| Templet mätes. Twå wittnen profetera. | Uppenbarelse. | Kap. 10, 11. | 707 |
en ny menniska, för hwilken ordet är ljufligt och sött, men det ät bittert för menniskans jordiska natur.
11 Kapitlet.
Guds tempel mätes. Twå Guds wittnen. Den sjunde basunen.Och mig wardt gifwet ett rör, likt en staf, och mig wardt sagdt: Stå upp och mät Guds tempel och altaret och dem som tillbedja derinne. Hes. 40 f.
Likasom profeterna i det gamla testamentet skulle med sinnebildlig handling göra sina profetior så mycket tydligare, t. ex. Es. kap. 20. Sak. 2: 1, 2. Hes. 40: 5; så fick Johannes i denna syn ett mått till att mäta Guds tempel och altare m. m. Härmed betecknas, huru Herren i de stora bedröfwelser, som i synnerhet under det tredje we tillstunda, noga bestämmer den gräns, öfwer hwilken det icke tillåtes fienderna att gå, utan han bewarar sin församling, så många som tillbedja i Anden och i sanningen och offra lefwande offer. Rom. 12: 1. Men här menas säkert tillika och egentligen det tempel, som beskrifwes i de nio sista kapitlen af Hesekiels profetior.
2 Men utelemna den gård, som ligger utanför templet, och mät honom icke; ty han är gifwen åt hedningarne, och de skola förtrampa den heliga staden i fyratiotwå månader. Luk. 21: 24. Upp. 13: 5. Dan. 7: 25. 12: 7.
Således skulle den yttre förgården icke mätas, utan blott templet, samt den inre förgården med altaret. Så är Kristi kyrka äfwen nu till hela sitt yttre omfång i hedningars händer, hwilka kallas kristna, de förtrampa förgårdarna och bjuda till på allt sätt de kunna, att få hela templet i sin magt. Härtill bidrager ock all sådan werldslig kyrkostyrelse, som will att Kristi kyrka skall wara statens tjensteqwinna eller bihang, och att allt andeligt lif skall qwäfwas, såsom i den påfwiska kyrkan m. m. Men ännu närmare och bokstafligare kommer denna profetia att fullbordas, se Sak. kap. 9; kap. 12: 1—3, 9, då bilden, som omtalas Upp. 13: 11, 15, uppsättes i Guds tempelgård, såsom förödelsens styggelse, Matt. 24: 15; likasom fordom skett till en förebild af det, som ännu ske skall, se Dan. 9: 27; kap. 11: 31. Detta egentliga förtrampande warar då bokstafligen i fyratiotwå månader.
3 Och jag skall gifwa åt mina twå wittnen att, klädde i säckar, profetera under ett tusen twå hundra förtio dagar.
Moses och Aron woro på sin tid twå stora wittnen i Israel; Haggai och Sakarias woro ett par af kraftiga wittnen på en gång, och i annat afseende Josua och Serubbabel. Sak. kap. 3 och 4. Tid efter annan uppträdde i det gamla förbundet twå profeter samtidigt, och äfwen i nya testamentet har någonting dylikt stundom wisat sig. För öfrigt utgör det stora paret af wittnen, det gamla och det nya testamentets heliga skrifter, i alla sanningens lefwande bekännare en andelig fullbordan af denna profetia i hela den stridande församlingens tid, ända till dess segren är gifwen. Men till slut, då icke blott antikrists ande och många antikrister, såsom redan i den apostoliska tiden, 1 Joh. 2: 18, utan antikrist personligen uppträder, så sänder Herren, likasom fordom mot Farao, twå stora personliga wittnen, och tiden för dessa twå wittnens werksamhet är noga bestämd, likasom hedningarnas förtrampande af den heliga staden, v. 2.
4 Dessa wittnen äro de twå oljeträd och de twå ljusstakar, som stå inför jordens Herre. Sak. 4: 2 f., 11 f.
Dessa wittnen kallas oljeträd och ljusstakar, ljusbärare, ty de emottaga i rikt mått den Helige Andes krafter från himmelen och låta sitt ljus lysa samt werka stora under i denna kraft. De stå inför himmelens och jordens Herre, utan något menskligt beskydd och bistånd, under det sanningens mägtigaste motståndare påstår och söker wisa, att han allena är herre öfwer jorden och will utrota wittnesbördet om Herren och hans smorde. Det är då sådana profetior, som Ps. 2, skola fullständigt gå i fullbordan.
5 Och om någon will göra dem skada, så går eld ut från deras mun och förtär deras fiender; och om någon will göra dem skada, måste han så dödas.
Jemför 2 Kon. 1: 10, 12.
6Dessa hafwa magt att tillsluta himmelen, på det att intet regn må falla i deras profetias dagar; och de hafwa magt öfwer wattnen, att förwandla dem till blod, och att slå jorden med allahanda plågor, så ofta de wilja. 1 Kon. 17: 1. 2 Mos. 7 f.
Dessa wittnen hafwa således en ännu större magt, än Moses hade i Egypten, och större än Elias hade på sin tid. Den falske Messias gör falska under, 2 Tess. 2: 9. Upp. 13: 13. Matt. 24: 24, men Herren låter då icke sina få trogna bekännare wara öfwergifna, utan twå wittnen hafwa wida större undergörande gåfwor från himmelen, än alla Egyptens trollkarlar och alla mörkrets magter kunna åstadkomma.
7 Och när de hafwa slutat sitt wittnesbörd, skall wilddjuret, som uppstiger ur afgrunden, föra krig med dem och öfwerwinna dem och döda dem. Dan. 7: 21. Upp. 13: 1 f. 17: 8.
Så snart de hafwa fulländat sitt wittnesbörd, men icke förr, blifwer det den wäldige fienden tillåtet att öfwerwinna och döda dem. Detta skall alltså utomordentligt bidraga till att förstora och stadfästa hans anseende, såsom om han wore mägtigare än den Kristus, om hwilken de twå wittnena hafwa wittnat, och i hwilkens kraft de gjort så stora underwerk. De blifwa sannolikt de twå sista martyrerna i Kristi kyrka.
_711.jpg&oldid=348856){kind=link}