| Underordnades pligter. | Petri Första Bref. | Kap. 2. | 633 |
den, som här i tiden anammat Guds barmhertighet till rättfärdiggörelse och ny födelse.
11 Mina älskade, jag förmanar eder Såsom gäster och främlingar, att I afhållen eder från de köttsliga begärelserna, hwilka föra strid mot själen,
Gäster och främlingar, sådane som icke här hafwa sitt hemwist, utan äro i främmande land stadda på wandring till det ewiga hemmet. På denna wandring skola de kristna förwara sig mot werldens förförelser, djefwulens list och köttets lustar. All synd strider emot och angriper den pånyttfödda själen och will tillfoga henne skada. Se Rom. 7: 14, 18, 23. Gal. 5: 16, 17.
12 och hafwen en god umgängelse bland hedningarne, på det att de i det, hwari de förtala eder såsom illgerningsmän, må för edra goda gerningar, hwilka de se för sina ögon, prisa Gud på besökelsens dag. Matt. 5: 16. 1 Petr. 3: 16.
Härmed wisar oss aposteln, huru nödwändigt det är, att emot dem, som tillhöra werlden och äro andeligen blinda, förhålla sig på ett rätt kristligt sätt och med kristligt lefwerne wederlägga allt det förtal, som werlden utsprider emot kristna, derföre att deras tro och deras tal om omwändelse är en dom emot werlden. Alla lögnaktiga beskyllningar skola wederläggas genom sann fromhet och helighet hos de kristna, och derföre skola de i hela sin umgängelse och i allt sitt lefwerne beflita sig derom, icke för sin egen skull, att de må hafwa ett godt rykte, utan till Guds namns förhärligande; ty Gud will att hans namn skall helgas och äras ibland de otrogna genom de kristnas heliga wandel, hwaraf han betjenar sig såsom ett wägrödjande till återförande af de affälliga, hwilka, när de nogare skärskåda grunden för de troendes umgängelse, börja att, när Gud i nåd hemsöker dem, prisa honom för det, som de dittills försmått och försmädat.
13 Waren all mensklig ordning undergifna för Herrens skull, ehwad det är konungen, såsom den öfwerste, Rom. 13: 1 f. Tit. 3: 1.
14 eller höfdingarne, såsom af honom sände, dem som ondt göra till straff och dem som godt göra till pris;
Till undergifwenhet under att werldslig öfwerhet är här i Guds ord en bestämd befallning gifwen, så att de kristna skola wara sin borgerliga öfwerhet och borgerliga lagar undergifna i allt det, som icke strider emot Guds ord. Men då werldslig öfwerhet befaller något, som är emot Guds ord, så kunna de kristna icke lyda. Dock få de icke afwärja wåld med wåld, utan måste tåligt lida straffet för öfwerträdelsen af sådana lagar, som de för samwetets skull icke kunna lyda. Wi böra märka, att då aposteln skref detta, så woro de kristna under den hedniska romerska öfwerheten, som hatade och förföljde de kristna. För hedniska konungar och all öfwerhet hafwa de kristna befallning att bedja. 1 Tim. 2: 1, 2. Se Rom. 13: 1–7.
15 ty så är Guds wilja, att I med goda gerningar skolen nedtysta de dåraktiga menniskornas okunnighet.
Genom kärlek och goda gerningar winna Jesu efterföljare seger öfwer sina wedersakare. Det onda kan icke öfwerwinnas med det onda, utan med det goda, hatet med kärlek, stolthet med ödmjukhet o. s. w. Derföre skola de kristna älska sina owänner, och bedja för alla, som hata och förfölja dem. Kunna de, så böra de på allt sätt söka att göra dem godt. Rom. 12: 20.
16 Waren såsom fria, men icke såsom haden I friheten till en täckmantel för ondskan, utan såsom Guds tjenare. Joh. 8: 32. Rom. 6: 18. Gal. 5: 1, 13.
Kristi tjenare äro frigjorde från synden, de äro icke längre syndens trälar, de äro icke under lagen, utan under nåden; men sin andeliga frihet skola de icke missbruka till någon förewändning, såsom om de hade frihet att göra det onda, ty så snart någon tager sig frihet att göra det onda, så är han syndens träl, se Joh. 8: 34. Rom. 6: 18–22. Gal. 5: 1. De som äro frigjorda i Kristus, lyda Guds bud i kärlekens ljufliga frihet.
17 Hedren alla, älsken bröderna, frukten Gud, ären konungen. Rom. 12: 10. Fil. 2: 3. Ebr. 13: 1.
Se Rom. 13: 7. 2 Petr. 1: 7. Rom. 12: 10.
18 I tjenare, waren edra herrar undergifne med all fruktan, icke allenast de gode och saktmodige, utan äfwen de wrångsinte. Ef. 6: 5. Kol. 3: 22.
Såsom aposteln förut förmanar till underdånighet under konung och öfwerhet, äfwen om öfwerheten wore hednisk, så förmanar han här, att tjenare skola lyda sina herrar eller husbönder, äfwen om dessa husbönder wore wrångsinta eller orättwisa eller grymma och hårda — eller hedningar, såsom det då ofta hände.
19 Ty detta är nåd, om någon för samwetets skull inför Gud fördrager bedröfwelser, då han lider orättwist. Matt. 5: 10.
20 Ty hwad berömmelse är det, om I ären tålige, då I för edra missgerningar warden slagne? Men om I ären tålige, då I liden för goda gerningar, det är nåd för Gud. 1 Petr. 3: 11, 17 f. 4: 14 f.
Det är en särdeles nåd att af ett ömt samwete tåligt underkasta sig för Herrens skull, hwad lidande som helst, äfwen sådana lidanden, som komma deraf, att man will följa samwetet och mera lyda Gud än menniskor, såsom om en from tjenare icke will lyda en ogudaktig husbondes befallning att arbeta på söndagen eller deltaga i ogudaktiga lustbarheter o. s. w. Den, som får lida för fel och försumligheter, må ej berömma sig eller tänka, att han lider för Herrens skull, men det är en nåd, för hwilken man
_637.jpg&oldid=348635){kind=link}