| 658 | Pröfwa andarne. | Johannes’ Första Bref. | Kap. 3, 4. |
att hålla hans bud, kunna wi weta, att wi blifwa bönhörda; ja, deraf att han gifwit oss bönens Ande och nåd att bedja, weta wi äfwen, att hon will gifwa oss det wi bedja om, ty bönen är redan en gåfwa, som är större än bönhörelsen och är ett bewis på Guds Andes närwarelse.
23 Och detta är hans bud, att wi skola tro på hans Sons, Jesu Kristi, namn och älska hwarandra, efter det bud han bar gifwit oss. Joh. 6: 29. 3 Mos. 19: 18. Ef. 5: 2. 1 Petr. 4: 8.
Detta är alltså evangelii stora bud framför allt annat: tro på Guds Sons Jesu Kristi namn. Här förer oss aposteln tillbaka till denna första och enda grundwal. Genom denna tro äro Guds barn rättfärdiga, genom denna tro hafwa de lifwet i Kristus. Från denna tro måste alla deras gerningar utgå, v. 7—9, och i denna tro meddelar sig Guds kärlek till sann och werksam brödrakärlek mellan de troende inbördes. Se Joh. 13: 34. Allt bemödande att hålla Guds bud, utan denna gemenskap med Guds Son genom lefwande tro, är förgäfwes; egenrättfärdighet och träldom under lagen, kärlekslöshet och andelig död äro med otron förenade.
24 Och den som håller hans bud förblifwer i honom och han i honom, och deraf weta wi, att han förblifwer i oss, genom Anden, som han har gifwit oss, Joh. 14: 23. 15: 10. Rom. 8: 9. 1 Joh. 4: 12 f.
De som drifwas af Guds Ande, de äro Guds barn, och deraf att de drifwas af honom, kunna de weta, att de också stå i den rätta och fulla gemenskapen med sin frälsare. Ingen kan hålla hans bud utan att hafwa hans Ande, icke heller kan man hafwa hans Ande, utan att deraf drifwas till att. hålla hans bud. De troende hafwa barnaskapets Ande och i sitt hjerta Andens pant, Rom. 8: 15. 2 Kor. 1: 22. Icke blott af gerningarne, utan af anden tillika wisar det sig, hwars andes barn du är.
4 Kapitlet.
Uppmaning att pröfwa andarne. Brödrakärleken och kärleken till Gud.Mina älskade, tron icke hwar och en ande, utan pröfwen andarne, om de äro af Gud; ty många falska profeter hafwa utgått i werlden. Matt. 7: 15 f. 24: 4 f., 24. Ap. G. 20: 29 f. 1 Tess. 5: 21. 2 Petr. 2: 1. 2 Joh. v. 7.
Detta är icke blott en sträng warning mot falska profeter och sådana lärare, som öppet lära willfarelse, utan det är en bestämd uppmaning, att i andeliga ting icke tro någon menniska på orden, utan pröfwa andarne. Du får icke tro någon blott derföre, att han är satt till lärare i församlingen, icke heller derföre, att han kan tala wäl och äfwen lefwer fromt; utan allt det han lärer bör du pröfwa efter skriftens ord och bedja Herren gifwa sin Andes ljus till denna pröfning. Om någon fordrar, att du skall tro honom, blott derföre att han är lärare eller en lärd man, eller om han blir missnöjd att man icke strax faller till och gifwer honom rätt, så är detta ett tecken, att han icke drifwes af Kristi Ande, utan af sin egen ande. De lärare, som drifwas af Guds Ande, de predika ordet, tillrättawisa, bestraffa och förmana med att saktmodighet och underwisning, 2 Tim. 4: 2; de waka öfwer själarna och bedja om den Helige Andes nåd för dem alla. Jemför 2 Kor. 1: 24. 1 Tim. 4: 12. 1 Petr. 5: 3. Det är icke blott församlingens rättighet utan bestämda pligt, att efter Guds ord pröfwa andarne och den lära som förkunnas. Men härtill fordas grundlig kunskap i Herrens ord, wishet, kärlek och ödmjukhet, samt att Kristi Ande finnes i församlingen och hos hwarje pröfwande medlem deraf.
2 Deraf skolen I känna Guds Ande: Hwar och en ande, som bekänner, att Jesus Kristus har kommit i köttet, han är af Gud; 1 Joh. 5: 1.
Guds Ande igenkännes af bekännelsen, att Jesus Kristus, sann Gud, född af Fadren i ewighet, blifwit sann menniska, född af jungfru Maria, och har för mig lidit, dött, uppstått, uppfarit till himmelen, sitter på Guds högra hand m. m. och är derigenom min enda försoning, rättfärdighet, ljus, lif, kraft, min Herre och min salighet; och bekännelsens sanning wisar sig deri, att Jesus Kristus är mig öfwer allt dyr och kär och werkar i mig sitt sinne och genom mig sin wilja och sitt werk, som är att draga själar till honom. Så tillämpar den troende själen evangelii ord på sig och beder om nåd att få ega det, tro det och lefwa och wandra deruti.
3 och hwar och en ande, som icke bekänner, att Jesus har kommit i köttet, han är icke af Gud, och detta är antikrists ande, om hwilken I hafwen hört, att han skulle komma, och som redan nu är i werlden. 2 Tess. 2: 6 f. 1 Joh. 2: 18, 22.
Detta hörer således till kännetecknet på falska andar, att de icke känna och bekänna Jesus Kristus, Guds Son af himmelen och Menniskosonen, såsom werldens ljus och enda frälsning. All lära, som går ut på att menniskan i någon måtto kan hjelpa sig sjelf, innebär också en förnekelse af den hufwudsanning, att Ordet blef kött o. s. w., och att i honom allena är nåd och sanning, Joh. 1: 14. All lära, som är emot Kristus, har sitt ursprung från antikrists ande.
4 Mina barn, I ären af Gud och hafwen öfwerwunnit dem, ty den som är i eder är större än den som är i werlden.
Aposteln talar till pånyttfödda menniskor, se Joh. 1: 13, och de hafwa ljus och insigt, nåd och kraft att öfwerwinna frestelsen och willfarelser, ty Guds Ande, som bor i dem, 2 Kor. 3: 16, är större än antikrists ande, mörkrets
_662.jpg&oldid=348710){kind=link}