| Jobs förswar mot Eliphas. | Jobs Bok. | Cap. 16, 17. | 29 |
tänderna öfwer mig; min motståndare ser hwasst med sina ögon på mig.
Hans wrede, nemligen Guds wrede. All känsla af Guds nåd och förbarmande war i denna stund hos Job förswunnen och han kände sina lidanden såsom bewis på Guds wrede. Detta är ock en wanlig erfarenhet hos Herrans trogna, då de pröfwas med djup bedröfwelse. De tycka sig stundom wara af Gud öfwergifna och anse sig wara föremål för Hans wrede. De orden: den som är mig wred m. m. kunna syfta på hwar och en ibland Jobs wänner, som han nu tyckte woro hans owänner.
10. De gapa med sin mun emot mig,* och hafwa hånligen slagit mig wid mitt kindben;† de hafwa tillhopa släckt sin harm på mig. *Job 12: 4. †Mich. 5: 1.
De, nemligen Jobs wänner. Att slå på kindbenet är här ett bildligt uttryck, hwarmed Job beskrifwer det hån och förakt han måste lida.
11. Gud hafwer öfwergifwit mig åt den orättfärdiga; och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
Såsom Jobs wänner woro alltför hårda emot honom, så wisar sig Job nu hård emot dem, då han kallar dem orättfärdige och ogudaktige. De hade i wälment, men owist nit om Guds ära gjort Job orätt, och nu gör han dem å sia sida orätt. Detta wisar, att äfwen fromma menniskor fela, isynnerhet då de råka i strid med andra.
12. Jag war rik; men Han hafwer mig gjort till intet; Han hafwer tagit mig wid halsen, och sönderslitit mig; och uppsatt mig sig till ett mål.* *Klagow. 3: 12.
Mål, d. ä. skottafla, hwaremot pilarne skjutas. Job liknar sina lidanden wid pilar.
13. Han hafwer kringhwärft mig med sina skyttar;* Han hafwer sargat mina njurar, och icke skonat; Han hafwer utgjutit min galla på jorden. *Klagow. 3: 13.
14. Han hafwer gjort mig ett sår öfwer det andra; Han hafwer öfwerfallit mig såsom en kämpe.
15. Jag hafwer sömmat en säck på min hud; och hafwer lagt mitt horn i mull.* *Job 30: 19. Ps. 7: 6.
Mitt horn, d. ä. min kraft, heder och ära. Horn är en wanlig bild af heder, ära och makt.
16. Mitt ansigte är swullet af gråt; och mina ögonlock äro worden mörka;
17. Ändock att ingen orättfärdighet är i min hand; och min bön är ren.* *Job 33: 9.
Ren, d. ä. uppriktig.
18. Ack jord, öfwertäckt icke mitt blod; och mitt rop hafwe intet rum.
I denna vers syftas på blodshämnden, som på den tiden war wanlig. Job anser sin ära såsom mördad genom wännernas anklagelse, och han önskar nu, att denna synd icke måtte blifwa glömd och betäckt, utan att hans oskuld måtte komma i dagen och att hans ropande icke måtte stanna på något rum, förr än det framträngde till Gud. Mitt rop hafwe intet rum, d. ä.: måtte mitt rop icke finna rum att stanna förr än det framkommer inför Herran!
19. Och si nu, mitt wittne är i himmelen; och den mig känner är i höjden.
Emot de hårda anklagelserna wädjar Job till det allwetande wittnet i himmelen.
20. Mina wänner äro mina begabbare;* men mitt öga fäller tårar till Gud. *Job 19: 3.
21. Om en man kunde gå till rätta* med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa. *Pred. 6: 10. Es. 45: 9. Rom. 9: 20.
Grt.: Och han skall stå till doms (d. ä. wara förswarare) för en man Gud och menniskones Son för sin nästa. Han, mitt wittne, v. 19, min förswarare, min Medlare, nemligen Messias, som redan i paradiset utlofwades, skall förswara mig, syndiga menniska, och föra min sak inför Gud, Han skall såsom menniskoson åtaga sig sin nästas sak. I Jobs bepröfwade själ nedstrålar här på en gång ett härligt trosljus, och han kan upplyfta sin blick till den Medlaren, som war utlofwad, på hwilken alla trogna i gamla förbundet wäntade. Ordet wittne, v. 19, (gr. Ed) är samma ord, som brukas för Messias, Medlaren, på flera ställen, och hwaraf wittnesbördets tabernakel hade sitt namn.
22. Men de förelagda år* äro komne; och jag går den wägen bort, den jag aldrig igen kommer. *Ps. 139: 16.
I wäntan på sin snara död önskar Job så mycket ifrigare, att hans rättfärdighet snart måtte komma i ljuset inför dem, som misstänkte honom.
17. Capitel.
Jobs jämmer, knorr, förakt. förlösning.Min ande är swag, och mina dagar äro afkortade, och grafwen är förhanden.
2. Ingen är bedragen af mig; likwäl måste mitt öga derföre blifwa i bedröfwelse.
3. Om du än wille hafwa borgen af mig; ho wille lofwa för mig?* *Ps. 49: 8.
Grt.: Ställ dock du för mig en borgen dig; ho wille eljest lofwa för mig! Jag har ingen annan förswarare och borgesman, än den Medlaren, som du, o Gud! utlofwat. Här wänder Job åter sin blick till löftet
_033.jpg&oldid=344643){kind=link}