| Psaltaren. | Ps. 107. | 191 |
9. Att Han mättar den törstiga själen, och fyller den hungriga själen med goda ting.
De, som tillhöra det andeliga Jerusalem, Gal. 4: 26, blifwa dagligen mättade med Guds huses rika håfwor.
10. De der sitta måste i mörker och dödens skugga, fångne i twång och i jern.* *Job 36: 8.
11. Derföre att de Guds bud ohörsamme warit hade, och den Högstes lag försmädat hade.
12. Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt warda: så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13. Och de ropade till HERran i deras nöd; och Han halp dem utur deras ångest.
14. Och förde dem utur mörkret och dödens sugga; och slet deras band sönder.
15. De skola tacka HERran för Hans godhet, och för Hans under, som Han med menniskors barn gör.
16. Att Han sönderbryter kopparportar, och fönderslår jernbommar.
I dessa verser särskildt förlossning utur sådan fångenskap, som äfwen sträckt sig till fängsel uti twång och jern, i kedjor och fjettrar, inom lås och riglar. Äfwen utur sådan fångenskap kan Herren befria den menniskan, som genom sann bättring blifwer ett Guds barn och andeligen frigjord genom tron på Guds Son. Ap.G. 5: 19. cap. 12: 6–11. cap. 16: 24–27. Men den yttre befrielsen är dock blott en bild utaf befrielsen ifrån syndens och mörkrets fångenskap. Då den Persiske konungen Cyrus intog Babylon, så sönderbröt han dess kopparportar och sönderslog dess jernbommar. Så sönderbryter och sönderslår slutligen wår segerhjelte och befriare all werldslig makt, som håller Hans kyrka fången, såsom då Babylon hade bortfört Judafolket i fångenskap. Es. 45: 2, 4, 13.
17. De galne wordo plågade för deras öfwerträdelses skull, och för deras synders skull.
Galne kallas här företrädeswis grofwa syndare, som genom sina synder ådraga sig sjukdomar och allahanda timligt elände.
18. De wämjade wid all mat, och wordo dödsjuke.* *Job 33: 20.
19. Och de ropade till HERran i deras nöd; och Han halp dem utur deras ångest.
20. Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda; och frälste dem, att de icke blefwo döde.
21. De skola tacka HERan för Hans godhet; och för Hans under, som Han med menniskors barn gör.
22. Och offra tacksägelse och förtälja Hans werk med glädje.
Då det syndastraff, Han lät komma öfwer dem, fört dem till besinning, bättring och förlossning, så skola de tacka Herran för Hans godhet (v. 21, 22); ty hwarje hemsökelse från Herran här i tiden har till ändamål att frälsa menniskan till Hans namns förhärligande, och då de gifwa Gud äran, kan Han äfwen frälsa dem ifrån det timliga lidandet.
23. De, som med skepp på på hafwet fara, och drifwa sin handel till sjös:
24. De hafwa förnummit HERrans werk, och Hans under i hafwet.
25. När Hans sade; och ett stormwäder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.* *Ps. 135: 6.
26. Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtwiflade för ångest.
D. ä.: Då de upphöjdes på de skyhöga wågorna och foro neder emellan böljorna såsom i djupa afgrunder.
27. Så att de raglade, och staplade såsom en drucken, och wisste ingen råd mer.
28. Och de ropade till HERran i sin nöd; och Han förde dem utur deras ångest.
29. Och stillade stormen, att böljorna saktade sig.
30. Och de wordo glade, att det stilla wardt; och Han förde dem till lands efter deras önskan.
31. De skola tacka HERran för Hans godhet: och för Hans under, som Han med menniskors barn gör.
32. Och prisa Honom i församlingen*, och inför de äldsta lofwa Honom. *Ps. 9: 12.
De, som blifwa förlossade ifrån faror på hafwet, skola tacka Herran för sin rädding, och så skall Guds folk tacka Honom för hwarje räddning, ty Christi kyrkas hela resa genom tiden liknar en fart på ett stormigt haf, men den har Herran Jesum med sig i skeppet, fastän Han stundom synes sofwa, och stormen tyckes wilja taga öfwerhand. Men då de ropa till Honom i nöden, så näpser Han stormen och hafwet, och det warder stilla lugnt. Nöden lärer bedja, med det är särskildt bekant, att under faror på hafwet äfwen ogudaktiga menniskor blifwa så gripna af Guds makt i naturens rike och af den hotande faran, att de börja bedja. I England och andra länder brukas det äfwen, att sjöfolk efter stora faror låta göra offentlig tacksägelse i församlingen för befrielsen ifrån faran, såsom det här brukas att göra tacksägelse efter tillfrisknande från farliga sjukdomar. Detta är
_195.jpg&oldid=345115){kind=link}