| 648 | Herrens dag. | Petri Andra Bref. | Kap. 3. |
fåfäng wäntan, och att werldens tillstånd och gång för alltid skall förblifwa sådan som den är. Se Jud. v. 14.
5 Ty sjelfwiljande se de icke, att himlarna hafwa warit från urtiden, och att jorden har kommit till stånd af watten och genom watten medelst Guds ord;
6 genom hwilka den då warande werlden, af watten öfwerswämmad, förgicks. 1 Mos. 7 kap.
7 Men de nu warande himlarna och jorden äro genom hans ord sparda och åt eld förwarade till de ogudaktiga menniskornas doms och förtappelses dag. 2 Tess. 1: 7 f. Es. 51: 6.
Grunden till otron ligger i hjertat, i wiljan; de otrogne wilja icke weta, de wilja icke tro på det som står i den heliga skrift. Den heliga skrifts berättelse om werldens skapelse är, lika så mycket som uppenbarelsen om werldens ände, ett föremål för tron; ty icke genom menniskoförnuft eller forskning är det möjligt att komma till någon rätt kunskap om werldens ursprung. De, som icke wilja, att Kristus skall komma, utan att allt skall förblifwa såsom det har warit från begynnelsen, besinna icke heller, att denna synliga skapelse redan en gång har undergått en stor omstörtning, nemligen genom syndafloden. De menniskor, som då lefde, trodde icke heller, att denna flod skulle komma, fastän det blef dem förutsagdt. De tänkte, att allting skulle förblifwa såsom det war; ty jorden, som i skapelsen framträdt i fast land och afsöndrat wattnen till deras bestämda rum, hade stått i 1600 år, utan att någon flod hotat, ware sig ifrån djupen eller ifrån skyarna, derföre trodde de icke på Noas warningar, under det han byggde arken, se 1 Mos. kap. 6; kap. 7. (V. 7) Likasom jorden då undergick en stor förändring genom wattenfloden, så skall den ännu undergå en stor förändring genom eld; ett wattendop har skett, ett eldsdop är att wänta; och den tid det dröjer är en wäntetid, under hwilken Gud skonar och spar werlden, på det så många, som låta beweka sig att anamma nåden, må blifwa frälste.
8 Men detta ena ware eder icke fördoldt, mina älskade, att en dag är för Herren såsom tusen år och tusen år såsom en dag.
Då wäntans tid för de troende synes lång, då utsigterna äro så mörka, att det förekommer dem, såsom om Herren hade förgätit sina löften, så böra de besinna, att en dag är för Herren såsom tusen år och tusen år såsom en dag. På en dag kan han låta komma en så stor werldsförändring, som eljest icke sker på tusen år. Deremot äro tusen år för honom blott såsom en dag, under hwilken förberedelserna i nåderiket på jorden samt den allmänna utwecklingen pågå genom hans wisa och härliga styrelse.
9 Herren fördröjer icke sitt löfte, såsom somliga mena, att det är ett fördröjande, utan han är långmodig för eder skull och will icke, att några skola förgås, utan att alla skola wända sig till bättring. Es. 30: 18. Hab. 2: 3. Ebr. 10: 37. 1 Petr. 3: 20.
Bättring: sinnesändring. Herren fördröjer icke sitt löftes fullbordan ett ögonblick utöfwer den tid, som han i sin wishet och kärlek finner wara bäst till menniskors frälsning och himmelrikets framgång. Ebr. 10: 37. Han will icke att någon själ skall förgås, han will, att så många, som kunna winnas, skola omwända sig och blifwa frälste. Se 1 Tim. 2: 4.
10 Men Herrens dag skall komma såsom en tjuf, och då skola himlarna med dån förswinna och elementen upplösas af hetta och jorden och de werk, som äro derpå, förbrännas. Matt. 24: 35, 43 f. 1 Tess. 5: 2. Ps. 102: 27.
Om Herrens tillkommelses stora dag talar den heliga skrift på många ställen, såsom Ps. 102: 27. Es. 51: 6. Matt. 24: 35–43. 1 Tess. 5: 2, 3. 2 Tess. 1: 7–10. Icke blott jorden, utan äfwen himlarna, lufthimmelen, skyhimmelen, stjernhimmelen o. s. w. skola då undergå en stor förwandling, och hela den synliga skapelsen liksom smältas och förklaras i detta stora werldsdop, hwarmed Kristus i ordets högsta mening fulländar löftet genom Johannes Döparen, att han skall döpa med den Helige Ande och med eld. Sedan detta löfte länge gått i fortfarande fullbordan genom utgjutelse af den Helige Ande och nådens heliga eld till menniskors omwändelse, pånyttfödelse och härliggörelse, så fulländar han nu detta stora dop öfwer werlden, så att en ny, förklarad och härlig, oförgänglig skapelse då fullbordas. Elementen eller sjelfwa grundämnena, hwaraf denna närwarande förgängliga skapelse består, skola då liksom smältas och renas; och då förgås allt det, som icke kan uthärda det stora eldsprofwet. Se ock Upp. 20: 11. Ps. 83: 15.
11 När nu allt detta skall upplösas, hurudana bören icke I då wara i helig umgängelse och gudaktighet,
12 medan I wänten och ifrigt åstunden Guds dags tillkommelse, för hwars skull himlarna skola upplösas af eld och elementen smälta af hetta! Luk. 12: 36. Tit. 2: 13. 2 Tess. 1: 8.
Wissheten om Herren Jesu tillkommelse och denna förgängliga werldens snart tillstundande stora förwandling bör för alla troende wara en beständig maning till fast trosförening med Herren och till helig umgängelse och gudaktighet, så att de icke må behöfwa frukta för den dagen, utan wänta derpå såsom en glädjens, förlossningens och den fullkomliga segrens härliga dag.
13 Men nya himlar och en ny jord wänta wi, efter hans löfte, i hwilka rättfärdighet bor. Es. 65: 17. {66: 22. Upp. 21: 1.
Sedan den närwarande skapelsen undergått denna stora förändring, framstå nya himlar och
_652.jpg&oldid=348680){kind=link}