| 194 | Ps. 109, 110. | Psaltaren. |
fullbordas i den stora straffdom, som särskilt förkunnas, 2 Thess. 2: 12.
14. På hans fäders missgerning warde tänkt för HERranom; och hans moders synd warde icke utplånad.* *2 Mos. 20: 5.
Då allmänna syndaskulder hopas, så måste hwarje syndare först i sitt samwete och ofta på annat sätt redan här i tiden och isynnerhet i ewigheten lida för sina synder. Men ofta följa här i tiden allmänna straffdomar, hwaruti både de ännu lefwande menniskornas och deras fäders och förfäders synder hemsökas på en gång såsom Egyptierne och Canaans folk blefwo straffade, då syndens mätt war fullt.
15. HERren låte dem aldrig komma utur sin ögonsyn; och deras åminnelse warde utrotad på jorden.* *Ps. 34: 17.
Dem, nemligen synderna, v. 14.
16. Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elände och fattige;* och den bedröfwade till att dräpa honom. *Es. 53: 3, 4.
Se Matth. 25: 41–46. Jac. 2: 13. Es. 53: 3, 4.
17. Och han wille hafwa förbannelse, den skall ock komma honom; han wille icke wälsignelse, så skall hon ock wara långt ifrån honom.
Den, som förkastar sin Frälsare och förblifwer i sitt oomwända tillstånd, förkastar just derigenom wälsignelsen och wäljer förbannelsen. Se Matth. 26: 24; cap. 27: 25. Luc. 22: 21, 48.
18. Och han drog förbannelse uppå sig såsom sin skjorta; och hon är ingången i hans inelfwor såsom watten, och såsom olja uti hans ben.
Synden och förbannelsen ligger Christi fiender så nära inpå själen, som skjortan på kroppen och märgen i benen. Då sjukdomseld brinner i benens märg, eller kläderna på kroppen stå i flamma, så kan man icke fly ifrån branden, och så är det med syndens och förbannelsens brand hos de ogudaktiga, den följer dem i döden, i grafwen och i fördömelsen.
19. Hon warde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafwer; och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20. Alltså ske dem af HERranom, som mig emot äro, och tala ondt emot min själ.
21. Men du, HERre, HERre, war du med mig för ditt namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22. Ty jag är fattig och elände: mitt hjerta är bedröfwadt i mig.
23. Jag går bort såsom en skugga, den fördrifwen warder; och warder förjagad såsom gräshoppor.* *Job 39: 23.
24. Mina knän äro swage af fasta, och mitt kött är magert, och hafwer ingen fetma.
25. Och jag måste wara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufwud.* *Ps. 22: 8. Matth. 27: 39.
Allt detta syftar dels på wår Frälsares förnedringstillstånd, dels på Hans församlings lidande tillstånd i det närwarande lifwet.
26. Gör mig bistånd, HERre min Gud: hjelp mig efter din nåd.
27. Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, HERre, detta gör.
28. Förbanna de, så wälsigna du; sätta de sig emot mig, så warde de till skam; men din tjenare glädje sig.
Din tjenare: så kallar sig Christus, och i Honom äro alla Guds barn Herrans tjenare. Christus har i andan genom psalmisten förkunnat den dom, som skall öfwergå Hans och Hans kyrkas förrädare.
29. Mine motståndare warde med försmädelse beklädde; och warde med sin skam öfwertäckte, såsom med en kjortel.* *Ps. 35: 26.
30. Jag will mycket tacka HERran med min mun, och lofwa Honom ibland många.* *Ps. 22: 23, [et]c.
31. Ty Han står den fattiga på högra handen,* att Han skall hjelpa honom ifrån dem, som hans lif fördöma. *Ps. 16: 8.
De, som hata sin nästa, fördöma hans lif. De, som hata Herrans trogna, fördöma Christi lif; ty trons lif i dem är Hans lif. Den som hatar sin broder, han är en mandråpare. Låtom oss derföre bedja, att all synd och allt hat emot Guds rike må blifwa utrotadt ur wåra hjertan, och det ewiga lifwet, sann tro och kärlek, må hos oss inplantas och förökas!
110. Psalm.
Christi trefaldiga embete.En Psalm Davids. HERren sade till min HERra: sätt dig på min högra hand, till dess jag lägger dina fiender till din fotapall.* *Matth. 22: 44. Marc. 12: 36. Luc. 20: 42. Ap.G. 2: 34. 1 Cor. 15: 25. Ebr. 1: 13; cap. 10: 12.
Att denna Psalm är en prophetia om Messias, kunde icke Judarne neka, ehuru förmörkade
_198.jpg&oldid=345124){kind=link}