| 718 | Skökan på wilddjuret. | Johannes’ | Kap. 16, 17. |
templet, från tronen, sägande: Det är gjordt; Upp. 21: 6.
18 och det uppstod ljungeldar och röster och tordön, och det wardt en stor jordbäfning, en sådan jordbäfning och så stor, att en dylik icke hade warit allt sedan menniskor blefwo till på jorden. Upp. 8: 5.
I och med denna wredesskålens utgjutelse är fulländningen af wredesdomarne kommen; det är gjordt; och de röster, tordön, ljungeldar och jordbäfningar, som nu följa, äro werkningar af denna wredesskål.
19 Och den stora staden delades i tre delar, och folkens städer föllo; och det stora Babylon kom i åminnelse inför Gud, att han skulle gifwa det kalken med sin stränga wredes win. Upp. 18: 5. Es. 51: 22 f. Upp. 14: 8, 10.
Den stora staden, se kap. 11: 8, sättes i motsats till hedningarnas städer och det stora Babylon. Här beskrifwes alltså fullbordan af profetian, Sak. 14: 2–5.
20 Och alla öar flydde, och berg funnos icke mer. Upp. 6: 14.
21 Och starkt hagel, centnertungt, kom ned från himmelen på menniskorna, och menniskorna hädade Gud för plågan af haglet, ty plågan deraf war mycket stor.
Genom dessa underbara skakningar undergår äfwen jordens gestalt och den yttre naturen en ganska stor förändring, men det är ännu icke den yttersta domen, som här beskrifwes, se Es. 66: 15–24. Ehuru utomordentliga dessa plågor äro, så göra dock de ogudaktige icke bättring. Det, som skall ske, beskrifwer profetian såsom redan skedt äfwen häruti: menniskorna hädade Gud för den stora plågan af haglet! Ofta inträder redan här i tiden en sådan förhärdelse, att ingen ånger och bättring är möjlig. Ännu mindre är någon bättring möjlig i pinorummet. Luk. 16: 19–31.
17 Kapitlet.
Skökan på wilddjuret. Lammets seger.Och en af de sju änglarne, som hade de sju skålarna, kom och talade med mig och sade: Kom hit; jag skall wisa dig domen öfwer den stora skökan, som sitter öfwer de många wattnen, Jer. 51: 13. Nah. 3: 4. Upp. 17: 15.
I detta och de twå följande kapitlen beskrifwes den utförliga fullbordan af stora händelser, som förut blifwit antydda. Wid den sjunde wredesskålens utgjutande höres detta glädjerop i himmelen: Det är gjordt. Kap. 16: 17. Af wredesdomarne återstår derefter intet; alltså måste de profetior, som här följa, utgöra en utförligare framställning af föregående profetior. Med den stora skökan menas detsamma som Babylon, kap. 14: 8. Hon sitter lik en drottning öfwer många watten, jemför Jer. 51: 13. Det gamla Babylon wid floden Eufrat war genomflutet och omgifwet af denna flods watten och ett tillflöde af många folk. Det andeliga Babylon har ock ett tillflöde af många folkslag och beherskar dem, se v. 15.
2 med hwilken jordens konungar hafwa öfwat skörlefnad, och af hwilkens skörlefnads win de som bo på jorden hafwa blifwit druckna. Jer. 51: 7. Upp. 14: 8. 18: 3, 9.
Jordens konungar hafwa öfwat skörlefnad med detta Babylon, i det de deltagit i dess falska gudstjenst och afguderi, se kap. 2: 20–22, och de jordiskt sinnade menniskorna hafwa blifwit drckna eller berusade af willfarelsens tjusningskraft, se Jer. 51: 7.
3 Och han förde mig i anden bort till en öken; och jag såg en qwinna sitta på ett skarlakansrödt wilddjur, som war fullt med hädiska namn och hade sju hufwud och tio horn. Upp. 13: 1.
Kristenhetens tillstånd blef nu i anden framstäldt för Johannes såsom en öken, och der får han se qwinnan, den affälliga kyrkan, sitta på ett skarlakansrödt wilddjur. Detta fagra wilddjur betecknar den största werldsmagtens beskaffenhet och tillstånd i den tid, på hwilken denna profetia förnämligast syftar, då affall och hädelse stiga till sin höjd. Wilddjuret är den herskande werldsmagten; qwinnan är den affallna kyrkan, som då ännu kallar sig Kristi kyrka.
4 Och qwinnan war klädd i purpur och skarlakan och skimrade af guld och ädla stenar och perlor och hade i sin hand en kalk af guld, full af styggelser och hennes skörlefnads orenligheter. Upp. 18: 16.
Purpur är den blåröda färgen, som bereddes af purpursnäckan och i forntiden war så högt wärderad. Skarlakan är den eldröda eller ljust blodröda koschenillfärgen, som erhålles af en insekt med samma namn. Man kan anse, att härmed betecknas icke blott den affälliga kyrkans yppiga prakt och ståt o. s. w., utan ock gammalt och nytt martyrblod. Perlorna äro här en bild af yppigt öfwerflöd i werldslig prakt, och guldkalken, full af styggelser, m. m., är ett bild af den affälliga kyrkans yttre glänsande prakt och inre giftiga wederstygglighet.
5 Och på hennes panna war skrifwet ett namn: Hemlighet: Det stora Babylon, modren till skökorna och styggelserna på jorden.
Det ordet hemlighet gifwer tillkänna, att de namn, som här följa, syftade derpå, att denna kyrka är ett emot Kristi rike fiendtligt Babylon, en fortsättning af dess stora förebild i det gamla testamentet; men detta är en hemlighet för detta Babylons anhängare.
6 Och jag såg qwinnan, drucken af
_722.jpg&oldid=348886){kind=link}