| Psaltaren. | Ps. 89. | 171 |
22. Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
23. Fienderna skola icke wara honom öfwermäktige; och de orättfärdige skola icke förtrycka honom.
24. Utan jag skall slå hans owänner för honom; och de honom hata will jag plåga.
25. Men min sanning och nåd skall när honom wara; och hans horn skall i mitt namn upphöjdt warda.
26. Jag skall sätta hans hand uti hafwet, och hans högra hand uti elfwerna.* *Ps. 72: 8. Zach. 9: 10.
Han skall hafwa makt öfwer watten och land; herrawälde öfwer all werlden är åt wår Konung utlofwadt.
27. Han skall kalla mig alltså: Du är min fader,* min Gud och tröst, den mig hjelper. *2 Sam. 7: 14. 1 Chrön. 17: 13. Ps. 2: 7. Ebr. 1: 5.
28. Och jag skall göra honom till första sonen, den allrahögsta ibland konungarna på jorden.* *Ps. 2: 6.
Detta löfte säger oss, att Davids Son är Guds förstling, uppståndelsens och härlighetens förstling af hela menniskoslägtet. Se 1 Cor. 5: 23.
29. Jag will behålla honom min nåd ewinnerligen; och mitt förbund skall honom fast blifwa.
30. Jag skall gifwa honom en ewig säd; och hans stol uppehålla, så länge himmelen warar.
31. Men om hans barn min lag öfwergifwa, och i mina rätter icke wandra:
32. Om de mina stadgar ohelga, och mina bud icke hålla:
33. Så will jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
34. Men min nåd will jag icke wända ifrån honom, och icke låta min sanning fela.
35. Jag will icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra, hwad af min mun utgånget är.
Fastän Davids efterkommande öfwergåfwo Herrans lag, så blef derigenom icke Guds förbund med David omintetgjordt. Och fastän många af Christi andeliga säd falla i synd och bryta förbundet, så blifwa dock många bewarade och andra blifwa igenom nåden hemsökte med tuktan till rättfärdighet och med Evangelii kraft, så att de blifwa frälste. Oaktadt swåra strider, många pröfningar, stora synder och swåra straffdomar, skall likwäl alltid en församling af trogna fortfara på jorden, till dess Herren kommer.
36. Jag hafwer en gång swurit wid min helighet: jag will icke ljuga för David.
37. Hans säd skall ewig wara; och hans stol för mig såsom solen.* *2 Sam. 7: 16. Ps. 72: 17. Joh. 12: 34.
38. Såsom månen skall han ewinnerligen wid makt hållen warda; och såsom det wittnet* i skyn wiss wara. Sela. *1 Mos. 9: 13.
Regnbågen war för Noah ett wittne i skyn om Guds nåds förbund, och solen och månen äro wittnen i skyn, att församlingen skall hafwa bestånd, så länge solen och månen warar. Ps. 72: 17. Qwinnan, som är församlingen, är beklädd med solen och har månen under sina fötter. Uppb. 12: 1. Stundom lyser månen i fullmånens glans, och stundom se wi honom knappt såsom det dunkla nedanet. Så omwexlar ljus och mörker i Guds församling i denna werlden i allt det, som de trogna hafwa under sina fötter, men Guds förbund står fast för ewigt, och hos Honom är icke ljus och mörkrets omskiftelse. Jac. 1: 17.
39. Men nu bortdrifwer du och förkastar, och wredgas med din smorda.
Med din smorda, nemligen David och hans efterträdare, då det under konung Hiskias, och ännu mera i den Babyloniska fångenskapen, såg ut, såsom om förbundet och löftet skulle blifwa om intet och Davids rike helt och hållet förstöras. Så har också Christi kyrka i synlig måtto warit sin undergång nära på åtskilliga tider och har en ännu swårare tid att wänta, Uppb. 13: 15, men den är oöfwerwinnerlig, såsom Konungen sjelf i sin härlighet.
40. Du bryter din tjenares förbund; och trampar hans krona neder på jorden.
Du bryter m. m.: Du straffar ditt folk, såsom om du wille bryta ditt förbund.
41. Du nederrifwer alla hans murar; och låter hans fäste afbrytas.* *Ps. 80: 13.
42. Honom beröfwa alle, de der fram om gå; han är för sina grannar ett gabberi worden.* *Ps. 79: 4.
Se 2 Kon. 25: 9.
43. Du upphöjer hans owänners högra hand; och gläder alla hans fiender.
44. Ock hafwer du hans swärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger winna i striden.
45. Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jorden.
I den Babyloniska fångenskapen blef Davids thron störtad.
46. Du förkortar hans ungdoms tid; och betäcker honom med blygd. Sela.
Ungdomstiden, d. ä. rikets blomstrande tillstånd i yttre afseende. Det war ganska kort, det warade blott i Davids och Salomos tid.
_175.jpg&oldid=345057){kind=link}