Jobs Bok
Inledning
Jobs Bok är icke en lärodikt, utan en sann berättelse, som innehåller samtalen emellan personer såsom dessa tals innehåll war beskaffadt. Bokens ändamål är att wisa, att bedröfwelser och lidanden i denna werlden, isynnerhet de frommas lidanden, stå under Guds ledning; men att det särskilda ändamålet med dessa lidanden icke är så tydligt i hwarje enskildt fall, att den kortsynta menniskan alltid får tilltro sig att kunna utleta det. Både osakerne till och ändamålet med de bedröfwelser och lidanden, som öfwergå menniskorna, äro olika, och ingen annan än hjertats ransakare kan fullkomligt känna allt detta. Imellertid innehåller det Nya Testamentet äfwen öfwer denna punkt mera ljus än det Gamla Testamentet; ty det wisar oss med fullare klarhet, att lidanden icke blott hafwa det ändamål, att wara syndastraff och kallelse till bättring för de otrogna, utan att lidanden också öfwergå de trogna till pröfning för tron och såsom medel till själens helgelse och fulländning för härlighetens rike. För alla, som äro stadda i lidande och bedröfwelse, är Jobs Bok ganska tröstlig, ty den wisar, att icke något lidande kan komma utan genom Herrans tillåtelse, och att, då Han låter lidanden och bedröfwelser öfwergå de fromma, så håller Han sjelf wakt öfwer dem och är deras hjelpare och hugswalare. Boken har således till sitt syftemål icke något bestämdt tidehwarf, utan åsyftar att underwisa och trösta dem, som lida, i alla tider, så länge werlden står. Job är en rätt förebild för alla trogna, som pröfwas, på det de i tron må blifwa stadfästade och fulländade. Se Hes. 14: 14, 20. Jac. 5: 11.
Jobs Bok wisar oss tillika, att äfwen de wisaste menniskor, sådana som Jobs wänner onekligen woro, så länge de icke blifwit upplyste af Herrans Anda, omöjligen äro i stånd att rätt begripa och döma i andliga ting, 1 Cor. 2: 14. Jobs wänner talade mycket förnuftigt, såsom det naturliga förnuftet tänker och dömer, så länge själens öga icke blifwit öppnadt af Herrans Ande. Likwäl blef deras tal af Herran ogilladt. Deremot synes stundom Jobs tal wara oförståndigares än deras, men, ehuru han under sina swåraste lidanden talade syndigt, så blef likwäl hans tal af Herran sjelf förklaradt att wara wisar och rättare än hans wänners tal. För det syndiga fick han af Herran tillrättawisning, men tillika förlåtelse, ty Job förödmjukade sig inför Gud och emottog med glädje upplysning genom Hans ord.
Jobs Bok författades sannolikt af Mose under den tid, då Israels barn tågade genom öknen. Ehuru de namn, som i boken förekomma, icke i sig sjelfwa tillräckligt befwisa detta, emedan olika personer kunna haft samma namn, så är det dock wigtigt, att de äro samma namn, som nämnas i 1 Mose Bok. Den förste af Jobs wänner war Eliphas af Theman. En Eliphas nämnes i 1 Mos. 36: 4, såsom Edoms, d. ä. Esaus son, och Theman nämnes såsom en son af Eliphas, v. 11. Ännu är det i Arabien wanligt, att den förstfödde sonens namn tillägges fadren och modren såsom ett ärenamn, och att hemmet kallas efter sonens namn, om det icke förut har ett bestämt namn, så att trakten Theman kan hafwa fått sitt namn af Eliphas son, medan han war ännu späd. Den andre af Jobs wänner kallas Bildad af Suah. Landet Suah kan hafwa fått sitt namn af den Suah, som omtalas 1 Mos. 25: 2, såsom den sjette sonen af Abrahams andra hustru Ketura. Då wore Bildad en sonson af Abraham, och Eliphas en sonsons son, båda af en sidolinea. Elihu, den fjerde af Jobs wänner, kallas en son af Baracheel, och denne war från Bus, en trakt, som säkert kallades så efter mannen Bus, andre sonen af Nahor, Abrahams broder, 1 Mos. 22: 21. Nahors förste son hette Uz, och om Job läsa wi, att han war ifrån landet Uz. Således war Elihu en sonsons son af Abrahams broder Nahor, och så war troligen äfwen Job sjelf. Dessa familjer i Arabien hörde också till Abrahams familj; och att ibland dem mycken kunskap om den sanne Guden och mycken fromhet och upplyfta tankesätt ännu funnos qwar, är alltså lätt förklarligt, såwäl som den omständigheten, att Herren för dem särskildt uppenbarade sig. Herrans särskilda wård om dessa familjer och folk och Hans uppenbarelse ibland dem äro således äfwen uppfyllelser af Herrans löften till Abraham. Så fick äfwen Bileam uti Mesopotamien i Nahors gamla hemland och drottningen af Sba och de wise män af Österlanden åtnjuta enskilda strålar af Guds uppenbarelsers ljus, fastän de icke hörde till Israels folk. Både ljuset af de uppenbarelser, som fortplantat sig ifrån Adam, Enoch, Noah, Sem o. s. w. och ljuset af enskilda sednare uppenbarelser bibehöll sig länge ibland folken, fastän det, mer och mer fördunklades och wanställdes och slutligen helt och hållet utträngdes af hedendomen
_009.jpg&oldid=344605){kind=link}