| Wittnen om wår tro. | Johannes’ Första Bref. | Kap. 5. | 661 |
inwigd och till den menskliga naturen utrustad med den Helige Andes oändliga fullhet; på korset blef hans heliga blod utgjutet, såsom offerblod och försoningsblod för werldens synder. Genom döpelsen och den heliga nattwarden, således genom watten och blod, meddelar han sin rättfärdighet, sitt lif, sin pånyttfödande, omskapande lifskraft åt alla de menniskor som anamma honom och tro på hans namn. Och genom ordet och sakramenten betygar den Helige Ande, att evangelii ord, som är ande och lif, är sanningen, den enda och saliggörande sanningen, Joh. 6: 63, och att Anden i församlingen, som werkas och meddelas genom detta ord, är sanningen. Se Rom. 8: 14–16. Joh. 16: 13. Genom den Helige Ande wittnade Fadren om sin Son wid hans döpelse och förklaring; och alla dessa wittnesbörd äro också bewis, att Anden, som Kristus meddelat åt församlingen, är sanningen, såsom Kristus sjelf är wägen, sanningen och lifwet. Se Ebr. 9: 14. Ap. G. 2: 33. 2 Kor. 3: 6–8. Upp. 2: 7. Matt. 10: 20. Joh. 17: 17. 2 Tess. 2: 13. Sanningens Ande allena gör menniskan till en sann menniska, en sann kristen, en rätt ewighetsmenniska.
7 Ty tre äro de som wittna:
8 Anden och wattnet och blodet, och de tre äro till ett.
Evangelii ord, hwarigenom den Helige Ande werkar, upplyser och pånyttföder menniskor, är ett beständigt wittne på jorden tillika med de twå sakramenten, döpelsen och den heliga nattwarden. Wattnet i döpelsen, hwarmed genom Guds mägtiga, skapande, pånyttfödande ord en himmelsk lifskraft meddelas af det osynliga lifwets watten, Es. 55: 1; kap. 12. Joh. 4: 14; kap. 6: 27—35; kap. 7: 37, 38. Upp. 22: 17, samt brödet och winet i den heliga nattwarden, hwarmed Herren Kristus genom samma skapareords mägtiga kraft meddelar sin lekamen och sitt blod, wittna tillika med Guds uppenbarade ord om Kristus och hans saliggörande nåd. Dessa tre wittnen wittna äfwen inför werlden, men gifwa åt de troende själarne kraftiga, lefwande inre wittnesbörd. Se Joh. 7: 17. Rom. 8: 16. 2 Kor. 1: 22. Joh. 8: 28.
9 Om wi antaga menniskors wittnesbörd, så är Guds wittnesbörd större, ty detta är Guds wittnesbörd, att han har wittnat om sin Son. Joh. 5: 36 f.
Gud sjelf har om sin Son gifwit så klara och owedersägliga wittnesbörd, att det icke är möjligt att förneka dem utan genom uppsåtligt motstånd mot sanningen, se Matt. 3: 17. 2 Petr. 1: 17, i synnerhet genom Kristi uppståndelse och genom evangelii mägtiga kraft att omskapa menniskor, se Rom. 1: 4. Joh. 10: 30. Ebr. 1: 5. Att otron beror på wiljan, wisar sig äfwen deraf, att de, som icke wilja tro på Guds ord, dock utan swårighet tro hwad menniskor skrifwa eller tala i werldsliga ting, och i synnerhet gerna tro allt ondt, som werlden säger om Kristi tillbedjare.
10 Den som tror på Guds Son, han har wittnesbördet inom sig; den som icke tror Gud, han har gjort honom till en lögnare, emedan han icke har trott det wittnesbörd, hwilket Gud gifwit om sin Son.
Otron på Guds Son gör således Gud sjelf till en lögnare, och otron är den egentliga synd, som wållar menniskors förtappelse, sedan de blifwit återlöste med Guds Sons heliga och dyra blod. Se Joh. 16: 9. 1 Petr. 1: 19. De, som tro på Guds Son, hafwa den Helige Andes wittnesbörd derom, att Jesus är Guds Son, v. 5.
11 Och detta är wittnesbördet, att Gud har gifwit oss ewigt lif, och detta lif är i hans Son. Joh. 1: 4. 1 Joh. 2: 25.
12 Den som har Sonen, han har lifwet; den som icke har Guds Son, han har icke lifwet. Joh. 3: 36. 14: 6.
I Kristus allena är ewigt lif, och de som hafwa lif i honom, hafwa just i Kristus det wittnesbörd, att de lefwa och skola lefwa ewinnerligen. Joh. 13: 36. Joh. 6: 47–51, 57. Kol. 3: 3, 4.
13 Detta har jag skrifwit till eder, på det att I mån weta, att I hafwen ewigt lif, I som tron på Guds Sons namn. Joh. 20: 31.
Gud will icke blott, att wi skola hafwa tro på Guds Son och ewigt lif i Kristus, utan han will, att wi ock skola weta, att wi lefwa i Kristus och tro på honom. Fördenskull äro så många sådana härliga wittnesbörd gifna, och Guds folk bör bedja om nåd att rätt kunna fatta dessa wittnesbörd, ty derigenom få de i tron allt mera kraft till att tacka och lofwa Herren, att wara glada i hoppet, tålige i bedröfwelsen och att winna seger i striden.
14 Och detta är den tillförsigt wi hafwa till honom, att om wi bedja något efter hans wilja, så hör han oss. Joh. 15: 7. 1 Joh. 3: 22.
Se Joh. 14: 13, 14. Jak. 1: 6. Luk. 11: 9–13.
15 Och om wi weta, att han hör oss, hwad helst wi bedja om, så weta wi, att wi hafwa det ombedda, hwarom wi hafwa bedt honom.
Sådan tro på Herrens ord och löften gör den som beder så wiss om bönhörelsen, som om den redan wore skedd; det en troende själ så beder om, det har hon redan, ty den sannfärdige, trofaste Guden har lofwat det. Den allwetande Guden har äfwen i sin werldsstyrelses hela fördolda, härliga sammanhang på förhand inberäknat alla sina troendes böner, och bönhörelsen år förberedd långt förr än de bedja. Sjelfwa bönen är en werkan af Gud sjelf i menniskosjälen, lika wäl som bönhörelsen är hans werk. Kan du bedja, så är det ett werk af Guds nåd, och din bön är ett tecken, att Gud will höra
_665.jpg&oldid=348719){kind=link}