| Zophar tilltalar Job. | Jobs Bok. | Cap. 11. | 21 |
och afsigt, utan han wille blott wederlägga sina wänners förklaring, hwarföre han hemsöktes med så swårt lidande.
4. Du säger: Min lärdom är ren; och klar är jag för dina ögon.
5. Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
6. Och tedde dig, hwad Han ännu hemligen wet, ty Han hade ännu wäl mer med dig; på det att du måtte weta, att Han icke tänker på alla dina synder.
Zophar fäster sig i synnerhet wid Jobs önskan, att Gud skulle med särskild uppenbarelse wisa honom, hwarföre Han sändt honom ett sådant lidande. Derföre påstår Zophar, att om Gud wille tala och uppenbara både sin orsak och sin rätt att så gå tillwäga, så skulle Job finna, att hans synder hade förtjent ett ännu högre mått af lidande, och att Gud derwid icke ens hade tänkt på alla hans synder.
7. Menar du, att du wet så mycket, som Gud wet? Och will alltså fullkomligen råka det, såsom den Allsmäktige?* *Job 22: 2.
8. Han är högre än himmelen*; hwad will du göra? Djupare än helwetet; huru kan du känna Honom? *Jer. 23: 23, 24.
Gud är outrannsaklig både till sitt eget wäsende och sina uppenbarelser. Den synliga himmelen öfwer oss är en bild af Guds härlighet och ewiga kärlek, och jordens djup under oss eller afgrunden är en bild af synden, döden, förderfwet och fördömelsen. Det ena såwäl som det andra är för oss outrannsakligt, och huru mycket mera outransaklig är icke Gud sjelf?
9. Längre än jorden; och bredare än hafwet.
Jorden och hafwet kan menniskan icke utforska, ehuru de äro blott en ringa del af Guds skapelse; huru mycket mindre kan någon menniska utforska Hans wäsende och Hans wishet! Huru kan du då wåga att knota öfwer Herrans skickelser!
10. Om han all ting omwände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho will förmena Honom det?
Grt.: Om Han wille fara fram, och fängsla och församla (till räkenskap), ho skall hålla Honom tillbaka?
11. Han känner de fåfängliga män, och ser odygden; och skulle Han icke förstå det?* *Ps. 10: 13, 14. Ps. 35: 22.
12. En fåfänglig man högmodas; och en född menniska will wara såsom en ung wildåsna.
Grt.: En tomhufwad man lärer wett (lika litet som) en wildåsnefåle födes till menniska. Här liknas den fallna menniskonaturen wid ett wildt, ostyrigt djur, som icke will lyda Herrans wilja, utan följa sina egna böjelser, se Ps. 32: 9. Ordspr. 26: 3. Zophar syftar härmed på Jobs tal, som förekom honom wildt och knotande.
13. Hade du ställt ditt hjerta (till Gud); och uppräckt dina händer till Honom;
14. Hade du långt ifrån dig bortskaffat missgerningen, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i din hydda;
15. Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last; och worde fast ståndande, och intet fruktande.
16. Så wore du ock förgätande uselheten; och såsom det wattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
Beskyllningarne emot Job uttalas allt mera och mera oförtäckt. Wore du oskyldig och from, så behöfde du icke så förtwifla. Då skulle du snart blifwa hulpen, och dina lidanden skulle icke blifwa bittra i ditt minne och för din känsla, då du tänkte derpå, sedan de woro öfwerståndna.
17. Och din lifstid wore uppgångande såsom en middag; och wore skinande såsom en morgon;* *Ps. 37: 6.
Wore du oskyldig och ren så skulle ditt lif wara fröjdefullt såeom en skinande morgonsol, och du behöfde icke önska dig in i dödens mörker, cap. 10: 21, 22. För den rättfärdige skall alltid ljus uppgå igen, Ps. 97: 11.
18. Och du måtte förtrösta dig, att hopp wore på färde; och worde med rolighet kommande i grafwen.
Grt.: Du kunde förtrösta, ty du hade hopp, och fastän (nu genom lidandet) förödmjukad, skulle du dock bo i trygghet.
19. Och du skulle lägga dig, och ingen skulle skrämma dig*; och månge skulle knekta† dig. *3 Mos. 26: 6. †Job 19: 17.
Grt.: Du skulle lägga dig, och ingen skulle uppskrämma dig, och många skulle ödmjuka sig för ditt ansigte. Efter en kort förödmjukelse skulle du komma till så mycket större ära.
20. Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela* deras själ, *Job 8: 13; cap. 18: 14. Ps. 112: 10. Ordspr. 11: 23.
Grt.: Deras hopp skall wara själens utandning (nemligen döden). Zophar antyder härmed också, att Job är ogudaktig, och att han icke har något annat hopp än döden. Det war icke underlig, att allt detta hårda tal war mycket smärtsamt och swidande för Jobs sinne, så mycket mera som hans lidande war i sig sjelf så ganska swårt. Deremot är det alltid en stor nåd och barmhertighet, då Herren sänder någon trogen själ med sanningens underwisning, kärlekens förmaning och den rätta trösten till den, som är stadd i lidande, nöd och bedröfwelse.
_025.jpg&oldid=344630){kind=link}