Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 113.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Psaltaren. Ps. 34. 109

5. Då jag sökte HERran, swarade Han mig, och frälste mig utur all min fruktan.

6. De som uppå Honom se, de warda upplyste; och deras ansigte warder icke till skam.

Då man wänder ögat till solen, så blifwer det upplyst, och då man wänder sin själ till Herran, så blifwer den uppfylld af Hans ljus. ”De som sig till Honom tränga och likasom öfwerfalla, såsom den orätt lidande enkan öfwerföll domaren, Luc. 18: 3, eller såsom watten flyta neder hoptals och med storm; ty Gud ser det gerna, att man söker, klappar och bultar med bönen, utan återwändo.” L. I trons glädje och frimodighet wisar sig äfwen under nöden och bedröfwelsen Guds ansigtes ljus i de trognas anlete.

7. Då denne elände ropade, hörde honom HERren, och halp honom utur all hans nöd.

Denne elände, nemligen David sjelf och hwar och en, som i ödmjukhet räknar sig till de elända, hwilka söka hjelp af Herran.

8. HERrans engel lägrar* sig omkring dem, som frukta Honom, och hjelper dem ut. *1 Mos. 32: 1, 2. 2 Kon. 6: 17.

På många ställen försäkrar oss Herrans ord, att Guds barn hafwa en englawakt, som beskyddar dem, och att dessa tjensteandar, dessa starke hjeltar utsändas till deras tjenst, som saligheten ärfwa skola, och ofta äro de talrika härar. Se Ebr. 1: 14. Ps. 91: 11. 1 Mos. 32: 1, 2. 2 Kon. 6: 17.

9. Smaker och ser, huru ljuflig HERren är;* säll är den. som tröstar uppå Honom.† *1 Pet. 2: 3. †Ps. 2: 12.

Ofta få de trogna smaka och se, huru ljuflig Herren är; men denna särskilda nåd har Han förbehållit sig att gifwa, när det Honom täckes, och det kan icke uppnås derigenom, att de sjelfwa arbeta på att få erfara ljufwa känslor eller något sådant smakande af Herrans ljuflighet. De skola wandra i tron och låta sig nöja, fastän de icke se Honom. Denna vers är en inbjudning till delaktighet i nådens håfwor och till den stora nattwarden i himmelen.

10. Frukter HERran. I Hans helige; ty de, som frukta Honom, de hafwa ingen brist.* *Ps. 33: 19. Ps. 37: 19.

11. De rike skola torftige wara, och hungra; men de, som HERran söka, hafwa ingen brist på något godt.* *Luc. 1: 53.

12. Kommer hit, barn. hörer mig: jag will lära eder HERrans fruktan.

13. Hwilken är den, som ett godt lefwande begärar, och gerna goda dagar hade?* *1 Pet. 3: 10.

Ett godt lefwande och goda dagar betyda det saliga lifwet i trons gemenskap med Gud och det oförgängliga lifwet i Hans ewiga rike.

14. Bewara din tunga för det ondt är,* och dina läppar, att de intet bedrägeri tala. *Eph. 4: 29: cap. 5: 4. Col. 4: 6.

Munnens tal är yttringen af hjertats tillstånd; ty deraf hjertat fullt är, deraf talar munnen. Man kan like bewara munnen, utan att bewara hjertat, och hjertat kan icke bewaras, utan att det först blifwit pånyttfödt och uppfyldt med lif af Herrans Ande. Så länge synden i hjertat hyses, så är den i sig sjelf ett bedrägeri, hwarmed menniskan bedrager sig sjelf och andra.

15. Låt af det onda, och gör det goda; sök friden och far efter honom.* *Amos 5: 15. Ebr. 12: 14.

Är hjertat wändt till Herran, så wändes menniskan också i sitt lefwerne ifrån det onda till det goda.

16. HERrans ögon se* uppå de rättfärdiga, och Hans öron på deras ropande. *2 Chrön. 16: 9. Ps. 33: 18.

17. Men HERrans ansigte står öfwer dem, som ondt göra, så att Han utskrapar deras åminnelse* af jorden. *Ps. 73: 20. Ps. 109: 15.

Se 1 Pet. 3: 1012.

18. Då de rättfärdige ropa, så hörer HERren,* och hjelper dem utur all deras nöd. *Ps. 145: 18.

De rättfärdige äro de, som i tron ega Jesu rättfärdighet.

19. HERren är hardt när dem, som ett förbråkadt hjerta hafwa; och hjelper dem, som ett bedröfwadt mod hafwa.* *Ps. 51: 19. Es. 66: 2.

Så snart den sanna ångern och sorgen öfwer synden hos en menniska blifwer werkad, så är Herren den menniskan nära med sin nåd och med sin hjelp. — Ju mera sann ödmjukhet och andans fattigdom hos de trogna finnes, desto närmare äro de med Herran förenade. Högmod, egenkärlek och egenrättfärdighet tillstänga hjertat emot Herrans Ande.

20. Den rättfärdige måste mycket lida; men HERren hjelper honom utur det allt.

Se Rom. 8: 37. 2 Cor. 4: 8–11. 1 Pet. 2: 1921.

21. Han bewarar honom alla hans ben, att icke ett* sönderbrutet warder.† *Matth. 10: 30. †Joh. 19: 36.

Se v. 8. Ingenting kan skada dem, som frukta Herran, äfwen motgång, olyckshändelser och lidanden, som öfwergå de trogna, kunna icke skada dem, utan måste lända till deras bästa. Rom. 8: 28. Detta löfte syftar bokstafligen på