| 18 | Job swara Bildad. | Jobs Bok. | Cap. 9. |
widmakthåller dessa ting. Och alla dårar, om de wore än så wisa och mäktiga i sina egna ögon, förgås slutligen i sin dårskap.
10. Han gör mäktiga ting, som man icke utransaka kan; och under, deruppå intet tal är.* *Job. 5: 9. Ps. 86: 10.
11. Si, Han går fram om mig, förr än jag warder det warse; och Han förwandlar sig, förr än jag det märker.
Han förwandlar sig. Grt.: Han förändrar (nemligen sin wäg).
12. Si, om Han går hasteligen bort, ho will hemta Honom igen? Ho will säga till Honom: Hwad gör du?
13. Han är Gud, hans wrede kan ingen stilla;* under Honom måste buga sig de stolta herrar. *Nah. 1: 6.
De stolta herrar äro alla sådana med förnuft begåfwade wäsen, som icke wilja lyda Gud, utan wilja wara sina egna herrar. Härmed får man icke företrädeswis tänka på¨de höga och förnäma, de rika och mäktiga ibland menniskorna, ty ibland dem kunna finnas ödmjuka, lydiga Guds barn, såwäl som ibland de ringa, och deremot är mången tiggare och fästningsfånge en sådan stolt herre, som i sitt hjerta icke frågar efter Gud. Djefwulen och hans englar, som först affallit och sedan i menniskonaturen genom syndafallet uppwäckt högmod och olydnad, intaga det första rummet ibland de stolta herrar, och alla dessa Guds rikes fiender måste slutligen blifwa lagda till den himmelske Konungens fotapall, se Ps. 110: 1, äfwen om de af menniskor upphöjdes allt intill himmelen, såsom hedningarne i sina inbillningar upphöjde menniskor till stjernorna, se v. 9.
14. Huru skulle jag då swara Honom, och finna några ord emot Honom?
15. Om jag än rätt hafwer, så kan jag dock likwäl intet swara Honom; utan måste i rätten bedjas före.
Äfwen om jag hade rätt, eller ehuru jag icke är en större syndare än andra, twärtemot eder mening, så kan jag dock icke förswara mig emot Gud, utan måste bedja om barmhertighet.
16. Och om jag än åkallade Honom, och Han hörde mig; så tror jag dock icke, att Han hörer min röst.
Äfwen om jag wille gå till rätta med Honom, och Han hörde min sak, så kan jag dock icke tro, att Han wille akta derpå för min skull, om icke af sin blotta barmhertighet.
17. Ty Han far öfwer mig med stort; och gör mig såren många utan sak.
Med storm, d. ä. med mycket häftiga plågor. Utan sak, d. ä. utan att jag är en ogudaktig, såsom I beskyllen mig att wara.
18. Han låter icke min anda wederqwickas; utan gör mig full med bedröfwelse.
19. Will man makt, så är Han för mäkig; will man rätten, ho will wittna med mig?
Emot Guds makt har jag ingen makt, och wille jag åberopa min rätt, hwilken kan wittna med mig och förswara mig inför Honom?
20. Om jag säger, att jag är rättfärdig, så fördömer Han mig dock; är jag from, så gör Han mig dock till ond.
Grt.: Är jag rättfärdig, så fördömer mig min mun, och är jag fullkomlig, så bewisar Han mig hafwa orätt, d. ä.: jag är så swag och för Hans majestät så förfärad, att mitt eget tal måste wittna emot mig.
21. Är jag än from, så tör min själ dock icke hålla sig derwid; jag begärer icke mer lefwa.
Grt.: Wille jag åberopa min fromhet (inför Gud), så kände jag icke min själ. Mitt lif (mitt lefwerne) måste jag förkasta (såsom ofullkomligt och syndigt).
22. Det är det, som jag sagt hafwer: Han förgör både den goda och den ogudaktiga.* *Pred. 9: 2, 3. Mal. 3: 14, 15.
Summan af mitt tal är, att Herrans straffdomar i det närwarande lifwet träffa både de goda och de ogudaktiga.
23. När han begyner till att slå, så dräper Han straxt; och begabbar de oskyldigas frestelse.
Då Herrans hemsökelser komma, så synes det stundom, såsom om dessa hårda pröfningar wore ett begabberi emot den oskyldige, om derwid kommer i ångest, twifwel och frestelse. Af sådana lidanden kan icke någon slutsats dragas, att den lidande har warit ogudaktig, ej heller att han warit from. Härmed, såwäl som med det följande, will Job wederlägga sina wänners påstående, att han med sina synder ådragit sig sina olyckor och plågor.
24. Men landet warder gifwet under den ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars wara?
Hwad jag säger, besannas äfwen deraf, att Gud ibland låter en ogudaktig få herrawälde öfwer ett helt land, så att han får undertrycka dess rättmätiga styresmän och plåga de fromma. Är det icke så? Är det icke Gud, som gör detta? Är det icke Gud, som tillåter den ogudaktige ett sådant herrawälde? Hwem skulle det annars wara? Icke kunnen I säga, att hwarenda menniska i landet då i lika mån med egna synder förtjent att lida af en sådan skickelse.
25. Mina dagar hafwa warit snarare än en löpare; de hafwa flytt, och hafwa intet godt sett;
_022.jpg&oldid=344627){kind=link}