| Psaltaren. | Ps. 54, 55. | 133 |
sin tillflykt till den trofaste Guden och fröjdade sig öfwer Hans beskydd. Se 1 Sam. 23: 19.
3. Hjelp mig, Gud, genom ditt namn,* och skaffa mig rätt genom din makt. *Ps. 20: 2. Ps. 31: 4.
4. Gud, hör min bön; förnim min muns tal.
5. Ty stolte sätta sig emot mig, och wåldswerkare stå efter min själ; och hafwa icke Gud för ögon.* Sela. *Ps. 10: 4. Ps. 86: 14.
6. Si, Gud står med mig; HERren uppehåller min själ.
7. Han skall betala mina fiender det onda; förstör dem genom din trohet.
8. Så will jag göra dig ett glädjeoffer; och tacka, HERre, ditt namn, att det så trösteligt är.
9. Ty du hjelper mig utur all min nöd; att mina ögon måga på mina fiender lust se.* *1 Sam. 23: 26, [et]c. Ps. 58: 11.
Den största lust, som de fromma möjligen kunna få se på sina fiender, är då fienderna blifwa öfwerwunne af Guds omwändande nåd, så att de med förödmjukelse och bön wända sig till den himmelske Öfwerstepresten och Konungen, Christus, och ingå i himmelriket. Dernäst är det för Guds barn en lust, då de få se mörkrets wälde och de ondas makt förminskas, så att Guds rike kan blomstra och utwidga sig. En gång blifwa alla Guds barn frälsta ur all nöd.
55. Psalm.
Bön emot falska bröder.En underwisning Davids,* till att föresjunga på strängaspel. *2 Sam. 15 cap.
2. Gud, hör min bön; och fördölj dig icke för mitt bedjande.
3. Akta uppå mig, och hör mig, huru jemmerligen jag klagar och gråter.
4. Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de wilja komma mig på skada, och äro mig swårligen wrede.
5. Mitt hjerta ängslas i mitt lif; och dödens fruktan är fallen uppå mig.
6. Fruktan och bäfwande är mig uppå kommet; och grufwelse hafwer öfwerfallit mig.
7. Jag sade: O! hade jag wingar såsom dufwor, att jag måtte flyga, och någorstädes blifwa.* *Jer. 9: 2.
Under swår förföljelse af fiender med en förrädare i spetsen, som förut warit en wän, önskar David att hafwa dufwowingar för att kunna söka en säker tillflyktsort. Allt detta fick David för sin egen person erfara, och Guds folk får i alla tider erfara detsamma dels i andeligt, dels i lekamligt hänseende. Och då de ansättas af fienderna, af anfäktelser eller swåra frestelser, önska de alltid att med trons dufwowingar kunna fly till den rätta fristaden, till Jesu kors och till Hans härlighets thron, dit inga fiender kunna följa med. Der lindras all sorg, der förlora frestelserna sin makt.
8. Si, så wille jag draga mig långt bort, och blifwa i öknen. Sela.
I öknen, i pröfning och ensamhet är det ofta godt för själen att wara, för att i stilla betraktelse och bön utrustas med Herrans kraft och beredas till den strid, som i det yttre lifwet förestår. I fyratio år bereddes Israels folk uti öknen till lifwet i Canaans land, som war så helt annorlunda än lifwet i Egypten. I fyratio dagar wistades wår Frälsare sjelf i öknen, innan Han egentligen började den offentliga werksamhet, som hörde till Hans medlarekall.
9. Jag wille skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och owäder.
Storm och owäder äro icke blott nöd och förföljelser af yttre fiender, utan inre stormar, sjätsqwal och anfäktelser.
10. Gör, HERre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i staden.
Med staden menas hela det stora Babylon, hela de ogudaktigas folk i dess gemensamma sträfwande att upprätta och stadfästa syndens och dödens rike i denna werlden. Men såsom uti Babylon tungomålen blefwo oense, så att menniskor icke kunde bygga det torn, som skulle räcka upp i himmelen, så gör ock Herren fortfarande de ogudaktigas råd om intet genom deras egen förbistring. Då Jerusalem och Judafolket affallit, så war det ett Babylon, och till slut kallas den affälliga christenheten Babylon. Uppb. 18: 2.
11. Sådant går dag och natt allt omkring inom hans murar: möda och arbete är derinne.
12. Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri wänder icke igen uppå hans gator.
13. Om min fiende skämde mig, wille jag det lida; och om min hatare trugade mig, wille jag gömma mig bort för honom.
14. Men du är min stallbroder, min skaffare, och min kände wän.* *2 Sam. 16: 23. Matth. 26: 14.
15. Wi som wänligen umgingos inbördes med hwarannan, wi wandrade i Guds hus tillhopa.
Så hade Achitophel warit Davids wän, under det lyckan gynnade David, men sedan wisade
_137.jpg&oldid=344946){kind=link}