| Job swarar. | Jobs Bok. | Cap. 5, 6. | 13 |
”Stenarne skola förwara din säd, så att man gör en mur deraf omkring säden.” L. Genom Guds hjelp och wälsignelse skall du erfara liksom ett förbunds wänlighet både af marken och af djuren på marken. Se 1 Mos. 1: 28. Marken och djuren skola wara dina wänner.
24. Och du skall förnimma, att din hydda hafwer frid; och skall försörja din boning, och icke synda;
”Guds wälgerningar skola afhålla dig ifrån att synda”. L. (Es. 38: 15.
25. Och skall förnimma, att din säd skall warda mycken; och dina efterkommande såsom gräs på jorden.;
26. Och skall i ålderdomen* komma till grafwen, såsom en hwetekärfwe införd warder i rättan tid. *1 Mos. 35: 29.
27. Si, det hafwa wi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.
Hittills har Eliphas i allmänhet talat wäl, och det synes såsom om han hos Job icke misstänkte någon annan synd, än ett fördoldt andligt högmod, som behöfde qwäfwas; derföre förmanar han Job till förödmjukelse inför Herran och försäkrar, att Herren skulle hjelpa honom. Denna förmaning och denna tröst är alltid på sin plats och bör emottagas af hwarje trogen själ, som hemsökes af nöd och bedröfwelse. Innehållet: ”Gud står emot de högfärdiga, men de ödmjuka gifwer Han nåd”, 1 Petr. 5: 5. Men Eliphas misstänker nu, att Job hade genom fördolda synder ådragit sig sina lidanden.
6. Capitel.
Jobs förswar, bön, klagan.Job swarade och sade:
2. När man woge min jemmer, och lade allt mitt lidande på en wåg,
3. Så skulle det wara swårare än sanden i hafwet; derföre är förgäfwes hwad jag säger.
4. Förty den Allsmäktiges pilar* stå i mig, hwilkens grymhet utsuper all min anda; och Guds förskräckelser äro ställda uppå mig. *5 Mos. 32: 23. Ps. 38: 3.
Den Allsmäktiges pilar äro allahanda grufliga plågor, Ps. 7: 14; Ps. 18: 14, 15; Hab. 3: 11; 5 Mos. 32: 23, 42.
Hwilkens grymhet, grt. hwilkas gift, nemligen pilarnes. Det brukades i forntiden (och brukas ännu i wilda länder) att pilar blefwo bestrukna med ormgift eller med något annat gift, på det fienden, som träffades af en sådan pil, icke skulle kunna undwika döden. Detta gift är en bild af de stora plågor, som Job kände, såsom en brännande sweda i hela sin kropp, hwarigenom hans anda höll på att förqwäfwas.
5. Icke ropar wildåsnan när hon hafwer gräs; ej heller oxen, så han hafwer foder;
”I hafwen godt wid att trösta, eder felar intet”. L.
6. Kan man ock äta, det som osaltadt är? Eller månne någon will smaka det hwita om äggblomman?
”Man äter icke gerna osaltad mat, ehwar man bättre hafwa kan, men jag måste nu wäl det och det m. m.” L.
7. Der min själ tillförene wämjade wid, der är nu min mat för wärks skull.
”De plågor, för hwilka min själ alltid grufwat sig, såsom krankhet, bölder, maskar, sår och sweda, äro nu min dagliga spis, Ps. 80: 6. Klagow. 3: 15, 19.”
8. O att min bön måtte ske! och Gud gåfwe mig det jag förhoppas!
9. Att Gud toge till att sönderslå mig; och läte sin hand förkrossa mig;
10. Så hade jag ändå tröst, och wille bedja i min sjukdom, att Han icke skonade mig; jag hafwer dock icke nekat den Heliges tal.
Job önskar i sin stora smärta, att Gud måtte låta honom dö hellre än låta honom lida längre. Men han talar icke om dygder och förtjenster och att han led oförskyldt, utan anförer blott, att han icke begått det stora brottet att i otro försaka Guds ord. Detta nämner han med rätta såsom den största förbrytelse. Guds ord war Jobs högsta tröst i det swåra lidandet, och han wille förtrösta derpå i döden, som han önskar sig.
11. Hwad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hwad är min ändalykt, att min själ skulle wara tålig?
Hwar är eller hwar ser jag ändan på min jemmer, att jag ännu skulle kunna uthärda längre och wänta på en god utgång.
12. Min kraft är dock icke af sten; ej heller mitt kött af koppar;
Job beder sina wänner besinna, att han icke hade stenkraft och att hans kropp icke war gjord af hård, känslolös koppar.
13. Hafwer jag dock ingenstädes hjelp; och ingen ting will gå fram med mig.
Grt.: Hos mig är ju ingen hjelp för mig; och räddning är alldeles borta! I det följande liknar Job sina wänner wid uttorkade bäckar, af hwilka han ingen hjelp och tröst kunde wänta.
14. Den der icke bewisar sin nästa barmhertighet, han öfwergifwer den Allsmäktiges fruktan.
Detta är en allmänt gällande sanning, att ingen tro och gudsfruktan kan finnas hos den menniska, som icke bewisar kärlek och
_017.jpg&oldid=344621){kind=link}