70
Psaltaren.
Inledning.
Ordet Psaltare betyder helig sång, beledsagad af något musikaliskt instrument, t. ex. harpa. Den bok i Gamla Testamentet, som kallas Psaltaren består af etthundradefemtio Psalmer eller heliga sånger. Under hela det Gamla Testamentets tid sjöngos heliga sånger wid gudstjensten. Redan Miriam tillika med andra lofsjungande hjertan i Israel uppstämde en lofsång efter den underbara öfwergången öfwer Röda hafwet, och sedan sjöngos lofsånger wid alla högtidliga tillfällen. Af Mose hafwa wi en sång, Ps. 90. Debora sjöng en segersång, Dom. 5. De största sångare i Israel woro David och Salomo och de sångare, som hörde till Leviternas sångchor i deras tider, såsom Asaph, Heman, Jeduthun, Korah barn m. fl. I Prophetskolorne war den heliga sången wanlig alltifrån Samuels tid. De flesta Psalmer i Psaltaren äro af David. Tolf Psalmer tillskrifwas Asaph, elfwa tillskrifwas Korah barn. Psaltaren är alltså en samling af sånger af olika författare, som dock alla woro upplyste och lifwade af Herrans Ande, så att deras tankar och ord äro af Guds Ande ingifna.
Det är Psaltaren som ligger till grund äfwen för den christliga sången. I det Gamla Testamentet war Psaltaren allena Församlingens Psalmbok både wid gudstjensten och i den enskilda andakten, och wår Frälsare sjelf sjöng Psalmer med sina lärjungar, Matth. 26: 30. Paulus och Silas lofwade Gud med Psalmer i sitt fängelse, Ap.G. 16: 25, och efter Apostelens förmaning och apostoliskt föredöme sjöng den christna församlingen Psalmer ända ifrån sin början, Col. 3: 16, Eph. 5: 19. Och efter Psaltarens höga urbild uppstod snart i den christna församlingen ett stort antal christliga sånger, som hafwa fortfarit att föröka sig ända till närwarande tid, fastän äfwen häruti en stor mängd af ogräs blifwit sådt ibland hwetet.
Psaltaren är för oss obeskrifligen wigtig och dyrbar; ty den är oändligt rikhaltig till sitt innehåll. I Evangelierna få wi underrättelse om wår Frälsares yttre stora lefnadshändelser, om Hans förnedring, upphöjelse och medlarekall, och i de öfriga skrifterna i Nya Testamentet är Guds rikes lära och salighetens wäg för oss framlagd; men uti Psalmerna hafwa wi både wår Frälsares och församlingens inre lif för oss framstäldt, såsom uti en klar och härligt spegel. I denna spegel få wi skåda rätt djupt in i Jesu heliga, kärleksfulla hjerta. I många Psalmer är Hans hjerta liksom utgjutet och hela Hans själ afmålad till trons åskådande. Wi skulle icke weta mycket om det, som föregick i Hans oändligt rika, af rättfärdighet skinande och af kärlek brinnande, heliga själ här på jorden, om wi icke hade Psalmerna. Huru Han tänkte, kände, led i sin själ under wåra synders börda, brann af kärlek, tärdes af nitälskan, kämpade i bönen och fröjdades i andanom, skulle till större delen för oss wara förborgadt, om Han icke genom sin Ande nedlagt sina böner och lofsånger i David och andra heliga sångares mun, långt förr än Han sjelf antog menniskonatur.
I Psalmerna hafwa wi icke blott wår Frälsares, utan också församlingens inre lif afmåladt. Huru bättringen och omwändelsen tillgår, huru den syndiga menniskan, genom Guds Andas nåd uppwäckt ur syndasömnen, ångrar och bekänner sina synder, flyr till nådastoden, anropar Herran om förlåtelse, rättfärdighet och rening genom stänkeblodet, och huru, efter denna rening, den rättfärdige lefwer af tron, strider mot frestelserna, kämpar mot fienderna och öfwerwinner i Herrans kraft, under bön, åkallan och förbön, och prisar Herran med tacksägelse och lofsång, allt detta är i Psalmerna innehållet: så att det icke finnes någon ställning i lifwet hos de wäckta eller hos de trogna, hwaruti de icke i Psalmerna kunna finna passande ord för sin klagan, sin förkrosselse, sin bekännelse, sin bön, sin tacksägelse och sin segerfröjd. Derföre har också Psaltaren ända till denna dag i församlingen warit de trognas käraste bönebok och psalmbok, och skall fortfara att wara så intill tidens slut.
Äfwen de otrognas farliga tillstånd och förskräckliga ändalykt befskrifwes i Psalmerna. Gud och Hans egenskaper, Hans wäsende och Hans werldsregering lära wi äfwen i Psalmerna känna. Hans rikes hemligheter läggas i dagen, och äfwen den synliga skapelsen i dess rätta förhållande till Gud och menniskan kunna wi af Psalmerna lära känna. Psaltaren är således församlingens hjertespråk. I Psaltaren talar äfwen hela den synliga skapelsen; både himmel och jord, alla Herrans werk tala der ett språk som icke blott Gud, utan äfwen Hans återlösta och frigjorda barn kunna förstå. Hela skapelsen prisar Herran med lofsång, himlens och jordens
_074.jpg&oldid=344760){kind=link}