| Psaltaren. | Ps. 68. | 145 |
6. Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkor*; Han är Gud i sin helga boning. *Ps. 146: 9.
De wärnlösa och ringa behöfwa icke frukta, att de för sin ringhets skull skola af denne Konungen blifwa förkastade. Han är likaså barmhertig som mäktig.
7 En Gud, som åt de ensamma gifwer huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättan tid, och låter de affälliga blifwa i det torra.
Grt.: En Gud, som hemförer de förskingrade, som utförer fångar till wälfärd och låter de affälliga bo i torra öknen. Den gode herden uppsöker förskingrade och borttappade får och förer dem hem. Matth. 18: 12. Han förlossar de fångna, Es. 61: 1, som wilja emottaga friheten, och motståndarena låter Han blifwa i syndens torra ödemark.
8. Gud, då du utdrog* för ditt folk, då du gick i öknen; Sela. *2 Mos. 13: 20, [et]c.; cap. 33: 14.
På Israels wandring från Egypten till Canaan gick Herren framför dem. Det war Guds ansigte, förbundets Engel, Guds Son, som ledsagade dem.
9. Då bäfwade* jorden, och himlarna dröpo för denna Guden, i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är. *2 Mos. 19: 16. Dom. 5: 4, 5. Ps. 18: 8.
Wid dundren och ljungelden bäfwade jorden, då Gud på Sinai utgaf sin heliga Lag, och det starka regnet war ett tecken till de nådeströmmar, som Gud wille skänka menniskorna, om de wille lyda Hans ord.
10. Men nu gifwer du, Gud, ett nådeligt regn*: och ditt arf, det torrt är, wederqwicker du. *Es. 41: 17. Ap.G. 2: 17, 33.
11. Att dina djur måga bo deruti: Gud, du wederqwicker* de elända med din godhet. *Ps. 36: 9.
Den wederqwickelse, som Gud genom regnet skänker åt den torra marken och gör den fruktbärande för menniskor och djur, är både i sig sjelf en wälgerning och tillika en bild af de andeliga gåfwor och nådens utgjutelser, hwarmed Herren will wattna sin plantering, som är församlingen, och göra den fruktbärande. Det efter Herran törstande hjertat behöfwer att wederqwickas med lifsens watten.
12. HERren gifwer ordet med en stor Evangelisters skara.* *Eph. 4: 11.
Grt.: Herren gifwer ordet: de glada budbärande (äro) en stor här. Det brukades i Gamla Testamentet, att segrar firades med musik och fröjdesång af qwinnor och jungfrur; Mirjams lofsång efter Israels öfwergång öfwer Röda hafwet. 2 Mos. 15: 20, Deboras lofsång, Dom. 5. Jephtas dotters lofsång, Dom. 11: 34, och qwinnornas segersång, då David hade slagit Goliath. 1 Sam. 18: 6, 7. äro härpå exempel. Dessa segerförkunnande sångerskor nämnas här såsom afbildande christna församlingar med deras lärare, hwilka skola förkunna den himmelske Konungens seger i alla land, till dess jorden blifwer full af Hans ära.
13. Konungarna för härarna äro med hwarannan wänner; och husäran utskifter rofwet.* *Es. 9: 3.
Grt.: Konungarne för härarne fly, de fly, och husäran (husmodren) utskiftar rofwet. Ofta woro flera främmande folk med sina konungar förenade emot Israels folk, men de måste fly. Jos. 10: 5, 11. Dom. 7: 22–25. Israel fick byte, och husmödrarne hade äran och fröjden att dela det i familjerna. Så skola en gång äfwen Christi kyrkas mäktigaste fiender fly, och husäran, församlingen, skall utskifta bytet.
14. När I liggen i marken, så glimmar det såsom dufwo-wingar, hwilka såsom silfwer och guld glittra.
Efter segren hwilar hären, och segerfröjden glänser i deras ögon och anleten, såsom dufwowingarnes milda glans i solens ljus. Efter den fullkomliga segern skall Christi församling en gång glänsa i ewighetens ljus, klädd i Jesu rättfärdighet och härlighet.
15. När den Allsmäktige allestäds ibland dem konungar sätter, så warder klart, der mörkt är.
Grt.: När den Allsmäktige der förströr konungar, så blifwer Salmon betäckt med snö. Då Herren förströr sina fiender, så utdelar Han åt sin församling himmelska gåfwor, som göra den snöhwit i rättfärdighet och fruktbärande i goda gerningar. Salmon war ett berg, som i sig sjelf war dunkelt och ofruktbart, men stundom fick en klädnad från himmelen, som gjorde det hwitt af snö.
16. Guds berg är ett fruktsamt berg; ett stort och fruktsamt berg.
Såsom Basans berg (grt.) woro mycket fruktbara, så är Guds berg, Hans kyrka, det andeliga tempelberget, alltid blomstrande och fruktbart, ehuru ringa dess yttre tillstånd och utseende kan wara. Basensbergen bestodo af många särskilda höjder och kullar, men utgjorde dock ett sammanhängande helt; så är ock Christi kyrka i yttre måtto söndrad, men alla sanna trogna utgöra en enda allmännelig kyrka.
17. Hwi springen I, stora berg? Gud hafwer lust till att bo på detta berget; och HERren blifwer der ock ewinnerligen.
Springen, grt. upphöjen eder. Riken och makter och falska religioner hafwa upphäfwit och upphöjt sig emot Guds rike, men de måste alla förnedrade warda, och Gud will bo i sin församling ewinnerligen. Se Es. 2: 11–14. Berg äro i den Heliga Skrift en wanlig bild af det, som är fast och mäktigt, stundom af afgudamakter och werldsliga riken. Men Zions berg är en bild af Guds rike.
_149.jpg&oldid=344980){kind=link}