| Tro och gerningar. | Jakobs Bref. | Kap. 2. | 671 |
älska din nästa såsom dig sjelf”, så gören I wäl; 3 Mos. 19: 18.
Skriften säger: Kärleken är lagens fullbordan, men den sanna kärleken finnes blott hos dem, sam lefwa i Guds Sons tro; och blott den, som älskar Kristus, kan i honom älska sin nästa såsom sig sjelf. Detta bud är gifwet af den himmelske konungen, och han will inplanta det hos dem, som tillhöra det konungsliga presterskapet. 1 Petr. 2: 9, att de med himmelsk konungslig kärlek skola älska sin nästa, utan afseende på personen, v. 1—4.
9 men om I hafwen anseende till personer, så gören I synd och blifwen af lagen öfwerbewisade såsom öfwerträdare. 3 Mos. 19: 15. 5 Mos. 1: 17. 16: 19.
Den, som har anseende till personer, eller werldslig wisdom, magt och rikedom, bryter emot lagen, ty han bryter emot kärlekens bud, som är hufwudsumman af lagen, och derföre drabbar honom den bestraffning och hotelse, som lagen innehåller. Gal. 3: 10.
10 Ty om någon håller hela lagen, men felar i ett, är han saker till allt, 5 Mos. 27: 26.
11 ty den som sade: ”Du skall icke göra hor”, han sade ock: ”Du skall icke dräpa”. Om du nu icke gör hor, men dräper, så är du lagens öfwerträdare. 2 Mos. 20: 13 f.
Det är således till lagens fullbordan ingalunda nog dermed, att man håller några delar deraf i yttre afseende, ty äfwen om det wore möjligt, att helt och hållet fullborda lagen utom i ett enda stycke, så wore man dock för denna ena öfwerträdelses skull en öfwerträdare af hela lagen, som utgör ett enda lefwande helt; likasom då någon sårar sin nästa i en lem, hand eller fot, så är det ett brott emot den menniskan i dess helhet, och icke blott emot handen eller foten. Lagen är Herrens. Herren är en; och förbrytelse emot en enda punkt af lagen är förbrytelse, emot Herren sjelf. Detta upplyser aposteln med tydliga exempel, v. 11. Häraf skola de kristna weta, att ännu mera är den en lagens öfwerträdare som öfwerträder kärlekens konungsliga bud, v. 8. Jemför Matt. 5: 19.
12 Talen så och gören så, som det höfwes dem som en gång skola dömas genom frihetens lag.
Om frihetens lag, se kap. 1: 25. Den gamla lagens dom är stäng, men wida strängare dom öfwergår dem, som bryta emot evangelium, som är frihetens fullkomliga lag. Se Matt. 25: 41–45.
13 Ty dom utan barmhertighet skall öfwergå den som icke har gjort barmhertighet. Barmhertigheten berömmer sig mot domen. Matt. 6: 15. 18: 32 f.
Barmhertigheten är en nödwändig frukt af den lefwande tron, och der barmhertigheten fattas, der finnes icke heller sann tro, och då gäller den redan fälda domen: Den som icke tror Sonen skall icke få se lif, utan Guds wrede förblifwer öfwer honom. Joh. 3: 36. Men barmhertigheten berömmer sig mot domen. Matt. 25: 35–40; kap. 5: 7.
14 Hwartill gagnar det, mina bröder, om någon säger sig hafwa tro, men icke har gerningar? Icke kan wäl tron frälsa honom? Matt. 7: 26.
Den, som icke i kärlek utöfwar kärlekens gerningar såsom en frukt af tron, den har ingen sann tro. En tro utan lefwande kärlekswerksamhet är inbillad, i sig sjelf död, och kan icke frälsa; ty der saknas Kristi Ande, Rom. 8: 9, och den, hos hwilken Kristi Ande saknas, hörer icke honom till. Detta bewisar aposteln i följande versen genom exempel af en kärlek, som yttrar sig blott i ord, men icke i gerning.
15 Och om en broder eller en syster är naken och icke har föda för dagen,
16 och någon af eder säger till dem: gått i frid, wärmen eder och mätten eder, men I icke gifwen dem hwad deras kropp behöfwer, hwartill gagnar det? 1 Joh. 3: 17 f.
Lika litet som sådana tomma ord skulle hjelpa den nödstälde, lika litet hjelper den tro, som icke är werksam i kärleken. I Kristus Jesus gäller intet, utan tro, som är werksam genom kärlek. Gal. 5: 6.
17 Så är ock tron, om hon icke har gerningar, död i sig sjelf.
Död, owerksam, onyttig är den inbillade tro, som är utan kärleken, utan barmhertigheten, v. 13, och utan de gerningar, som måste wara trons frukter, Gal. 5: 22, 23.
18 Men någon torde säga: Du har tro, och jag har gerningar. Wisa mig din tro utan gerningarna, så skall jag wisa dig min tro med mina gerningar.
19 Tror du, att Gud är en? Deri gör du rätt. Äfwen de onde andarne tro det och bäfwa. Mark. 1: 24.
Det, som har lif och werklig tillwaro, bewisar sig alltid genom lifsyttring och werksamhet. Den, som med trons frukt bewisar sin tros tillwaro, må således säga till den, som inbillar sig hafwa tro, fastän trons gerningar fattas: wisa mig din tro, om du kan, utan dina gerningar o. s. w. Det är rätt, att du tror att Gud är en, men denna tro gör dig icke salig; äfwen de onde andarne tro, att Gud är en, och att Guds ord är sant, men denna tro gifwer dem ingen tröst, utan gör att de bäfwa, och kan således icke göra dem saliga.
20 Men will du, o fåfängliga menniska, förstå, att tron utan gerningarna är död?
Redan tidigt funnos sådana menniskor, som missbrukade aposteln Pauli härliga framställning om den saliggörande tron utan lagens gerningar, se Rom. kap. 3 och 4, men här säger Jakob, att den, som inbillar sig hafwa tron, men
_675.jpg&oldid=348749){kind=link}