| Psaltaren. | Ps. 110. | 195 |
deras sinnen woro i afseende på prophetiorna. Då David säger: Herren sade till min Herra, så betyder Herren, som sade, nemligen Fadren, som talar till sin Son, och om Sonen säger David: Min Herra. Häraf bewisade Christus, att den af Herren insatte konungen, som här omtalas, måste wara mer än en blott menniska af Davids säd. Efter nu David kallar Honom Herra, huru är Han då hans son? Matth. 22: 45. Härmed bewisade wår Frälsare, att Judarne orätt förstodo skriften, då de trodde, att Messias icke skulle wara mera än en son af David. Sedan wår Frälsare fullbordat återlösningswerket med sin död och uppståndelse, uppfor Han till himlen och är sittande på Fadrens högra hand. Härom handlar nu denna prophetia. Då satte Christus sig på härlighetens thron såsom förklarad gudamenniska. Nu regerar Han med det wälde, hwarom Han sade: Mig är gifwen all makt i himmelen och på jorden. Matth. 28: 18.
De orden: På Fadrens högra hand, härleda sig af det Österländska bruket, att då en konungason blef af sin fader insatt till medregent, så intog han näst fadren den högsta äreplatsen, nemligen på högra sidan. Se 2 Mos. 11: 5. Christi osynliga regering skall nu fortfara, till dess alla Christi fiender blifwa lagde till Hans fotapall. Se Ap.G. 2: 34, 35. Phil. 2: 6–11.
2. HERren skall sända ditt rikes spira* utaf Zion; war rådande ibland dina fiender. *Ps. 45: 7.
Fadren har genom ofwanstående fullmakt gifwit sitt rikes spira i sin Sons hand. Dan. 7: 13, 14. Ps. 2: 6. I yttre måtto utgick detta rike utaf Zion eller Jerusalem, och i andelig mening är det Christi församling, som är Hans Zion. I detta Zion regerar Han och skall derifrån besegra alla sina fiender. Spiran kallas här Hans rikes spira, såsom tecken till Hans konungsliga embete; men i Psalmen 2: 9 omtalas jernspiran, hwarmed fienderna straffas. Från Hans Zion, som är församlingen, utgår Hans Evangelium, som öfwerwinner mörkrets rike och winner för himmelriket alla de menniskor, som wilja emottaga frälsningen. Från Zion skall Han ock sända sina straffdomar. Uppb. 11: 3, 6 och cap. 16.
3. Efter din seger skall ditt folk wälwiljeligen offra dig i helig prydning;* dina barn warda dig födde† såsom daggen af morgonrodnaden. *Ps. 96: 9. †Ps. 87: 4, 5.
Grt.: På din segers tid skall ditt folk wara idel friwilliga offer; i helig prydning framkommer åt dig din ungdoms dagg utaf morgonrodnadens moderlif. Christi rätte tillbedjare blifwa sjelfwe friwillige lefwande offer, så snart Herrans ande wunnit seger i deras hjertan. Se Rom. 12: 1. De äro klädde i Hans rättfärdighets heliga prydning, de presterliga och konungsliga kläder, som Han sjelf ikläder dem, 1 Pet. 2: 5, 9; de födas såsom barn åt Honom af Hans församling till det ewiga lifwet och blifwa en skara, den ingen räkna kan, af ewigt blomstrande ungdom, talrik såsom daggdropparne på jorden, som födas af morgonrodnaden och glänsa i morgonsolens ljus. I hwarje droppe strålar soien, och hwarje droppe har uti sig solens hela afbild. Så skall genom sanningens ljus Guds beläte återställas hos alla de menniskor, som Christo tillhöra. Detta börjar här i tiden och fulländas, då Christi rike kommer med makt, och fullbordas i de rättfärdigas uppståndelse. Se Phil. 3: 20, 21. 1 Joh. 3: 2. Daggen brukas i Es. 26: 19 såsom en liknelse af de menniskor, som förklarade uppstå af jorden till ewinnerligt lif i härligheten, och daggen är en bild af otalig mängd, af friskhet, kraft och skönhet. Mich. 5: 7. Morgonrodnaden är daggens moder; ty morgonrodnaden sjelf kommer deraf, att då solen nalkas sin uppgång, dess strålar bryta sig uti wattenångorna i luftkretsen och synas i rödt sken, och daggen kommer deraf, att sådana wattenångor utur luftkretsen samla sig till droppar på marken. Alltså äro både morgonrodnaden och daggen bilder af församlingen i olika mening, och hela denna liknelse är obeskrifligt skön och lärorik. Redan här i tiden skall en gång Guds folk öfwertäcka jorden och wara klädt i helig prydning, men sedan skall hela den utwalda församlingen i härlighetens rike wara klädd i oförgängligt ljus.
4. HERren hafwer swurit, och Honom skall det icke ångra: du är en prest ewinnerligen efter Melchisedechs sätt.* *1 Mos. 14: 18. Joh. 12: 34. Ebr. 5: 6; cap. 6: 20; cap. 7: 11, 15, 17.
Förestående verser innehålla Fadrens löfte till Sonen om det konungsliga embetet; derpå följer nu löftet om det öfwerstepresterliga embetet efter Melchisedechs sätt, och detta embete är af ewinnerlig kraft och waraktighet. I Melchisedech woro det konungsliga och det öfwerstepresterliga embetet förenade, och han war till sin person en förebild af Christus. Se Ebr. 5: 6, 10; cap. 7: 1, 11.
5. HERren på din högra hand skall slå konungar i sin wredes tid.* *Ps. 45: 6.
Guds wredes tid är i allmänhet hwarje tid, på hwilken Gud hemsöker menniskorna med swåra straffdomar för deras synders skull, men här menas isynnerhet den stora hemsökelsens tid. Hes. 38. Es. 66: 15, 16. Zach. 14: 3.
6. Han skall döma ibland hedningarna;* Han skall göra stora slagtningar; Han skall sönderkrossa hufwudet öfwer stora land. *Es. 2: 4.
Han: Messias, den till Konung insatte Sonen, skall regera med dom och rättfärdighet och straffa sitt rikes fiender. Ps. 2: 9, 12. Es. 11: 3, 5. Hufwudet öfwer stora land är först hwarje mäktig fiende, men här isynnerhet Antichrist, 2 Thess. 2: 9, och i widsträcktaste mening djefwulen, den store draken, den gamle ormen, hwilkens hufwud redan är krossadt, men som slutligen skall blifwa fullkomligt beröfwad all
_199.jpg&oldid=345127){kind=link}