Jakobs Bref.
Inledning.
Detta bref blef sannolikt skrifwet i Jerusalem omkring år 61 efter Kristi födelse af Jakob, som der war församlingens föreståndare och sedan led martyrdöden. Han kallas Jakob den lille eller yngre och war son af Alfeus eller Klopas. (Jakob ben äldre led martyrdöden tidigt, se Ap. G. 12: 2. Han war Sebedei son och en broder till evangelisten och aposteln Johannes.) Jakob den lille, Mark. 15: 40, förde ordet på det apostoliska mötet i Jerusalem, Ap. G. 15: 13, och nämnes Gal. 1: 19; kap. 2: 9. Detta bref kan sägas hafwa fyra hufwudafsigter, nemligen 1:o att trösta de kristna och uppmuntra och styrka dem i de många pröfningar, frestelser och bedröfwelser, som öfwergingo dem, kap. 1: 2 till kap. 2: 9; 2:o att bewisa den döda trons oduglighet till saligheten och wisa, att sann tro alltid måste bära frukt i kärlek och goda gerningar; 3:o att allwarligt warna mot tungans missbruk och mot köttsligt nit och det högmod, som will tillwälla sig domsrätt öfwer andra och sjelf tränga sig in i läroembetet; 4:o särskilda warningar och förmaningar beträffande åtskilliga lefnadsförhållanden.
1 Kapitlet.
Uppmaning till tålamod i pröfningen och till ordets görande.Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjenare, helsar de tolf stammarna i förskingringen.
Jakob skrifwer icke blott till de kringspridda kristna, som förut tillhört Israel efter köttet och hade sin härkomst från någon af Israels tolf stammar, utan till alla kristna, som utgöra ett andeligt Israel; ty alla, som från hedendomen blifwit omwända till Kristus, äro inympade i den gamla stammen af Israel, som liknas wid ett oljeträd, se Rom. 11: 17; se ock Ap. G. 26: 7. 1 Petr. 1: 1. Att aposteln helsar dem innebär att han tillönskar dem frid och fröjd i Herren. Se Matt. 28: 9. Luk. 1: 28. Ap. G. 23: 26.
2 Hållen det för all glädje, mina bröder, när I råken i mångahanda frestelser, Matt. 5: 11 f. Ebr. 12: 11. 1 Petr. 1: 6.
3 wetande, att eder bepröfwelse i tron werkar tålamod, Rom. 5: 3.
Ordet frestelser betyder här pröfningar, försökelser genom allahanda inre eller yttre nöd, bedröfwelse och lidande. Fastän all aga, så länge den påstår, icke synes wara till glädje, utan till sorg, Ebr. 12: 11, så skola de troende hålla pröfningen för en orsak till glädje, dels såsom ett bewis på barnaskapet, Ebr. 12: 6, 7, dels emedan den himmelske Fadren med bedröfwelsen åsyftar själens tillwäxt i nåden och rikliga andeliga frukter; och såsom frukt nämnes här först tålamod eller ståndaktighet, se 1 Petr. 1: 6; kap. 4: 12.
4 men tålamodet hafwe ett fullkomligt werk, på det att I mån wara fullkomlige och hele och icke hafwa någon brist.
Tålamodet eller ståndaktigheten måste hålla ut och framhärda intill änden och icke tröttna. Nådens werk i hjertat skall fullbordas under tålamod och ståndaktighet i bedröfwelserna, se Kol. 1: 28. Fil. 3: 15. Såsom offren och presterna i det gamla testamentet måste wara utan brist och lyte, så will Herren just genom pröfningar och lidanden rena och luttra de troende från widlådande syndaförderf och hela deras fel och brister och lära dem, att allt mera helt och odeladt hålla sig wid Jesus allena, ty i honom är själen hel och fullkommen. Se Ebr. 10: 14–22.
5 Men om någon af eder har brist på wishet, han bedje derom af Gud, som enfald och utan förebråelser gifwer åt alla; och hon skall warda honom gifwen. Ords. 2: 3 f. Matt. 7: 7 f. Jak. 5: 13 f.
I pröfningarna, i synnerhet i de pröfningar, som bestå i swåra förföljelser, behöfwa de troende både grundlig insigt i sanningens ord samt kraft och wishet att rätt förhålla sig i sin swåra belägenhet. Här är bestämd befallning gifwen att bedja Gud derom, och en full försäkran, att han bönhörer; han gifwer i enfald, nemligen med helt hjerta och fullkomlig kärlek, och icke såsom menniskor stundom gifwa, hjertlöst, eller med deladt hjerta; och ofta följer med gåfwan från en menniska alldeles ingen wälwilja. Dessutom, då menniskor ofta anlitas, tröttna de och
_671.jpg&oldid=348737){kind=link}