| 74 | Ps. 2, 3. | Psalataren. |
menniskans hjerta, och af Honom sjelf måste detta Evangelium om riket i hjertat predikas, på det menniskan må blifwa en medlem af himmelriket och få ewinnerligt lif.
8. Äska af mig, så will jag gifwa dig hedningarna till arfs; och werldens ändar till egendom.* *Ps. 22: 28. Ps. 72: 8. Zach. 9: 10.
I allmaktens rike regerar den treenige Guden ifrån begynnelsen oinskränkt, men ett nåderike har Fadren upprättat i werlden och deruti insatt sin Son till Konung med det löfte, att alla werldens folk skola blifwa Hans egendom. Alla Sonens förböner för sina återlösta innefattas i det ordet: Äska af mig. Då Han beder för dem, Ebr. 7: 25, så uppfylles Fadrens ord: Äska af mig, och Hans öfwerstepresterliga bön har här Fadrens oinskränkta löfte, att Han will gifwa Honom hedningarne till arfs och werldens ändar till egendom. Alla, som lyda hans Evangelium, blifwa hans egendom såsom saliga undersåter i Hans rike, och de andra blifwa såsom Hans fiender lagda till Hans fotapall. Luc. 19: 27. Ps. 110: 1. Joh. 5: 23.
9. Du skall sönderslå dem med jernspira;* såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.† *Uppb. 2: 27; cap. 19: 15. †Es. 30: 14.
Denne Konungs motståndare hafwa en sträng dom och en förskräcklig ändalyckt att wänta, och kunna likaså litet stå emot Hans rättfärdiga dom, som en lerpotta kan stå emot Hans jernspira. Jernspiran är en bild af Christi allmakt och rättfärdiga stränghet mot alla, som hafwa stått emot och förkastat Hans kärlek och frälsande nåd. De kunna icke motstå Hans makt och Hans härlighet. Lerpottor äro en bild af menniskans dödliga kropp och af hennes wanmakt. Hwilken som tror Sonen, han hafwer ewinnerligt lif; men den, som icke tror Sonen, han skall icke få se lifwet, utan Guds wrede blifwer öfwer honom. Joh. 3: 36.
10. Så låter nu underwisa eder, I konungar; och låter tukta eder, I domare på jorden.
Alla menniskor, af hwad stånd de äro, konungar eller undersåter, herrar eller tjenare, måste tillbedja och tjena denne konungen, om dem skall wäl gå.
11. Tjener HERran med fruktan; och fröjder eder med bäfwande.* *Phil. 2: 12.
Med helig fruktan och med salig fröjd skola Hans undersåter tjena Honom. Den sanna gudsfruktan är den rena kärlekens heliga bäfwan, som ingalunda får förblandas med räddhågan under lagens träldom. 1 Joh. 4: 18. Ebr. 12: 28, 29.
12. Hyller Sonen, att Han icke förtörnas, och I förgås på wägen: ty Hans wrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de, som trösta på Honom.* *Ps. 34: 9. Ps. 30: 18. Jer. 17: 7.
Hyller, grt: kysser, tillbeder. Både hjertats tro och munnens bekännelse måste gifwas åt denne Konung; eljest omkommer menniskan såsom upproriskt mot Honom. För den enskilda menniskan börjar Sonens wrede bränna då, när för henne nådens tid är förbi. Då har den menniskan icke längre Guds Son till frälsare, utan till domare. Och för werlden i allmänhet börjar Hans wrede att bränna då, när han kommer till domen. Uppb. 6: 15–17. Salige äro alle de, som trösta på Honom! Med denna förtröstan menas den sanna tron. Det andeliga lifwets grunddrag, tro och kärlek, äro här gifna, ty kärleken wisar sig ock i fruktan och fröjd.
Denna härliga Psalm är en Konungspsalm och en Rikspsalm. Den himmelske Konungens födelse och insättning, Hans ewiga herrawälde, Hans rikes omfång och härliga seger, tillika med detta rikes grundlag, tro, fröjd och fruktan samt den salighet, som i detta rike åtnjutes, och den undergång och förtappelse, som wäntar alla motståndare har Guds Ande, genom David, här tecknat till wårt behjertande.
3. Psalm.
Bön, tröst emot fienden.En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom.* *2 Sam. 15: 16.
2. Ack HERre! huru månge äro mina fiender? Och så månge sätta sig upp emot mig.* *Ps. 38: 20, 21. Ps. 56: 3.
David war en öm fader, och det måste hafwa warit för honom en outsäglig smärta, då han måste fly för sin egen son. Hans fiender woro många, hans ångest war stor och ännu större hans sorg öfwer den ogudaktige sonen och öfwer sina undersåters uppror. I denna stora nöd wänder han sig till Herran med innerlig bön och finner tröst och kraft för sin bedröfwade själ. Det är troligt, att David diktade denna Psalm om aftonen på den dag, då han flydde från Jerusalem och blef öfwer natten i Bahurium icke långt ifrån staden. 2 Sam. 16: 5, 14.
3. Månge säga om min själ: Hon hafwer ingen hjelp* när Gudi. Sela. *2 Sam. 16: 7, 8.
David hade icke med sig mer än sexhundra trogna undersåter. Hans fiender ansågo detta såsom ett bewis, att Gud hade öfwergifwit honom, och denna tanke måste för honom hafwa warit en ganska swår pröfning. Ordet Sela betyder ro, uppehåll, och antyder, att sången skulle stanna, men strängaspelet fortfara. Wid hwarje sådant ställe skulle de särskilt gifwa akt på innehållet. Ordet kan äfwen gälla såsom en uppmaning till läsaren att stanna och noga betrakta det, som läses. Se Ps. 9: 17.
_078.jpg&oldid=344772){kind=link}