| Bönens kraft. | Jakobs Bref. | Kap. 5. | 681 |
19 Om någon bland eder, mina bröder, far wilse från sanningen och någon omwänder honom, Matt. 18: 15.
20 han må weta, att den som omwänder en syndare från hans wägs willa, han frälsar en själ från döden och öfwerskyler en myckenhet af synder.
Bekännelse, bön och förbön förutsätta angelägenhet om hjelp; men en kristen skall icke wänta derpå, att de, som fara wilse från sanningen, skola begära hjelp eller förbön, utan bör på allt sätt bjuda till att till sanningens ljus och till salighetens wäg återföra de wilsefarande. I denna uppmaning till sådant bemödande ligger också ett bestämt löfte om Guds nåd och bistånd, så att detta arbete ofta har framgång. Och hwilken glädje för den, som genom Guds nåd och ordets kraft frälsar en själ från andelig och ewig död, och öfwerskyler hennes stora syndamängd, i det hon föres till Guds Lam, som borttager werldens synder, så att hon af honom får förlåtelse! Och den menniskan, som fört själen till Jesus, tänker icke heller på synderna mera, utan öfwerskyler allt och gläder sig, att en medmenniska är frälst genom Lammets blod. Se 1 Petr. 4: 8.
_685.jpg&oldid=348779){kind=link}