| Psaltaren. | Ps. 10. | 83 |
Denna Psalm står med den föregående i sammanhang, såsom en fortsatt bön. I nödens tid synes det ofta, såsom om Herren för det bedröfwade hjertat fördolde sitt ansigte.
2. Så länge den ogudaktige öfwerhanden hafwer, måste den elände lida*: de hålla med hwarannan, och upptänka arg list. *Ps. 37: 12.
De ogudaktige kunna hata hwarandra, men likwäl äro de enige, då det gäller att stå emot Guds rike. Herodes och Pilatus blefwo wänner, när det gällde att korsfästa Christus.
3. Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfswåld; och den girige wälsignar sig, och lastar HERran.
Att berömma sig af sin fräckhet och sina synder är ett tecken till en högre grad af förderf och ondska, men som ännu icke finnes hos menniskan, så länge hon blyges deröfwer. Sjelfswåld och girighet, högmod och hädelse nämnas här såsom de djupaste grunddragen af menniskans syndaförderf. Dessa synder utsmyckas wanligtwis med sköna namn och bedrifwas allmänt, utan att af de flesta anses för syndiga. Att lasta Herran är också det att förakta Hans ord och åt synden gifwa falska namn, och tro, att Gud icke frågar derefter. Es. 5: 20.
4. Den ogudaktige är så stolt och wred, att han frågar efter ingen: uti alla sina tankar håller han Gud för intet.* *Job 21: 14.
Den obotfärdiges tankar och hela lefwerne äro så beskaffade, som om Gud icke wore till.
5. Han håller fram med det han förehafwer: dina domar äro fjerran ifrån honom: han handlar högmodeligen med alla sina fiender.
Han handlar högmodeligen, grt.: han blåser åt alla etc., (han andas wrede och förakt).
6. Han säger i sitt hjerta: Jag warder aldrig omstött: det skall ingen nöd hafwa i ewig tid.
7. Hans mun är full med bannor*, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer möda och arbete åstad. *Rom. 3: 14.
8. Han sitter i försåt i gårdarna: han dräper de oskyldiga hemligen: hans ögon wakta efter de fattiga.
De oskyldiga dräpas hemligen äfwen igenom hat och afund, genom baktal och genom allahanda förderf och förförelse, hwarmed de skadas till kropp eller själ.
9. Han waktar i hemliga rum såsom ett lejon i kulan*; han waktar efter att han må gripa den elända: och han griper honom, då han drager honom i sitt nät. *Job 39: 2. Ps. 17: 12.
Wilddjurens sätt att fånga rof är här en bild, som sammanställes med bilden af en fågelfängare eller jägare, och den twåfaldiga bilden afmålar tydligt den stolta och giriga menniskans sätt att gå till wäga emot de swaga, som icke kunna förswara sig, utan fångas dels hastigt och wåldsamt, dels med hemliga ränkor. Och här antydas tillika satans list och ränkor att fånga själar.
10. Han förkrossar och nedertrycker, och till jorden slår den fattiga med wåld.
11. Han säger i sitt hjerta: Gud hafwer förgätit det: Han hafwer fördolt sitt ansigte, Han ser det aldrig.* *Ps. 73: 11. Ps. 94: 7.
En sådan otro, såsom om Gud icke såge wåra gerningar, ligger alltid till grund för syndasäkerheten.
12. Statt upp, HERre Gud; upphäf din hand: förgät icke den elända.
13. Hwi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?* *Hes. 8: 12.
14. Du ser det ju: förty du skådar wedermöda och jemmer, det står i dina händer: de fattige befalla det dig; du är de faderlösas hjelpare.
En härlig tröst och hugswalelse är det för alla betryckta, att de hafwa en så mäktig Hjelpare i himmelen, som ser till dem alla och just i nödens stund söker dem allramest, för att göra dem godt. Många, som, medan de woro i wälstånd och lycka, aldrig frågade efter Herran, hafwa sökt och funnit Honom, och blifwit hulpna för tid och ewighet, sedan de kommo i fattigdom och nöd.
15. Bryt sönder den ogudaktiges arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga wäsende icke mer finna.* *Ps. 37: 36.
Armens sönderbrytande bet. att försättas i wanmakt, såsom en sönderbruten arm icke kan göra skada. Denna bön är i full öfwerensstämmelse med Herrans bön: Tillkomme ditt rike, fräls oss ifrån ondo; en bön, att synden och mörkret må blifwa utrotade, och att sanning och rättfärdighet, ljus och frid må blifwa rådande. Den ogudaktige frågar icke efter Herran, v. 4, 11; men Herren frågar efter syndaren, och synden hemsökes alltid, förr eller sednare, af den Rättfärdige, som allting ser; den hemsökes, till dess den blifwer öfwerwunnen och utrotad.
16. HERren är Konung alltid och ewinnerligen*: hedningarne måste förgås utur Hans land. *Ps. 29: 10.
I Herrans synliga himmelrike, i nådens rike, som Christus upprättat på jorden, wäxa ännu hwetet och ogräset tillsammans, men den stora skiljningen är förutsagd. Matth. 13: 30. Och alla hedningar, d. ä. alla, som icke wilja omwända sig till Herran, måste förgås utur Hans rike. Matth. 25.
_087.jpg&oldid=344799){kind=link}