| Exempel på trons kraft. | Brefwet Till Ebreerna. | Kap. 11. | 619 |
dägligt; och de fruktade icke för konungens påbud. 2 Mos. 1: 16, 22. 2: 1 f.
Om icke Moses’ föräldrar hade trott på Israels Gud och wäntat hjelp af honom, så hade de icke wågat dölja och rädda detta barn och utsätta sig för Faraos wrede, som hade befalt, att alla swenbarn bland Israels folk skulle dödas. Fulla af tro sågo de i barnets däglighet hoppet om folkets framtida befrielse, Derföre wille de äfwen med lifsfara rädda det, och fulla af förtröstan på Guds beskydd utsatte de det. Jemför 2 Mos. kap. 2.
24 Genom tron wägrade Moses, sedan han blifwit stor, att kallas son af Faraos dotter, 2 Mos. 2: 10 f.
25 och wille hellre lida misshandling med Guds folk, än till en tid hafwa lust i synden,
26 och höll Kristi försmädelse för större rikedom än Egyptens skatter, ty han såg efter lönen.
Moses, genom hwilken lagen blef utgifwen, framstår sjelf såsom ett härligt exempel på tron, då han hellre wille tillhöra det föraktade och hatade Israels folk, än wara Faraos dotterson och en mägtig prins wid Faraos hof, ty han trodde på Guds löften till Israels folk, som genom denna nådesutkorelse war Guds folk. Hellre wille han dela förakt och lidande med detta folk, än hafwa en fåfänglig glädje wid Egyptens hof, aktande den oförgängliga, himmelska lönen högre än Egyptens rikedomar. På detta löfte om Messias hwilade Israels utkorelse och hela Guds uppenbarelse för detta folk. På detta löfte trodde Moses, och allt, hwad han led för denna tro, kallas derföre Kristi försmädelse, ty han blef försmädad, emedan han trodde på den utlofwade Kristus.
27 Genom tron lemnade han Egypten, utan fruktan för konungens wrede, ty med den osynlige likasom för ögonen härdade han ut. 2 Mos. 2: 15. 14: 13.
Det war ingenting annat än tron på Israels Gud och på hans kallelse, som förmådde Moses att lyda och att utföra detta folk utur Egypten. Han trodde, att Israels Gud, fastän han icke såg honom, war wida mägtigare än Farao. Han lydde Gud och fruktade icke Faraos wrede.
28 Genom tron har han anordnat påsken och blodsbegjutningen, på det att den som förderfwade de förstfödde icke skulle komma wid dem. 2 Mos. 12: 1 f.
Då Moses föranstaltade om påskalammets slagtande och att dörrposterna skulle bestänkas med blodet af detta offer, så trodde han, att de förstfödde i Egyptens land skulle dödas, såsom Herren sade, men att de förstfödde i Israel skulle blifwa skonade, om de hade detta tecken på sina dörrar; men han trodde också på det stora tillkommande påskalammet Kristus, som härmed förebildades. Påskalammet i Israel war således en nådesinrättning, som hwilade på tron allt ifrån början och fordrade beständig tro, ända till dess den höga betydelsen deraf blef i Kristus fullbordad. Se 2 Mos. 12: 12–23.
29 Genom tron gingo de genom Röda hafwet såsom genom ett torrt land, då Egyptierna, som försökte detsamma, blefwo fördränkte. 2 Mos. 14: 21 f.
Moses med hela Guds folk gingo genom det Röda hafwet såsom på torra landet, emedan de trodde på Gud, som gifwit dem befallning dertill. Wi se häraf, att i Guds befallningar ligger tillika bestämdt löfte om nåd och kraft till det, som han befaller. Hans befallning är ett skapareord, som sätter menniskan i stånd att lyda, då hon will tro och lyda; det är ett skapareord, som sjelf skapar tron, så framt menniskan icke gör motstånd, och i denna tro gifwer han kraft att lyda befallningen, såsom då Kristus sade till mannen med den förtwinade handen: Räck ut din hand. Detta war ett skapareord, som hos mannen werkade tro, ty mannen trodde, och i tron lydde han, och i och med detsamma war handen helbregda. Wi se äfwen huru en menniskas tro kan werka mägtigt på andra och komma dem till godo i timliga ting och till en del äfwen i andeliga angelägenheter. Egyptierna trodde icke på Israels Gud, och derföre lyckades icke för dem öfwergången genom Röda hafwet. Wi böra härwid märka, att det för dem, som sakna tro, aldrig är rådligt att söka efterapa trons gerningar.
30 Genom tron föllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade gått rundt omkring dem. Jos. 6: 20.
Josua och Israeliterna bewisade sin tro på Gud, i det de noggrant åtlydde Guds befallning, se Jos. 6: Jos. kap. 6. Det, som då skedde, war en bildlig framställning af Kristi kyrkas segrar på jorden i alla tider och i synnerhet i den sista afgörande tiden. Se Upp. kap. 8.
31 Genom tron förgicks icke skökan Rahab med de otrogna, då hon hade mottagit spejarne med frid. Jos. 2: 1 f. 6: 23.
Rahab, som genom giftermål med en Israelit bIef en Messias’ stammoder fastän hon hade warit en hednisk qwinna, blef genom tron på Israels Gud äfwen räddad från timlig undergång och frälst. Att hon räddade Israels utskickade, härrörde deraf, att hon trodde på Israels Gud. Hon gjorde icke såsom de andra hedningarne i staden, litande på de fasta murarne o. s. w. Denna qwinnas exempel är en skön och lärorik uppmuntran, och wisar, att genom tron äfwen de största syndare kunna blifwa frälste, så att de kunna komma till utmärkta förmåner i nådens och härlighetens rike.
32 Och hwad skall jag mer säga? Ty tiden blefwe mig för kort, om jag skulle förtälja om Gideon, Barak och Simson och Jefta och om David och Samuel och profeterna, Dom. 6 f. 4 f. 13 f. 11 f. 1 Sam. 1 f. 16 f.
33 hwilka genom tron hafwa besegrat
_623.jpg&oldid=348593){kind=link}