| 90 | Ps. 18. | Psaltaren. |
mig wid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.* *Ps. 3: 4. Ps. 144: 2. Ebr. 2: 13.
Den brinnande och lofsjungande kärlek till Gud, som här utbrister i lof och tacksägelse, måste finnas åtminstone i någon mån hur alla trogna alltid, men isynnerhet då de få röna Guds underbara bistånd och hjelp emot fienderna på något utmärkt sätt, och då Herren skänker dem den sista stora segren. Men denna kärlek är dock ofta så beskaffad, att de icke hafwa någon djup känsla deraf, utan de wilja hålla sig i tron till Herran och wänta all hjelp och förlossning af Honom. Ordet klippa antyder Guds oföränderliga trofasthet; borg syftar derpå, att Han är sitt folks beskyddare och starka wärn, så att de af sina fiender icke kunna öfwerwinnas, likasom uti ett krig det folk är beskyddadt, som är i en fästning, hwilken fienderna icke kunna intaga, fastän de kunna inskjuta skott och pilar. Sköld, se Ps. 3: 4. Horn är en bild af makt, och salighetshorn är Guds mäktiga nåd, som bewisas till menniskors frälsning och salighet. Uttrycket är bildligt; somliga djur hafwa horn, hwarmed de bortstöta hwad som anfaller dem. Så har Guds folk i nådens kraft ett beskydd emot alla andeliga fiender. Se 1 Sam. 2: 1, 10. Luc. 1: 69.
4. Jag will lofwa och åkalla HERran; så blifwer jag ifrån mina owänner förlöst.
5. Ty dödens band hafwa omfattat mig; och Belials bäckar förskräckt mig.* *Ps. 116: 3.
Belials bäckar äro syndaförderfwets swarta flod, syndens förbannelse och alla de qwal och förskräckelser, som komma ifrån Belial eller satan. Se 2 Cor. 6: 15. I stora faror, i swåra anfäktelser (Job 2) och ofta i dödsstunden försöker Belial att såsom strömmar utgjuta något af helwetets förskräckelser i själen.
6. Helwetets band hafwa omfattat mig; och dödens snaror öfwerfallit mig.
Helwetets band war för David dödsångesten och den fasa, han i pröfningen kände för den fördömelse, som synden förtjenar, såsom om en låga af Guds wredes eld flammat in i hans själ. I allrahögsta grad och utan någon gräns utstod wår Medlare Christus sjelf dessa obegripliga qwal i Gethsemane och på korset. Hwad en menniska häraf kan få känna här i tiden, är knappt såsom en droppe emot hafwet i jemförelse med Christi qwal och själslidanden, då Herren kastade allas wåra synder uppå Honom. Es. 53: 6. Se Matth. 26: 37.
7. När jag är i ångest, så åkallar jag HERran, och ropar till min Gud: så hörer Han min röst af sitt tempel; och mitt rop kommer för Honom till Hans öron.
Så ropade David till Herran i sin ångest. Christus kämpade i örtagården och Hans swett war såsom blodsdroppar, flytande neder på marken, och Han segrade, under bön med starkt rop och tårar, Ebr. 5: 7. Hans trogna segra i Hans kraft, då de få genomgå något af dessa inre lidanden.
8. Jorden bäfwade och gaf sig; och bergens grundwalar rördes och bäfwade, då Han wred war. *2 Mos. 19: 18.
Nu beskrifwes den underbara hjelpen från Herran under bilden af Israels förlossning utur Egypten. Så synbar och mäktig, som Hans hjelp war då, så mäktigt hade också David fått erfara Hans uträckta arm till att skydda honom och hans folk emot alla fiender. Se Ps. 77: 17. 2 Mos. 14: 24, 25; cap. 15: 7, 8.
9. Damm gick upp af Hans näsa, och förtärande eld af Hans mun; så att det ljungade deraf.
Då Gud talar, så sker det; då Han befaller en straffdom att komma, så är det såsom om den utginge från Hans mun. Se Uppb. 19: 15. Bilden är här tagen af ett lejon i wrede.
10. Han böjde himmelen, och for neder; och mörker war under Hans fötter.
Då molnstoden inhöljde Egyptierna i swart mörker, så war det såsom om himmelen hade blifwit nedböjd öfwer dem, och detta mörker war Herrans straffdom.
11. Och Han for uppå Cherub, och flög; Han swäfwade på wädrens wingar.
Herren beskrifwes såsom hafwande sin thron på Cherubim. Se Hes. 1: 5, 10; cap. 10 2 Mos. 25: 18. Då Han uppenbarar sig till att straffa, så äro himlens härar i rörelse att uträtta Hans befallningar. Ps. 103: 19, 20. Wädren kunna då äfwen wara likasom Hans wingar, dundret Hans röst och ljungeldarne Hans sändebud.
12. Hans tjäll omkring honom war mörker, och swart tjockt moln, der han inne fördold* war. *Es. 45: 15.
Grt.: Han satte mörker till sitt täckelse, till tjäll omkring sig wattens mörker och tjocka moln. Se Ps. 77: 17–21.
13. Af skenet för Honom delade sig skyn, med hagel och ljungande.
14. Och HERren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut med hagel och ljungande;
15. Han sköt sina skott,* och förströdde dem; Han lät fast ljunga, och förskräckte dem. *Ps. 148: 8.
16. Der såg man wattuådrorna; och jordens grund wardt blottad: HERre, af ditt straff, af din näsas anda och blåst.
Så hade Herren på ett förundranswärdt sätt uppenbarat sig både wid öfwergången af Röda hafwet, wid Sinai och sedan i Canaans land. Jos. 6; cap. 10. Dom. 5, m. m. På samma sätt hade Han uppenbarat sig i straffdomen öfwer Sodom och Gomorrha, och alla dessa
_094.jpg&oldid=344820){kind=link}