| Psaltaren. | Ps. 26, 27. | 101 |
8. HERre, jag hafwer ditt hus boning kär, och det rum, der din ära bor.* *Ps. 84: 5. Ps. 122: 1.
Med Guds ära menas här Hans härlighet i det allraheligaste. 2 Mos. 40: 34, 35.
9. Ryck icke min själ bort med syndarena, eller mitt lif med de blodgiriga;
10. Hwilka umgå med arg list, och taga gerna gåfwor.
Hwarje oomwänd menniska har fasthet i hjertat och söker sin egen ära, sin egen nytta, sin egen förnöjelse. Detta är ock att taga gåfwor, och att taga det, hwartill man ej har rätt. Se Phil. 2: 4, 21. I gröfre mening menas här orättwisa i lag och rätt och i umgänge med menniskor, för egen nyttas skull.
11. Men jag wandrar oskyldeligen; förlös mig och war mig nådelig.
12. Min fot går rätt; i församlingen will jag lofwa dig, HERre.
Se 1 Pet. 4: 12–19. Hela Psalmen är ett bönerop af den stridande församlingen i alla tider, och genom församlingen beder Christi Anda, som är i de trogna, Rom. 8: 15. Min fot går rätt. En rättskaffens wandel, bön, lof och tacksägelse äro trons frukter.
27. Psalm.
Tröst i Gudi. Hans ord.En Psalm Davids. HERren är mitt ljus, och min helsa; för hwem skall jag frukta mig? HERren är min lifskraft; för hwem skulle jag grufwa mig?
Herrans ljus för själen är Christus sjelf och Hans uppenbarade sanning, Joh. 1: 9. Han är lif, helsa och kraft för alla, som genom Honom blifwa helbregda gjorde. Joh. 6, och cap. 15.
2. Derföre om de onde mina motståndare och fiender till mig wilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla.* *Ps. 18: 39.
3. Om än en här lade sig emot mig, Så fruktade sig ändå mitt hjerta intet;* om en strid hofwe sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå Honom. *Ps. 3: 6.
4. Ett beder jag af HERranom, det hade jag gerna; att jag i HERrans hus blifwa må i alla mina lifsdagar,* till att skåda den sköna HERrans gudstjenst, och besöka Hans tempel. *Ps. 23: 6. Ps. 84: 2. Luc. 10: 42.
De trognas innerligaste längtan måste wara, att själens gemenskap med Honom måtte blifwa allt fullkomligare och fastare. Templet och gudstjensten war redan i Gamla Testamentets tid en stor lust och fröjd för de fromma. Ännu mera bör det wara så i Nya Testamentet, och isynnerhet skall den trogna själen trakta derefter, att hon må hafwa sin umgängelse i den himmelska helgedomen, Phil. 3: 20, och att hon må så wara der ewinnerliga. Uppb. 3: 12.
5. Ty Han öfwertäcker mig i sin hydda i ond tid; han förgömmer mig hemligen i sitt tjäl,* och upphöjer mig på en klippa. *Ps. 31: 21. Jer. 36: 26.
Herrans tjäll betyder här hwarje tillflyktsort, der Han liksom undangömmer sina trogna, såsom en herde förwarar sin hjord emot owäder och skadedjur. Upphöjelsen på en klippa betyder, att Herren bewarar dem emot nöd och motgång, storm och faror.
6. Och skall nu upphöja mitt hufwud öfwer mina fiender, som omkring mig äro; så will jag i Hans hydda lof offra, jag will sjunga och lofsäga Herranom.
7. HERre, hör min röst, när jag ropar; war mig nådelig, och hör mig.
8. Mitt hjerta håller dig ditt ord före; I skolen söka mitt ansigte:* derföre söker jag ock, HERre, ditt ansigte. *5 Mos. 4: 29. Ps. 50: 15.
Detta är alltid det rätta bönesättet, att liksom fatta och fasthålla Herran wid Hans egna ord och nådelöften. I skolen söka mitt ansigte, säger Han. Sådan tillsägelse, sådant ord eller löfte är såsom Jesu klädefåll, som den sjuka qwinnan fattade och blef helbregdagjord. Matth. 9: 20–22.
9. Fördölj* icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i wreden; ty du är min hjelp; öfwergif mig icke, och drag icke handen ifrån mig, Gud min salighet. *Ps. 13: 2.
10. Ty min fader och min moder öfwergifwa mig; men HERren upptager mig.
Äfwen de ömmaste menskliga band kunna sönderslitas, eller menniskorna kunna, äfwen med den innerligaste kärlek, icke hjelpa hwarandra; men Herrans kärlek är trofast, oföränderlig och allsmäktig.
11. HERre, wisa mig din wäg, och led mig på den rätta stigen,* för mina fienders skull. *Ps. 5: 9. Ps. 25: 4, 5.
Se Eph. 6: 10–18.
12. Gif mig icke uti mina fienders wilja; ty falska wittnen stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst.
Emot alla trogna uppstå alltid några falska wittnen i ett eller annat afseende, Matth. 5: 11, och detta skedde allramest emot Christus sjelf.
13. Men jag tror dock, att jag se
_105.jpg&oldid=344853){kind=link}