Johannes’ Tredje Bref.
Aposteln gläder sig deröfwer, att Kajus wandrar i sanningen, klagar öfwer Diotrefes, lofordar Demetrius. Helsningar.Den äldste till Kajus, den älskade, hwilken jag älskar i sanning.
Hwilken denne Kajus warit, är icke närmare bekant. Se Rom. 16: 23. 2 Kor. 1: 14. Ap. G. 19: 29; kap. 20: 4.
2 Min älskade, jag önskar, att dig må i allt gå wäl, och att du må hafwa helsa, såsom det går din själ wäl.
Om denne brodrens andeliga wälfärd war aposteln förwissad, men icke så om den lekamliga.
3 Ty jag blef mycket glad, då bröderna kommo och wittnade om sanningen hos dig, huru du wandrar i sanningen. 2 Joh. v. 4.
Se 1 Joh. 1: 7; kap. 2: 10.
4 Jag har ingen större fröjd än den, att jag hör mina barn wandra i sanningen.
Se 1 Tess. 3: 9. Fil. 4: 1. Aposteln kallar Kajus och andra troende sina andeliga barn. 1 Joh. 3: 18.
5 Min älskade, du skickar dig trogen i allt hwad du gör för bröderna, som dertill äro främlingar.
6 Dessa hafwa wittnat om din kärlek inför församlingen, och du gör wäl, om du fortskaffar dem på ett Gud wärdigt sätt.
Om du fortskaffar dem, nemligen de missionärer, som i följande vers nämnas såsom utfarna för att kungöra evangelium. De kristnas inbördes kärlek och hjelpsamhet war på den tiden så mycket nödwändigare, som de woro allmänt hatade både af Judar och hedningar. Bland de första kristna war det ock ett wanligt bruk, att då de kommo tillsamman, afgåfwos efter den egentliga gudstjenstens slut berättelser om kristendomens framgång, och då någon främmande kristen war närwarande, meddelade han huru tillståndet war bland kristna i det land, hwarifrån han war kommen.
7 Ty för det namnets skull hafwa de dragit ut, utan att taga något af hedningarne.
I församlingarna woro föreståndare och lärare, men dessutom egnade sig andra troende bröder åt det wigtiga kallet, att resa omkring för att utbreda evangelium, då de dertill af Herren hade inre kallelse. Dessa behöfde på sina resor blifwa emottagna och understödda af de kristna, ty de wille intet emottaga af hedningarna, på det ingen måtte kunna säga, att de sökte timlig fördel.
8 Derföre böra wi mottaga sådana män, att wi må blifwa medarbetare för sanningen.
Medarbetare för sanningen kallas de kristna då, när de bidraga till evangelii utbredande. Detta är ett ord också till oss med afseende på den kristliga missionswerksamheten i wår tid. Hwar och en som i Kristi kärlek bidrager dertill, ware sig med bön eller timlig gåfwa, är en medarbetare för sanningen.
9 Jag har skrifwit till församlingen, men Diotrefes, som will wara den främste bland dem, mottager oss icke.
Denne Diotrefes tillwällade sig magt och anseende i församlingen och föraktade sanningens fattige budbärare, som hade det kallet, att resa omkring och förkunna Herrens ord. — De, som icke wilja erkänna detta kall, förkasta således äfwen det apostoliska embetet och apostlarnes ord,
10 Derföre will jag, om jag kommer, förehålla honom de gerningar han gör, då han med onda ord smädar oss; och icke nöjd dermed, mottager han sjelf icke bröderna och hindrar dem som wilja göra det och drifwer dem ut ur församlingen.
Sådan kärlekslöshet och sådant partisinne, sådant misskännande af Kristi Ande och Kristi bud, war alltså möjligt redan i apostlarnes tid, och wi böra derföre icke undra på att partisinne och kärlekslöshet i wår tid hafwa en stor magt och handla på lika sätt. Diotrefes dref ut ur församlingen friwilliga missionärer, som skulle utbreda evangelium, och hwarje sådan kristen, som wille mottaga dem.
_669.jpg&oldid=348731){kind=link}