| 190 | Ps. 106, 107. | Psaltaren. |
41. Och gaf dem uti hedningars händer*; så att öfwer dem rådde de, som dem hätske woro. *Dom. 3: 8; cap. 4: 2; cap. 6: 1, [et]c. cap. 10: 7, [et]c. cap. 13: 1, [et]c.
42. Och deras fiender plågade dem; och de wordo kufwade under deras händer.
43. Han förlossade dem ofta; men de förtörnade Honom med sina werk, och wordo så för deras missgerningars skull.
44. Och Han såg till deras nöd, då Han deras klagan hörde:
45. Och tänkte på sitt förbund, som Han med dem gjort hade; och det ångrade* Honom efter hans stora godhet. *5 Mos. 30: 1, [et]c.
46. Och lät dem komma till barmhertigget, för alla dem, som dem fångat hade.
47. Hjelp oss, HERre wår Gud, och för oss tillhopa ut ifrån hedningarna; qtt wi måge tacka ditt helga namn, och begå ditt lof.* *1 Chrön. 16: 35, 36.
48. Lofwad ware HERren Israels Gud* ifrån ewighet i ewighet; och allt folk säge: Amen. Halleluja.
Af hela denna Psalm, som innefattar hufwuddragen af Guds rikes grundande och fortgång i Israel, skola wi lära, att all framgång i det goda kommer af Herren allena; men att menniskan genom öfwerträdelser och synder kan förhindra denna framgång hos sig sjelf och andra, så att många enskilda derigenom kunna gå förlorade, men aldrig kan Guds rike i sin helhet omintetgöras, ej heller kan dess framskridande till sitt slutliga mål af någon fiendtlig makt förhindras. Icke blott Israels synder och wanliga öfwerträdelser woro sådana hinder, utan också deras skonsamhet emot de förföriska afgudadyrkare, som HErren hade befallt dem utrota, bidrog mycket att bringa Israel uti stort förfall, i fångenskap under hedningar och i stora lidanden, den ena gången efter den andra. En sådan skonsamhet emot de ogudaktiga är ett af wår tids djupaste sår; ty i det de tillåtas att sprida otrons och gudlöshetens gift, griper skadan omkring sig allt mera, till dess den icke kan botas annorlunda, än genom straffdomar med Herrans swärd. Men då det kommit så långt, att detta swärd gjort sitt arbete och blifwit drucket af de gudlösas blod, Es. 34, så kommer Herren till de förödmjukade och botfärdiga med frälsningsnådens Evangelium. Syndabekännelse och bättring ske åter i församlingen, så att många söka och finna nåd och prisa sin Gud och Frälsare med Israels Helleluja. Af v. 47 är det tydligt, att denna Psalm hufwudsakligen har afseende på fångenskapens tid, och den syftar på församlingens fångenskap i alla tider, till dess segren är wunnen. Ännu är den christna församlingen i fångenskap för sina synders skull, men af denna och dylika Psalmer skola wi lära att bedja om förlossning utur fångenskapen ibland otrons hedningar, att wi måge tacka Guds helga namn och fröjda oss i Hans lof.
107. Psalm.
Tacksägelse för hjelp i nöden.Tacker HERran, ty Han är mild, och Hans godhet warar i ewighet.* *Ps. 118: 1. Ps. 136: 1.
2. Säger I, som af HERranom förlöste ären, dem Han utur nöd förlöst hafwer:
3. Och dem Han utur landet tillsamman hemtat hafwer, ifrån östan, ifrån westan, ifrån nordan, och ifrån hafwet;
4. De der wilse gingo i öknen*, der ingen wäg war, och funno ingen stad, der de bo kunde; *Ebr. 11: 38.
5. Hungrige och törstige, och deras själ försmäktade.
6. Och de ropade till HERran i deras nöd; och Han frälste dem utur deras ångest.
Den föregående Psalmen war en bön om förlossning utur fångenskapen, och i denna Psalm innehålles nu en tacksägelse för bönhörelsen. Deta syftar närmast på Israels förlossning utur den första Babyloniska fångenskapen och widare på dess förlossning utur den andra Babyloniska eller Romerska fångenskapen, hwilken ännu warar, och slutligen på hela Guds folks förlossning utur fångenskapen ibland alla slags hedningar i denna werlden; ty midt i christenheten är Christi kyrka ännu i yttre fångenskap under werldens hedendom. Men så wisst som Israel befriades från den Babyloniska fångenskapen, skall Christi kyrka blifwa ifrån alla sina fiender. I denna kyrka äro ännu många hungrige och törstige, hwilkas själ försmäktar af hunger och törst efter andeligt bröd och lifsens watten.
7. Och förde dem en rätt wäg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
Till staden, nemligen Jerusalem, dit Israel ifrån de Babyloniska fångenskapen fick återwända. Och i andelig mening uppfylldes detta på alla, som blifwa förlossade utur andelig träldom och införlifwade med det himmelska Jerusalem, Gal. 4: 26, och det skall äfwen bokstafligen uppfyllas på hela Christi församling, först här i tiden, Zach. 14, och sedan i ewigheten. Uppb. 21.
8. De skola tacka HERran för Hans godhet, och för Hans under, som Han med menniskors barn gör:
_194.jpg&oldid=345112){kind=link}