| 54 | Elihu om Guds rättfärdighet. | Jobs Bok. | Cap. 34. |
6. Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag warder plågad af mina skott*, om jag än det icke förskyllat hade. *Job 6: 4.
Jag måste ljuga, om jag än rätt hade, d. ä. af de swåra plågorna twingas jag, att emot min öfwertygelse gifwa eder rätt, fastän jag icke är skyldig till den brottslighet, som I påbörden mig.
7. Ho är en sådan som Job? Som gabberi dricker såsom watten;* *Job 15: 16.
Elihu will dermed säga, att Jobs tal är fullt af gudlöshet, likasom deraf öfwerswämmadt.
8. Och går på wägen med illgerningsmän, så att han wandrar med ogudaktiga män?
D. ä. Jobs tal wisar, att hans själ ännu är på samma onda wäg, som otrogna och ogudaktiga.
9. Ty han hafwer sagt: Om än någon rättfärdig wore, så gäller han dock intet när Gudi:* *Job 9: 22.
Allt detta v. 5, 6, 9, anförer Elihu utur Jobs tal för att derpå grunda och deremot anföra en ny wederläggning.
10. Hörer mig, I wise män: Bort det, att Gud skulle wara ogudaktig, och den Allsmäktige orättwis:* *5 Mos. 32: 4. Job 36: 23. Rom. 3: 5.
11. Utan Han lönar menniskan, efter som hon hafwer förtjent; och drabbar uppå hwar och en efter hans gerningar.* *Ordspr. 24: 12. Jer. 17: 10; cap. 32: 19. Hes. 7: 27; cap. 33: 20. Matth. 16: 27. 1 Cor. 3: 8. 2 Cor. 5: 10.
Elihu påstår likwäl icke, såsom de andra wännerna, att denna wedergällning alltid sker i detta närwarande lifwet.
12. Utan twifwel, Gud fördömer ingen med orätt; och den Allsmäktige böjer icke rätten.* *Ps. 51: 6.
Job hade icke heller welat säga, att Gud fördömer någon med orätt eller att Han böjer rätten, men då han wille förswara sin oskuld emot sina wänners sårande beskyllningar, så woro hans uttryck om Guds styrelse stundom sådana, att de på detta sätt kunde tydas, under det han wisade, att jordiska pröfningar och lidanden äfwen öfwergå de fromma.
13. Ho hafwer skickat det uppå jorden är? och ho hafwer satt hela jordens krets?
Både emedan Gud är helig och rättfärdig, v. 10, 11, 12, och emedan Han är hela jordens Herre v. 13, så måste Hans dom alltid wara rätt.
14. Om Han det toge sig före, kunde Han allas anda och lif till sig samla:* *Ps. 104: 29.
15. Allt kött worde tillhopa förgåendes; och menniskan worde åter till aska igen.* *Pred. 12: 7.
Om Gud toge sig före att förderfwa menniskorna, och wore Han icke helig och rättwis, så kunde werlden omöjligen bestå. Och emedan hela jorden är Hans, så kan Han icke annat än styra sin egendom på bästa sätt, så att allt går wäl, och detta kunde Han icke, om Han icke wore rättwis. Så snart någon menniska klagar öfwer Herrans skickelser, så glömmer hon, att hon är Guds skapade werk, och sätter sig upp emot Honom i en falsk sjelfständighet. Se 1 Mos. 3: 5.
16. Hafwer du förstånd, så hör detta; och gif akt på mitt tals röst:
17. Skulle någon fördenskull twinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt är, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?* *1 Mos. 18: 25. Job 8: 3.
Grt.: Skulle den herrska, som hatar det rätt är och beskyller du för orättfärdighet den Rättfärdige och Mäktige? d. ä. Skulle Gud kunna styra werlden, om Han hade lust till något orätt, och huru kan en menniska wåga att ont den Rättfärdige och Allsmäktige hysa twifwel?
18. Skulle någon säga till konungen: Du Belial? Och till förstarna: I ogudaktige?
Äfwen jordiska riken kunna icke bestå, om de icke regeras med rättfärdighet och rätt, och äfwen till jordiska konungar och furstar får man icke säga: du Belial, (du ogudaktige) eller till furstarne: I orättfärdige. Belial betyder först satan, lögnens fader, som är fiendtlig mot allt godt. Det brukas äfwen om lögnaktiga och orättfärdiga menniskor, som också kallas Belials barn. Se 5 Mos. 13: 13. 2 Cor. 6: 14, 15.
19. Den dock icke ser på förstarnas person*; och känner icke mer den härliga än den fattiga: förty de äro alle hans handawerk. *5 Mos. 10: 17. 2 Chrön. 19: 7. Ap.G. 10: 34. Rom. 2: 11. Gal. 2: 6. Eph. 6: 9. Col. 3: 25. 1 Pet. 1: 17.
Den d. ä. Han som, Gud som etc.
20. Med hast måste menniskorna dö; och om midnattstid* förskräckas, och förgås, de mäktige warda kraftlösa borttagne. *2 Mos. 12: 29. 2 Kon. 19: 35.
Härmed antyder Elihu, att wedergällningen hufwudsakligen kommer i döden och efter döden, så att Gud alltid är rättfärdig, fastän Han icke alltid börjar wedergällningen här i tiden.
21. Ty Hans ögon se uppå hwars och ens wägar; och Han skådar alla deras gånger.* *Ordspr. 5: 21.
22. Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja:
_058.jpg&oldid=344714){kind=link}