| Psaltaren. | Ps. 15, 16. | 87 |
Zion, Jesus Christus. Se Es. 61: 1. Zach. 9: 11, 12.
Men äfwen efter omwändelsen och befrielsen från syndens fångenskap räcker likwäl fångenskapen på annat sätt för de trogna, så länge striden på jorden warar. För de trogna i Israel kom den härliga förlossningen, då den utlofwade Frälsaren föddes, och för hela det andeliga Israel kommer den fullkomliga förlossningen då, när Han kommer i härlighet. Ebr. 9: 27, 28. Då får hela Israel fröjda sig ewinnerligen. Det är just denna hjelpen af Zion, på hwilken hela församlingen i alla tider wäntar. Anden och bruden säga kom! Uppb. 22: 17.
15. Psalm.
De trognas egenskaper.En Psalm Davids. HERre, ho skall bo i din hydda? Ho skall blifwa på ditt helga berg?* *Ps. 24: 3, [et]c.
Tabernaklet och templet war den synliga afbilden i Guds osynliga helgedom. Att bo i Herrans hydda och blifwa på Hans helga berg betyder således den andeliga gemenskapen med Herran, så att man tillhörer de heligas samfund, det lefwande templet. 1 Pet. 2: 5.
2. Den som wandrar utan wank, och gör rätt, och talar sanningen af hjertat.* *Es. 33: 15. Eph. 4: 25.
I denna och de följande verserna upptagas några egenskaper, som måste finnas hos en menniska, som tillhör det lefwande templet: den som wandrar fullkomlig och gör rättfärdighet och talar sanning i sitt hjerta. Den fullkomlighet, som gäller inför Gud, är Christi fullkomlighet. Då själen genom tron är iklädd Jesu rättfärdighet, så är hon fullkomlig i Honom och wandrar i tron, gör rättfärdighet i lefwernet såsom en trons frukt, och munnens ord och hjertats tankar blifwa sanning och rätt.
3. Den som med sin tunga icke förtalar, och icke gör sin nästa ondt, och sin nästa icke skämmer.
4. Den som de ogudaktiga för intet aktar;* men dem, som HERran frukta, ärar han, den som sin nästa swär, och håller det. *Ordspr. 29: 27.
Här äro några drag af den sanna menniskokärleken upptecknade såsom kännemärken på den, som wandrar i rättfärdighet. Här nämnas uppriktighet, kärlek, ödmjukhet, fördragsamhet. Se Matth. 5. — Härtill hörer äfwen, att man icke ärar de ogudaktiga, såsom om man erkände dem för Guds folk, om de än woro så högt uppsatte i denna werlden; att man ärar Herran i dem, som Honom frukta, äfwen om de af werlden föraktas; och att man håller hwad man lofwar, äfwen om man sjelf har skada deraf.
5. Den som icke gifwer sina penningar på ocker;* och tager icke skänker† öfwer den oskyldiga. Den det gör, han skall blifwa wid sig ewinnerligen. *2 Mos. 22: 25. 3 Mos. 25: 36. 5 Mos. 23: 19. †2 Mos. 23: 8. 5 Mos. 16: 19. Es. 5: 23.
Ocker, se 3 Mos. 25: 36. Om stänker, se 2 Mos. 23: 8. Den som dessa ting gör i tron (v. 2), han hafwer ewinnerligt lif, icke i gerningarne, utan i Christo; ty äfwen i Gamla Testamentet war Han allena den sanna rättfärdighetens grundwal. Gerningarne nämnas såsom wigtiga frukter och kännetecken. Blifwa wid sig, d. ä. lefwa, bo trygg i Herrans hydda ewinnerligen. Se v. 1. Uppb. 3: 12; cap. 21: 3. Såsom af Mose helgedomens beskaffenhet utförligt beskrifwes, så beskrifwes i denna Psalm och ofta i Guds ord det andeliga templets, nemligen församlingens tillstånd och beskaffenhet. Eph. 2: 20–22.
16. Psalm.
Christi pina, död, uppståndelse.Ett gyllene klenodium Davids. Bewara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.* *Ebr. 2: 13.
Ett gyllene klenodium, grt.: michtam, betyder det, som är förborgadt, en fördold skatt. Och i denna Psalm framlägges i sanning en af himlens största och härligaste fördolda skatter. Den handlar om wår Frälsares försoningsdöd och uppståndelse, samt om Hans församlings frälsning och salighet. Evangelii hemlighet war i Gamla Testamentet mera förborgad än i det nya. Se Ps. 51: 8. Men ännu i dag är salighetens Evangelium en hemlighet för menniskoförnuftet, så länge det icke blifwit upplyst af Guds Anda. Se 1 Cor. 2: 14. Hela denna Psalm är en bön, som uppstigit till himlen ur Jesu eget hjerta, under Hans köttsdagar (Ebr. 2: 13); och såsom han i andanom lefde i sina trogna redan i Gamla Testamentet, såwäl som nu i sin församling, så lärer Anden också nu sina trogna att deltaga i denna bön, ty de äro blifne delaktige af Hans wäsende och wandra i Hans fotspår. Se Rom. 6: 3–11.
2. Jag hafwer sagt till HERran: du är ju HERren; jag måste för din skull lida;* *Ps. 69: 8. Matth. 26: 39. Joh. 18: 11.
3. För de heliga, som på jorden äro, och för de härliga,* till dem hafwer jag allt mitt behag. *Ebr. 2: 10.
Det är den andre Gudomspersonen, Sonen, som här talar till Fadren om sitt lidande. Se Ps. 40: 6–9. För din skull, d. ä. efter Fadrens wilja, 1 Pet. 1: 20, för att tillfyllestgöra all rättfärdighet. De heliga och de härliga äro alla de, som blifwa salige genom Jesu försoningsdöd. Dem hafwer Herren föresett ifrån begynnelsen; Guds Son skådade dem såsom sin frälsta församling, redan då werlden skapades. Ordspr. 8: 31. De äro helige i Honom och härlige i Honom redan före sin skapelse, Eph. 1: 4, ty Gud ser äfwen det, som tillkommande
_091.jpg&oldid=344811){kind=link}