| Psaltaren. | Ps. 105. | 187 |
105. Psalm.
Guds nåd med Abraham och Israel.Tacker HERran, och predikar Hans namn; förkunnar Hans werk ibland folken.* *1 Chrön. 16: 8. Es. 12: 4.
2. Sjunger om Honom, och lofwer Honom; taler om alla Hans under.
3. Lofwer Hans helga namn;* deras hjerta, som HERran söka, glädje sig. *Ps. 99: 3.
4. Fråger efter HERran, och efter Hans makt; söker Hans ansigte alltid.
I sitt ord gifwer Herren swar åt dem, som fråga efter Honom, och de som söka Hans ansigte, de finna det. Luc. 11: 9.
5. Tänker uppå Hans underliga werk, som Han gjort hafwer; uppå Hans under, och uppå Hans ord.
6. I Abrahams Hans tjenares säd, I Jacobs Hans utkorades barn.
Herrans underliga werk äro både skapelsens, försynens och återlösningens under. Hans ord, grt.: Hans muns domar, både Hans uppenbarade ord och Hans straffdomar. Uppb. 19: 15.
7. Han är HERren wår Gud; Han dömer i hela werlden.* *Ps. 96: 13. Ps. 98: 9.
8. Han tänker ewinnerligen uppå sitt förbund;* på det ord, Han lofwat hafwer till mång tusend,† slägte ifrån slägte; *1 Mos. 22: 16. †2 Mos. 20: 6. Luc. 1: 50, [et]c.
9. Det Han gjort hafwer med Abraham; och på eden* med Isaac: *Ebr. 6: 17.
10. Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett ewigt förbund;* *1 Mos. 13, 15, 17, 22, 26, 28, 35 cap.
11. Och sade: Dig will jag gifwa det landet Canaan, eder arfslott.* *1 Mos. 13: 15; cap. 15: 18.
12. Då de få och ringa woro; och främlingar derinne.
13. Och de foro ifrån folk till folk; ifrån det ena riket till annat folk.
Från Canaans land till Egypten.
14. Han lät ingen menniska göra dem skada; och näpste konungar för deras skull.* *1 Mos. 12, 20, 26, 31 cap.
15. Kommer icke wid mina smorda;* och görer intet ondt åt mina propheter.† *2 Sam. 1: 16. 1 Chrön. 16: 22. †1 Mos. 20: 7.
Mina smorda, d. ä. Patriarkerna och andra med Guds Ande utrustade heliga män, se 1 Chrön. 16: 22.
16. Och Han lät en dyr tid* komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle. *1 Mos. 41: 54; cap. 42: 1.
17. Han sände en man framför dem;* Joseph wardt såld till en träl,† *1 Mos. 45: 5; †cap. 37: 28.
18. De twingade Hans fötter i fjettrar; hans kropp måste i jern ligga;* *1 Mos. 39: 20.
Wi se af dessa ord, att Josephs fångenskap i början war ganska hård.
19. Tilll dess Hans ord kom, och HERrans tal pröfwade honom.
Hans ord, d. ä. Herrans ord, v. 7. Så kallas Guds ewiga ord, Guds Son, se Ps. 33: 6. Han gaf åt Joseph de uppenbarelser och den wishet, hwarigenom han blef frälst utur fängelset, sedan han förut hade blifwit pröfwad och stadfästad i tron.
20. Då sände konungen bort, och lät gifwa honom lös;* herren öfwer folken böd låta honom ut. *1 Mos. 41: 14, [et]c.
21. Han satte honom till en herre öfwer sitt hus; till en föreståndare öfwer alla sina egodelar:* *1 Mos. 41: 40.
22. Att han skulle underwisa hans förstar efter sitt sätt, och lära hans äldsta wishet.
23. Och Israel for in uti Egypten;* och Jacob wardt en främling i Hams land. *1 Mos. 46: 6.
24. Och Han lät sitt folk swårliga wäxa;* och gjorde dem mäktigare än deras fiender. *2 Mos. 1: 7, 12.
25. Han förwände deras hjerta, så att de Hans folk hätske wordo, och tänkte till att förtrycka Hans tjenare med list.* *2 Mos. 1: 10.
Att Herren förwände Egyptiernas hjerta betyder, att deras syndamått war fullt, så att Gud öfwergaf dem uti ett wrångt sinne.
26. Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den Han utwalt hade.* *2 Mos. 3, 4 cap.
27. De samme gjorde Hans tecken* ibland dem, och Hans under i Hams land. *2 Mos. 7: 9. Ps. 78: 43.
28. Han lät mörker komma, och gjorde det mörkt:* och de woro icke Hans ord ohörsamme. *2 Mos. 10: 22.
Och de, neml. Mose och Aaron, woro icke Hans ord ohörsamme.
29. Han förwände deras watten i blod,* och drap deras fiskar. *2 Mos. 7: 19, 20. Ps. 73: 44.
_191.jpg&oldid=345104){kind=link}