| Förmaningar. | Jakobs Bref. | Kap. 1. | 669 |
om icke den enda kraftiga läkedomen anwändes och räddar själen, se 1 Joh. 2: 1, 2. Men ofta är ett uppsåtligt syndafall så beskaffadt, att det är en fullbordad andelig död, som gör slut på ett sjukligt, twinande lif i den arma själen. Se 1 Joh. 5: 16, 17. Es. 59: 4, 5. Rom. 6: 23. Es. 2: 1.
16 Faren icke wilse, mina älskade bröder.
Det wore en stor willfarelse att wilja gifwa någon annan än sig sjelf skulden till frestelserna, såsom Adam sköt skulden på Eva och derigenom på Gud sjelf, då han sade: qwinnan, som Du gaf mig! och som Eva sköt skulden på ormen, se 1 Mos. 3: 12, 13. Lika farligt är att tänka, att synden icke är så farlig, att den föder död. Se Ef. 5: 6.
17 All god gåfwa och all fullkomlig skänk kommer ned ofwanefter från ljusens fader, hos hwilken ingen förwandling finnes eller någon wexlingens skugga. Joh. 3: 27. 2 Kor. 4: 7.
18 Efter sin wilja har han födt oss genom sanningens ord, att wi skulle wara en förstling af hans skapade warelser. Joh. 1: 13. 2 Kor. 4: 15. 1 Petr. 1: 23.
Från Gud kommer icke frestelsen till ondt; ty ingenting annat än goda och fullkomliga gåfwor kunna komma ifrån Herren: och allt det, som är godt, det är en skänk, en fullkomlig nådegåfwa från honom och får icke tillskrifwas menniskan sjelf eller någon naturkraft eller den blinda slumpen. Gud kallas här ljusens fader, icke blott himlaljusens skapare, 1 Mos. 1: 3, 4, 16, 18, utan enfödde Sonens Fader, som är werldens ljus, och de troendes Fader, som äro kallade att lysa såsom ljus i werlden, se Fil. 2: 15. Genom sanningens ord, som är ljus, har han födt dem till ljusets barn, 1 Tess. 5: 5, efter sin wilja, efter sin fria nåd, Es. 1: 5. Joh. 1: 13; kap. 3: 5. Sanningens ord, som är evangelium om Kristus, är den lifskraft, den himmelska säd, hwaraf Guds barn födas. Rom. 1: 16. Hos Gud är ingen förwandling eller wexlingens skugga, såsom på wår jord dag och natt omwexla, fastän solen sjelf alltid är detsamma klara ljuset på himmelens fäste. Gud år oföränderlig i sin sanning och i sin godhet. Mörker och dunkelhet hos de troende kommer blott af deras egen föränderlighet. De hafwa icke ljus i sin egen natur, derföre skola de akta på sanningens ord och wandra i hans ljus. 2 Petr. 1: 19. 2 Kor. 4: 6. Joh. 12: 35, 36. Om Guds barn såsom förstlingar i Guds skapelse, se Rom. 8: 23. 2 Kor. 15: 22, 23.
19 Derföre, mina älskade bröder, ware hwar och en menniska snar till att höra, sen till att tala, sen till wrede. Jak. 3: 1 f., 13 f.
20 Ty en mans wrede gör icke det som är rätt inför Gud.
Emedan de troende äro födda till ljusets barn genom sanningens ord, skola de ifrigt höra och akta på detta ord, men wara warsamma i tal och omdöme och akta sig för hetsighet, wrede och bitterhet. Den heliga wrede och nitälskan mot det onda, som bör finnas hos de troende, skall wara förenad med kärlek, mildhet och godhet. Matt. 5: 44. Gal. 5: 22. Hos dem som wredgas, råder icke Herrens wilje, då wreden får göra sin wilja; och det wreden gör, är alltid orätt. Se Rom. 12: 19–21.
21 Läggen fördenskull bort all orenhet och ondskans myckenhet, och mottagen med saktmodighet det inplantade ordet, som kan frälsa edra själar. Kol. 3: 8. 1 Petr. 2: 1 f. Luk. 8: 11, 15.
Allt syndigt och orent måste bortläggas, se Ebr. 12: 1. Es. 4: 4. 2 Petr. 2: 20–22. Ondskans myckenhet, d. ä. ondskans utbrott och werkställighet. Mot det onda i hjertat skall en kristen i Herrens kraft waka och bedja, så att det icke kommer till utflöde och utbrott. Utur hjertats djup kan blott Herren taga det bort. Här syftas i synnerhet på wrede och häftighet, v. 19, 20. Ordet måste blifwa med saktmodighet, stilla beredwillig hängifwenhet emottaget; samma ord, som redan är inplantadt hos de pånyttfödda, v. 18, det behöfwa de till daglig näring, 1 Petr. 2: 2, och deruti är salighet både för detta och det tillkommande lifwet.
22 Och blifwen ordets görare och icke allenast hörare, bedragande eder sjelfwa. Matt. 7: 21, 24. Rom. 2: 13. 1 Joh. 3: 7.
23 Ty om någon är ordets hörare och icke dess görare, är han lif en man, som betraktar sitt naturliga ansigte i en spegel. Matt. 7: 26.
24 ty då han har betraktat sig, går han derifrån och förgäter strax, hurudan han war;
Den, som blott hörer ordet, men icke gör det, bedrager sig sjelf och bygger sitt hus på sanden, Matt. 7: 26, menande att allt är wäl dermed, att han hörer ordet. Guds ord skall wara såsom en spegel för själen, och det är icke nog med, att man en gång deruti fått syn på sitt syndaelände och sökt och funnit nåd hos Herren Jesus, utan det är nödwändigt att hafwa ordet till ett beständigt rättesnöre för tankar, ord och gerningar, och till en spegel, hwaruti man skådar, för att hos sig sjelf uppsöka allt orent, som widlåder själens ansigte. De, som försumma detta, äro i fara att draga Guds nåd till lösaktighet, så att de tillegna sig försoningen i Kristus, men akta icke om att wandra i Kristus. Se 2 Kor. 7: 1. Gal. 5: 25.
25 men den som har skådat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förblifwit derwid och icke blifwit en glömsk hörare, utan en werksam görare, han skall wara salig i sin gerning.
Den som skådar in eller djupt och träget blickar in i evangelii frihets fullkomliga lag, som will hafwa och hos menniskor werka fri kärlek och fri lydnad, den som med ögonen
_673.jpg&oldid=348743){kind=link}