| 20 | Job beklagar sin jemmer | Jobs Bok. | Cap. 10, 11 |
11. Du hafwer klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafwer du sammanfogat mig.
12. Lif och wälgerning hafwer du gjort mig; och ditt uppseende bewarar min anda.
Först beskrifes kroppens daning och derefter själens och andens skapelse. Lifwet eller själen är ett underbart Herrans werk; men skapelsens största wälgerning är den odödlige anden, som Han med själen förenat, och andens bewarande i uppehållelsen.
13. Och ändå att du fördöljer sådant i ditt hjerta; så wet jag dock likwäl, att du kommer det ihåg.
Grt.: Och detta hade du i ditt hjerta förborgadt, och jag måste se, att du hade sådant i sinnet! Ehuru din nåd genom allt detta så underbart bewisat sig, så war det dock din afsigt att hemsöka mig med alla dessa lidanden!
14. Om jag syndar, så märker du det straxt; och låter min missgerning icke wara ostraffad.
15. Är jag ogudaktig, så är mig we; är jag rättfärdig, så tör jag likwäl icke upplyfta mitt hufwud; som den der full är med föraktelse, och ser min eländhet:
Hufwudets upplyftande betyder ett godt samwetets tillförsigt. Fastän jag har ett godt samwete, måste jag böja mig i stoftet! se v. 17.
16. Och såsom ett upprest lejon jagar du mig; och handlar åter grufligen med mig.
Grt.: Och om det (hufwudet) upplyftade sig, sa jagar du mig såsom ett lejon och handlar förunderligen med mig. Just då, när en menniska är på det djupaste förödmjukad och förkrossad genom swåra lidanden, så känner hon som allrastarkast Guds mäktiga hand, om hon försöker att med sjelfupphöjelse knota emot Hans heliga wägar. Hans öfwerwäldigande makt förnimmes då såsom ett lejons anfall.
17. Du förnyar dina wittnen emot mig; och gör din wrede mycken öfwer mig; mig plågar det ena öfwer det andra.* *Ps. 73: 14.
Wittnen, nemligen plågor, hwilka Job ansåg såsom Herrans wittnen emot honom för att bewisa hans synder.
18. Hwi hafwer du låtit mig komma utaf moderlifwet? Ack! att jag dock hade warit förgjord*, att intet öga hade sett mig. *Job 3: 11.
19. Så wore jag, såsom den der intet hafwer warit till; buren ifrån moderlifwet till grafwen.
20. Will då icke mitt korta lif hafwa en ända? Will du icke låta af mig, att jag något litet måtte wederqwickas?* *Ps. 39: 14.
Denna klagan och önskan att icke wara till uttrycker det djupaste lidande och wisar tillika, att Job har genom sina qwal och genom sina oförståndiga wänner, och wäl hufwudsakligen genom satans frestelser, blifwit drifwen ifrån den evangeliska ståndpunkten, på hvilken han först befann sig, cap. 1 och 2, för att han nu inkommit uti ett lagiskt sinne, hwarigenom pröfningen blef för själen så mycket swårare, emedan han i sina stora plågor icke heller fick åtnjuta Evangelii ljufliga tröst och stärkande, fridgifwande förhoppning. I själens djup håller han sig ännu fast wid Herran, men i hans hjerta är det dunkelt, så att han hwarken rätt känner sin syndaskuld eller Guds rättfärdighet och barmhertighet.
21. Förr än jag går bort, och kommer icke igen, nemligen, i mörkrets och töcknens land;
Grt.: Mörkrets och dödsens skuggas land. Så kallas här ”det allmänna menniskornas, jemwäl trognas, tillstånd efter döden, då kroppen är ifrån själen åtskiljd, och kroppen utan allt ljus måste undergå den förwandling, hwarföre sjelfwa naturen förskräckes, så att kroppens tillstånd synes då eländigare än i detta lifwet.”
22. Det ett land är, hwilkets ljus är tjocka mörkret; och der som ingen skicklighet är; der skenet är såsom ett töcken.
Der är äfwen det, som man wille kalla ljus, ingenting annat än tjocka mörkret i motsats mot det, som står i Ps. 139: 11, 12. Der är ingen skicklighet, grt. inga ordningar; der är ingen omwexling af ljus och mörker, dag och natt, årstider, köld óch wärme o. s. w. utan det närwarande lifwets och den synliga werldens ordningar och dess sköna, fasta naturlagar äro der upphäfne.
11. Capitel.
Zophar wredgas, snubbar, råder Job.Då swarade Zophar af Naema, och sade:
2. När en hafwer länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqwallrare alltid hafwa rätt?
Sqwallrare, grt. en läppars man. Detta uttryck kunde betyda wältalig, men här betyder det mångordig, såsom om Job wille med många ord försköna sin sak.
3. Måste man tiga för dig allena, att du försmädar, och ingen skall genhöfta dig?
Genhöfta dig: komma dig att blygas. Zophar uttydde Jobs tal såsom en försmädelse emot Gud. Detta war ingalunda Jobs mening
_024.jpg&oldid=340954){kind=link}