| 100 | Ps. 25, 26. | Psaltaren. |
HERran, Han skall lära honom den bästa wägen.
13. Hans själ skall bo i det goda; och hans säd skall besitta landet.* *Ps. 112: 1, 2. Ordspr. 20: 7.
Att bo i det goda är att lefwa i andelig gemenskap med Herren. Se 1 Joh. 1: 4, 7. Att besitta landet eller jorden, Matth. 5: 5, är att åtnjuta Guds nådelöftens fullbordan. Se Ps. 37: 11. Ebr. 11: 13–16. Men löftet sträcker sig mycket längre och ända till den nya jorden. 2 Pet. 3: 13.
14. HERrans hemlighet är ibland dem, som frukta Honom; och sitt förbund låter Han dem få weta.* *Ords. 3: 32.
Herrans hemlighet är Christus och Hans försoningsnåd och föreningen med Honom. Se Joh. 15: 15. Eph. 1: 9. Den sanna gudsfruktan är icke möjlig utan genom delaktighet af detta fördolda lif med Christo i Gudi. Se Col. 3: 3. De trogna blifwa mer och mer upplysta af Herran, och Hans Ande leder dem i all sanning.
15. Mina ögon se alltid till HERran:* ty Han skall taga min fot utur nätet. *Ps. 141: 8.
Den werld, hwari wi lefwa, och alla dess frestelser likna ett nät; så länge wi wandra på jorden, hafwa wi liksom foten insnärjd uti nätet eller nära derwid, och Herren allena kan befria oss derifrån.
16. Wänd dig till mig, och war mig nådelig; ty jag är ensam och elände.
Om wi än hade aldrig så många wänner, så äro wi dock sålunda ensamme och elände uti all andelig nöd, att deruti ingen menniska, utan Herren allena, kan wara wår hjelpare och tröstare.
17. Mitt hjertas ångest är stor; för mig utur min nöd.
Se Ps. 6.
18. Se uppå min jemmer och eländhet,* och förlåt mig alla mina synder. *Ps. 119: 153.
19. Se deruppå att mina fiender så många äro,* och hata mig med orätt.† *Ps. 3: 2. †Joh. 15: 25.
Se Ap.G. 14: 22.
20. Bewara min själ och fräls mig; låt mig icke komma på skam, ty jag förtröstar uppå dig.
21. Fromhet och rätthet* beware mig; ty jag förbidar dig. *Job 1: 1; cap. 2: 3.
Fromhet och rätthet, eller rättsinnighet och rättfärdighet, se Ps. 32: 2, äro för Guds folk liksom ett harnesk, en beskyddande betäckning. Eph. 6: 14. I all pröfning och tuktan skola de trogna segra genom Christi rättfärdighet, och af Honom få de tålamod och stilla undergifwenhet. Uppb. 14: 12. Jac. 5: 10, 11.
22. Gud löse Israel utaf alt sin nöd.
Se 1 Thess. 5: 17. I den uppriktiga bönen i Jesu namn ligger redan hjelp och tröst och förlossning. Es. 65: 24.
26. Psalm.
Om en rätt saks befordran.En Psalm Davids. HERre, skaffa mig rätt, ty jag är oskyldig:* jag hoppas på HERran; derföre skall jag icke falla. *1 Sam. 19: 4; cap. 24: 12. Ps. 7: 9, 10. Ps. 17: 2, 3.
Oskyldig i ordets högsta mening är i sig sjelf ingen menniska, utom Han, som är både Gud och menniska, d. ä. Christus wår Frälsare. Men genom trons rättfärdighet äro de oskyldige, som Christo tillhöra, se Rom. 8: 1, 33, 34. I blott wanlig mening af detta ord kunna de trogna äfwen glädja sig, då de icke äro skyldige till de anklagelser, hwarmed de öfwerhopas af Christi rikes motståndare. Se Matth. 5: 11. I denna mening påstod äfwen Job, att han war oskyldig; men bekände tillika, att han war en syndare. Men i Christo kan en trogen själ säga i ödmjuk fröjd detta härliga ord: Jag är oskyldig. Min skuld är borttagen.
2. Pröfwa mig, HERre, och försök mig; ransaka mina njurar och mitt hjerta.* *Ps. 139: 2, 3.
Om Guds Andas nåd till daglig sjelfpröfning skola de trogne uppriktigt bedja. Ps. 139: 23, 24. 2 Cor. 13: 5. Njurarne beteckna känslorna, och hjertat innefattar wiljan och den egentliga personligheten med hela dess riktning.
3. Ty din godhet är för mina ögon; och jag wandrar i din sanning.* *Job 31: 5.
4. Jag sitter icke när de fåfänga menniskor; och hafwer icke umgängelse med de falska.* *Ps. 1: 1.
5. Jag hatar de ondas församling; och sitter icke när de ogudaktiga.* *Ps. 119: 128.
6. Jag twår mina händer med oskyldighet:* och håller mig, HERre, intill ditt altare:† *Ps. 73: 13. †Ps. 43: 4.
Herrans altare war i Gamla Testamentet försoningens medelpunkt, detsamma som korset är för oss. 1 Cor. 1: 23. Der får den nådehungriga själen twå sina händer i oskyldighet, der blifwer synden aftwagen. Händerna nämnas såsom företrädeswis själens redskap till uppsåtens utförande, men här menas hela menniskans wäsende, wandel och werksamhet.
7. Der man hörer tacksägelses röst, och der man predikar alla dina under* *1 Tim. 4: 4.
_104.jpg&oldid=344850){kind=link}