| Psaltaren. | Ps. 81, 85. | 165 |
Honom, som åkermannen lemnar sitt hus, för att uträtta sina göromål på marken, eller fågeln, som öfwergifwer nästet för att söka föda för sina ungar. Själen liknas här wid en i sig sjelf wärnlös fågel, och på flera ställen liknas församlingen wid en dufwa, hwars näste är Herrans helgedom och Hans altare.
5. Salige äro de, som i ditt hus bo;* de lofwa dig till ewig tid. Sela. *Ps. 23: 6. Ps. 27: 4.
Nemligen presterna och leviterna, samt i andelig mening det tillbedjande andeliga presterskapet, Phil. 3: 20. 1 Pet. 2: 9, och de fullkomliga rättfärdigas andar. Ebr. 12: 23.
6. Salige äro de menniskor, som dig för sin starkhet hålla, och af hjertat efter dig wandra.
7. De der gå genom jemmerdalen, och göra der källor: och lärarena warda med mycken wälsignelse prydde.
En dal i Judalandet kallades Tåredalen, och denna dal war för namnets skull en träffande bild af Christi bekännares wandring till det himmelska Jerusalem. På wägen till högtiderna i Jerusalem plägade det ditwandrande folket wederqwicka sig med psalmer och lofsånger och stundom hwila wid brunnar och källor, för att uppfriska sig med watten och hemta krafter att fortsätta wandringen. Merändels woro prester och leviter med i dessa ressällskapet. Dessa wandringar woro en skön afmålning af den christna församlingens wandring till det himmelska Zion. Wägen går genom tåredalen, genom det jordiska lifwet, fullt af möda och oro, synd och elände, kors och bedröfwelse, jemmer och tårar. Men de få ändå sjunga lofsånger på wägen. Herren har i sitt ord och i sina nådesinrättningar öppnat för dem härliga brunnar och källor, hwaraf de få hemta ljus och lif och kraft och wederqwickelse; de få röna mångfaldiga wälsignelser, de hafwa lärare med sig: Propheter, Evangelister och Apostlar, ja, Herren Jesus sjelf är med i sällskapet, alla äro de med rik wälsignelse beprydda och stundom äro äfwen synliga trogna lärare med, och anföra hwar och en sin lilla hop till den stora församlingen, der alla rätta Zions-wandrare skola mötas. Uppb. 7: 9.
8. De winna den ena segren efter den andra: att man se må, att den rätte Guden är i Zion.
Huru dessa fegrar winnas, se Eph. 6: 10–18.
9. HERre Gud, Zebaoth, hör min bön: akta här till, Jacobs Gud. Sela.
10. Gud, wår sköld, skåda dock: se uppå din Smordas rike.
Herrans smorda i Israels rike war i synlig måtto den regerande konungen, men han war blott en förebild och sinnebild af den osynliga Konungen, hwilken då, så wäl som nu, war Konung och Öfwersteprest i sin församling, och det är för Hans rike alla trogna skola bedja. Men i stället för rike (v. 10) står i grt anlete. Detta är således en bön, att Fadren måtte se uppå sin Sons anlete och Hans helighet och fullkomlighet i stället för wårt anlete, som är betäckt med synd och blygd. Då Fadren ser på sin Sons anlete och själen är öfwerstrålad af Hans anletes ljus, så är bönen hörd.
11. Ty en dag uti dina gårdar är bättre än eljest tusende; jag will hellre wakta dörren uti min Guds hus, än länge bo uti de ogudaktigas hyddor.
Jag will hellre intaga den ringaste platsen i Herrans församling och i Hans tjenst, än en behaglig boning och ett sorgfritt och makligt lefwerne i gemenskap med werlden.
12. Ty HERren Gud är sol och sköld; HERren gifwer nåd och ära; de fromma skall intet godt fattas.* *Ps. 23: 1.
Herren är den sol, som upplyser och wärmer wår själ och gifwer oss det rätta lifwet. Han är den sköld, som betäcker och beskyddar sitt folk.
13. HERre Zebaoth, säll är den menniska, som sig förlåter uppå dig.* *Ps. 2: 12. Ps. 34: 9.
Denna ljufliga Psalm är en resebeskrifning, som innehåller de trognas wandring till den staden, hwars byggmästare och skapare är Gud. Ebr. 11: 16. Resan går genom tåredalen, men de, som wandra till denna stad, äro dock glada, ty Herren är deras sol, som skiner öfwer dem, den sköld, som betäcker dem, de så dricka af Hans brunnar, deras själ är hemmastadd i himmelen och har der sin borgarerätt, de täckas Herran för Hans Smordas skull, hwilkens ansigte Fadren skådar, såsom deras Medlare och Konung, och till resepass på wägen hafwa de ett ord ifrån Konungen sjelf af oändlig rikedom, och löftet säger: de fromma skall intet godt fattas!
85. Psalm.
Bön om alla stånds wälfärd.En Psalm Korah barns, till att föresjunga.
2. HERre, du som fordom* war ditt land nådelig, och förlossade de fångar af Jacob. *Ps. 77: 6.
3. Du som tillförene ditt folk missgerning förlåtit hafwer, och alla deras synder öfwertäckt.* Sela. *Ps. 32: 1.
4. Du som tillförene all din wrede borttagit hafwer; och wändt dig ifrån din wredes grymhet.
Trons bön åberopar sig Herrans nåderika hjelp tillförene och stärker dermed sin förtröstan om bönhörelse äfwen i den närwarande nöden.
5. Trösta oss, Gud wår Frälsare; och låt af din ogunst till oss.
_169.jpg&oldid=345040){kind=link}