfte om Kanaans land och blefwo alltså Abrahams medarfwingar och icke blott hans arfwingar. Målet för Abrahams wandring war icke någon waraktig stad på jorden, der icke heller någon waraktig stad finnes, utan han wäntade på den oförgängliga stad, det ewiga, waraktiga hem, som Gud sjelf beredt för alla trogna, se Matt. 25: 34. Den stad med ewig grundwal, som Gud bygger och skapar, är det himmelska eller det nya Jerusalem, Upp. 21: 2, och det är dit Guds folk wandrar i tron såsom Abraham. Det är ett mål, som icke synes, men i tron äro de förwissade derom, såsom om de såge det för ögonen.
11 Genom tron fick ock sjelfwa Sara kraft till att grundlägga en afkomma och födde, fastän öfwerårig, emedan hon höll den för trofast, som hade gifwit löftet. 1 Mos. 17: 19.
12 Derföre föddes ock af en, och det af en halfdöd, så många som himmelens stjernor och som sanden, den oräkneliga, wid hafwets strand. 1 Mos. 15: 5.
Löftet, som Herren gaf, 1 Mos. 22: 17, blef uppfyldt redan i lekamligt afseende, ty en stor del af menniskoslägtet ännu i dag äro Abrahams afkomlingar, dels genom Isak, dels genom Ismael och Keturas barn; men i all synnerhet har detta löfte blifwit uppfyldt och skall widare uppfyllas i andeligt afseende i Abrahams andeliga säd genom Kristus. De, som genom Kristus komma till det nya, det ewiga lifwet, blifwa oräkneliga såsom himmelens stjernor, och alla undfå det ewiga arfwet genom samma tro, som Abraham, hwilken kallas de troendes fader, såsom deras stora förebild och exempel; och han är deras stamfader i Kristus. Att Sara genom Guds undergörande kraft blef moder wid den höga ålder, då det efter naturen war omöjligt, war både en werkan af den tro, hwarmed löftet anammades och tillika en träffande bild af den skaparekraft, hwarmed Herren upptänder nytt lif i den syndiga, andeligen döda menniskosjälen, hwilket af ingen naturkraft kan åstadkommas.
13 I tron hafwa alla dessa dött, då de ännu icke hade fått ut löftena, men sett dem fjerran ifrån och helsar dem, bekännande sig wara gäster och främlingar på jorden. 1 Mos. 23: 4. Ps. 39: 13. 119: 19.
14 Ty de som säga sådant gifwa tillkänna, att de söka ett fädernesland.
15 Och om de hade menat det land, hwarifrån de hade utgått, så hade de ju haft tid att wända tillbaka,
16 men nu begära de ett bättre, det är, ett himmelskt; derföre skämmes Gud icke wid dem, icke wid att kallas
_621.jpg&oldid=348587){kind=link}