| Psaltaren. | Ps. 17, 18. | 89 |
sinne och ny wilja wänd till Herran och låter tukta och led sig af Hans Ande. Nytt tungomål, nytt lefwerne läres i Herrans skola. Också finner icke Herren hos sitt folk den falskhet och det skrymteri, för hwilket de ogudaktige beskylla dem, såsom Saul misstänkte David.
4. Jag förwarar mig i dina läppars ord, för menniskors gerningar på mördarens wäg.
Grt.: Mot menniskors gerningar håller jag mig wid dina läppars ord och waktar mig för mördarens stigar. Se 1 Sam. 24: 3; cap. 26: 7. Också all lära och alla synder, som utsläcka det andliga lifwet, äro blodsskulder. Se Ps. 51: 18.
5. Behåll min gång på dina stigar, att mina steg icke slinta.* *Ps. 18: 37.
6. Jag ropar till dig, att du Gud wille höra mig; böj dina öron till mig, hör mitt tal.
7. Bewisa din underliga godhet, du deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem, som sig emot din högra hand sätta.
8. Bewara mig såsom en ögnasten;* beskärma mig under dina wingars skugga:† *Zach. 2: 8. †Ps. 57: 2.
9. För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina owänner, som efter min själ stå allt omkring.* *Ps. 63: 10.
10. Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stora ord.* *Ps. 73: 7.
Grt.: I sin fetma hafwa de tillslutit sig m. m.; de tillskuta sina hjertan för Herran och undandraga sig. Ebr. 10: 38, 39. Fetma är i Guds ord på många ställen en bild af känslolöshet, sjelfbelåtenhet och högmod. Då hjertat är liksom inbäddadt i fetma, så will det icke emottoga något intryck af Herrans Ande. Se 1 Mos. 6: 3.
11. Hwar wi gå, så äro de kring om oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jorden.* *1 Sam. 23: 26.
12. Såsom ett lejon, som rof begär; såsom ett ungt lejon, som i kulan sitter.
Se Ps. 10: 9.
13. HERre, statt upp, öfwerfall honom, och nederslå honom; undsätt min själ ifrån de ogudaktiga med ditt swärd;
Honom, d. ä. fienden. Denna fiende är djefwulen, 1 Pet. 5: 8, och alla som låta begagna sig såsom hans redskap. Eph. 6: 11, 12. David war ofta i sådant trångmål och utsatt för sina förföljares försåt och list.
14. Ifrån din hands menniskor, HERre, ifrån denna werldens menniskor; hwilka sin del hafwa, medan de lefwa;* dem du buken fyller med dina håfwor; de der barn nog hafwa; och låta sina återlefwor åt sina barn. *Luc. 16: 25.
Grt.: Med din hand emot menniskor, o Herre! (undsätt min själ, v. 13). Här beskrifwes det werldsliga sinnet. De menniskor, som icke tänka på annat än att samla egodelar och wilja hafwa sin del i denna werlden, äro också Guds rikes fiender.
15. Men jag will skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag will mätt warda, när jag uppwaknar efter ditt beläte.* *Job 19: 26, 27. Joh. 17: 24. 1 Cor. 13: 12. 1 Joh. 3: 2.
I all strid här på jorden är det de trognas ljufliga förtröstan att en gång få skåda Herrans ansigte i rättfärdighet, befriade från all synd och allt elände. Här hungra och törsta de efter rättfärdighet, der blifwa de mättade fullkomligt, då de i uppståndelsen få uppwakna efter Guds beläte. Guds härlighet uppfyller och mättar dem, såsom solens ljus mättar ögat. Detta salighetens hopp är en hjelm, som betäcker dem i striden och upprätthåller trons frimodighet, så att de icke misströsta. De säkra menniskorna mätta sig i denna werlden, v. 14, men de andeligen fattige, som här hungra, Matth. 5: 3, 6, skola der blifwa mättade och hafwa glädje tillfyllest. Es. 65: 13. Ps. 16: 11. De blifwa fullkomligt salige genom Guds ansigtes åskådande. Detta är ett af de många ställen i det Gamla Testamentet, som wisa, att Guds Ande gaf de troende ett tröstande hopp om en salig uppståndelse.
18. Psalm.
Tacksägelse för Guds wälgerningar.En Psalm till att föresjunga, Davids HERrans tjenares, hwilken denna wisas ord talade till HERran, på den tid HERren honom hulpit hade ifrån hans fienders hand, och ifrån Sauls hand.* *2 Sam. 22.
Denna härliga Segerpsalm har David diktat mot slutet af sin lefnad, sedan han blifwit genom Herrans kraft frälsad både ifrån Saul och alla sina andra mäktiga fiender. Se 2 Sam. 22.
Psalmen innehåller lof och tacksägelse för all den barmhertighet, som Gud hade gjort med David. Men emedan David war liksam roten, hwaraf den Konung skulle komma, hwilkens rike är ewigt, så har Guds Anda här genom David talat så, att denna Psalm är en prophetia om den himmelske Konungen Christus och om Hans stridande församling på jorden i alla tider.
2. Och sade: Hjerteliga kär hafwer jag dig, HERre min starkhet;
3. HERre min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag
_093.jpg&oldid=344817){kind=link}