| 712 | De twå wilddjuren. | Johannes’ | Kap. 13. |
det persiska; belätets buk af koppar betydde det grekiska, och fötterna af jern och ler betydde det romerska riket, som sönderfaller i twå och sedan i tio delar, motswarande belätets ben, fötter och tår; och dessa tio magter skola, om än under omwexlande gestalter, fortfara, till dess himmelriket, såsom en plötsligt nedfallande sten, faller på belätets fötter och tår och förkrossar dem. I denna syn är Kristi rikes seger öfwer denna werldens riken ganska tydligt framstäld jemte den wigtiga sanning, att werldsmagterna under tidernas lopp wisserligen äro i gestalt och inrättning omwexlande, men att de dock utgöra ett helt och lifwas och ledas af en och samma ande, och hafwa det gemensamt, att de sätta sig emot Herren och hans smorde, emot Kristus! Det wilddjur, som Johannes såg i denna syn, är alltså i sin sammansatta gestalt en framställning af detsamma, som antyddes med belätet i NebucadNezars dröm, men det har i sin gestalt förlorat det menskliga. Det är här i synnerhet den romerska magten, som skall framställas, icke blott det romerska kejsardömet i dess stora fiendtlighet mot de kristna, utan Roms magt, förwandlad till påfwedöme, så att, jemte wilddjuret utur hafwet, uppstiget ur jorden ett annat wilddjur, v. 11, den falske profeten, den påfwiska magten med sin falska lära. Att påfwedömet är en djefwulens stiftelse, är ofta uttaladt i den protestantiska kyrkans bekännelseskrifter.
3 Och jag såg ett af dess hufwud såsom sargadt till döds, och dess dödssår wardt läkt, och hela jorden såg med förundran efter wilddjuret.
4 Och de tillbådo draken, emedan han hade gifwit wilddjuret magten, och de tillbådo wilddjuret, sägande: Hwem är lik wilddjuret, och hwem förmår strida mot det?
Då orden tillämpas på påfwedömet, så har det mer än en gång fått ett dödligt sår, såsom det fick genom reformationen, men det har dock alltid återhemtat krafter. Inqvisition, munkhärar, jesuiter och mägtiga förblindade konungar och furstar hafwa warit de synliga medlen till denna magts upprätthållande. Men på ett mycket tydligare sätt skall detta gå i fullbordan då, när slutligen detta wilddjur, likasom i NebukadNezar och Alexander, framstår med hela sin magt i en utomordentligt stor personlighet, den personlige antikrist, 2 Tess. 2: 3, 4, som sätter sig i Guds tempel såsom en Gud och föregifwer sig sjelf wara Gud. Den okunniga, andeligt blinda hopen dyrkar wanligtwis den framstående magten, och ju större och ju heligare till skenet denna magt är, desto blindare är denna dyrkan.
5 Och åt det wardt gifwen en mun, som talade stora ord och hädelser, och åt det wardt gifwen magt att werka i fyratiotwå månader. Dan. 7: 8, 20. Upp. 11: 2.
Hela tiden för det antikristiska wäldet är noga bestämd, och utan twifwel ligger äfwen i det tal, som här uppgifwes, en noggrann profetisk tidsbestämmelse, som ock kommer att bokstafligen fullbordas, då detta wilddjur uppträder i sin sista fulländade gestalt med en stor personlighet till öfwerhufwud.
6 Och det öppnade sin mun till hädelse mot Gud, till att häda hans namn och hans tabernakel, dem som bo i himmelen.
7 Och åt det wardt gifwet att strida mot de heliga och besegra dem; och åt det wardt gifwen magt öfwer alla stammar och folk och tungomål och folkslag. Dan. 7: 21, 23.
De heliga hafwa blifwit öfwerwunna på det sätt, att de blifwit med wåld undertryckta och dödade, och denna profetias fullständiga fullbordan har redan blifwit antydd, kap. 11: 7—10.
8 Och alla som bo på jorden skola tillbedja det, de hwilkas namn från werldens grundläggning icke äro skrifna i det slagtade Lammets lifsbok. Upp. 3: 5. 17: 8.
Om detta tillbedjande, se v. 15. Således skall ingen då kunna motstå förförelsen, utom den, hwilken Gud har från werldens begynnelse utwalt till frälsning genom Andens helgelse och genom tron på sanningen. 2 Tess. 2: 13.
9 Om någon har öra, han höre. Upp. 2: 7, 11, 17, 29.
10 Om någon för i fångenskap, skall han gå i fångenskap; om någon dräper med swärd, måste han med swärd dräpas. Här är de heligas tålamod och tro. 1 Mos. 9: 6. Es. 33: 1. Matt. 26: 52. Luk. 21: 19. Upp. 14: 12.
Om någon will wärja sig mot detta wilddjur och dess förföljelser genom egen kraft eller werldslig magt och möter wåld med wåld, för i fångenskap eller dräper med swärd, så går det i fullbordan, som Kristus sade till Petrus: Den som tager till swärd skall förgås med swärd, samt bjöd honom skicka swärdet i skidan. Detta är nödwändigt att akta på för hwar och en, wom will wara Herren Jesu efterföljare. Här behöfwes en helt annan rustning än fängelse, swärd och allt slags wåld; här är de heligas tålamod och tro af nöden; härmed allena winnes andelig seger.
11 Och jag såg ett annat wilddjur uppstiga ur jorden, och det hade twå horn, liknande ett lams, och det talade såsom en drake.
12 Och det utöfwar det första wilddjurets hela magt i dess åsyn och kommer jorden och dem som bo derpå att tillbedja det första wilddjuret, hwars dödssår wardt läst.
_716.jpg&oldid=348871){kind=link}