| 704 | Femte basunen. | Johannes’ | Kap. 8, 9. |
både i öster- och westerlanden, och ända till denna dag är både i den grekiska och i den romerska kyrkan folket förbjudet att läsa bibeln på sitt modersmål; och i den protestantiska kyrkan har det warit så långt kommet, att mången förnekade bibeln att wara Guds ord, ja, ännu sätta många, både lärare och andra, sitt eget förnuft i stället för Guds ord. Bibelordet sprider äfwen i wårt land icke mer än en del af sitt sken; förnuftets och werldswishetens måne är, med afseende på ljusets emottagande från solen, knappt i nytändning, och många stjernor äro förmörkade. Örnen är en träffande bild af segrande, straffande magt och passar wäl till uppdraget att utropa det trefaldiga we, som skall följa med de tre återstående basunerna. De fyra första basunernas betydelse sträcker sig genom tidernas lopp från början till fulländningen af Kristi kyrka, och syftar på hwad den har att lida af yttre och inre fiender. Men de tre sista basunerna syfta närmare på de sista tiderna samt Kristi kyrkas skenbara undergång och den derpå följande fullkomliga segren.
9 Kapitlet.
Femte och sjette basunen.Och den femte ängeln basunade, och jag såg en stjerna, som hade fallit ifrån himmelen ned på jorden, och henne wardt gifwen nyckeln till afgrundens brunn.
2 Och hon upplät afgrundens brunn. Och en rök steg upp ur brunnen, lik röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades af röken från brunnen,
3 Och ur röken utgingo gräshoppor på jorden, och dem wardt gifwen magt, såsom skorpionerna på jorden hafwa magt.
4 Och dem wardt sagdt, att de icke skulle skada gräset på jorden eller något grönt eller något träd, utan endast de menniskor, som icke hade Guds insegel på sina pannor. Hes. 9: 4 f. Upp. 7: 3.
I det första, fjerde, femte, sjunde samt början af det åttonde kapitlet har aposteln Johannes, och genom honom Kristi församling, som läser denna bok, fått blicka in i sjelfwa himmelen och sålunda fått en härlig insigt i den förklarade medlarens och de himmelska härskarornas werksamhet till Guds rikes framgång och seger. I andra och tredje kapitlen lära wi känna den stridande församlingens tillstånd på olika orter och tider, och i det sjette och det åttonde kapitlet lära wi känna de af Herren sända straffdomar och plågor, som hafwa till ändamål att förödmjuka och aga Guds folk och så wida nedtrycka werldsmagterna, att de icke kunna förstora Kristi kyrka. Men i detta kapitel och på åtskilliga andra ställen i denna bok låter uppenbarelsens Ande den stridande församlingen skåda några framträdanden af mörkrets härar och stora ansträngningar af Satans magt och list, för att öfwerwinna Kristus och hans församling på jorden och behålla herrawäldet såsom denna werldens furste. En stjerna, jemför Es. 14: 12. Om afgrunden, se Luk. 8: 31. Äfwen påfwen har påstått sig ega icke blott himmelrikets nycklar, utan ock nyckeln till afgrunden. Han har ock werkligen öppnat afgrundens brunn, så att rök stigit upp, som förmörkat solen och luften, nemligen bibelns ljus och ande i den kristna kyrkan. Men här syftas utan twifwel ännu egentligare på osynliga afgrundshärar, som framträda näst före den sista afgörande striden. Då i v. 4 menniskorna nämnas särskildt, så kan gräs och träd, som här nämnas, icke wara en bild, som betyder högre och lägre menniskor, såsom på ett och annat ställe i skriften, utan har en bokstaflig mening.
5 Och dem wardt gifwet, att de icke skulle döda dem; de skulle endast plågas i fem månader; och plågan af dem war såsom plågan af en skorpion, när han har stungit en menniska.
För alla plågor och straffdomar och för all werksamhet, som den allsmägtige tillstädjer mörkrets magter, har han bestämt tid och stund och en fast gräns, öfwer hwilken de icke gå kunna. — Stygnet af skorpioner är outsägligen pinsamt, men sällan dödande. Af denna jemförelse är det tydligt, att de qwal, som här menas, blifwa ganska förskräckliga — mörka, tröstlösa qwal i själ och ande hos dem, som icke hafwa Guds insegel. Alla werldsliga nöjen och förströelser gifwa då ingen tröst eller lindring.
6 Och i de dagarna skola menniskorna söka döden och icke finna honom; och de skola längta att dö, och döden flyr ifrån dem.
Så tydligt skiljas dessa inte qwal från alla yttre straffdomar, blodiga krig, hunger och pest o. s. w., som medföra stora lekamliga lidanden och lekamlig död för många.
7 Och gräshoppornas gestalter liknade hästar, rustade till strid, och på deras hufwud woro såsom kronor, som liknade guld, och deras ansigten woro såsom menniskors ansigten. Joel 2: 4.
8 Och de hade hår såsom qwinnors hår, och deras tänder woro såsom lejons. Joel 1: 6.
9 Och de hade pansar såsom jernpansar, och dånet af deras wingar war såsom dånet af wagnar, då många hästar löpa till strid. Joel 2: 5.
10 Och de hade stjertar, såsom skorpioner, och gaddar, och i deras stjertar låg deras magt att skada menniskorna i fem månader.
Denna beskrifning wisar oss den gestalt, i i hwilken Johannes såg dessa afgrundssfaror.
_708.jpg&oldid=348847){kind=link}