| Psaltaren. | Ps. 112, 113, 114. | 197 |
5. Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar;* och lagar så sina saker, att han åt ingen orätt gör.† *Ps. 37: 26. Luc. 6: 34, 35. †Ps. 15: 3.
6. Ty han skall blifwa ewinnerligen: den rättfärdige skall aldrig förgäten warda.* *Es. 49: 15. Mal. 3: 16.
Här i tiden äro de fromma, barmhertiga och rättfärdiga i beständig åtanke inför Gud för Christi skull, och deras gerningar följa dem efter, då de hädankallas. Uppb. 14: 13. Men det är icke för gerningarnas skull, utan för Christi skull, Herren tänker på dem i nåd. Om wi rätt tro denna försäkran i Guds ord, så behöfwa wi aldrig plågas af något bekymmer eller fruktan, ehwad som hända kan.
7. När en plåga kommer, fruktar han sig icke;* hans hjerta hoppas stadeligen uppå HERran. *Ps. 91: 5. Ordspr. 3: 24, 25; cap. 28: 1.
8. Hans hjerta är tröst, och fruktar sig icke, tilldess han på sina fiender lust ser.* *Ps. 52: 8.
9. Han utströr, och gifwer de fattiga; hans rättfärdighet blifwer ewinnerligen;* hans horn† skall upphöjdt warda med ära. *2 Cor. 9: 9. †Ps. 92: 11.
Gifmildhet och werksamhet i tro och kärlek werka icke rättfärdigheten, utan de äro rättfärdighetens frukter, men Herren lofwar för dessa frukter af nåd en lön både i tiden och ewigheten.
10. Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtryta det; sina tänder skall han bita tillsamman,* och förgås:† ty hwad de ogudaktige gerna wilja, det blifwer om intet. *Ps. 37: 12, 13. †Ordspr. 10: 28.
113. Psalm.
Gud sörjer för de ringa.Halleluja. Lofwer, I HERrans tjenare, lofwer HERrans namn.
Här börjar den Judiska församlingens stora Halleluja eller lofsång, Matth. 26: 30, Marc. 14: 26, som Judarne sjöngo, då de åto Påskalammet. Ps. 113 och 114 sjöngos före måltiden och Ps. 115, 116, 117 och 118 sjöngos efteråt. Densamma lofsången sjöng Christus med sina lärjungar.
2. Lofwadt ware HERrans namn, ifrån nu och i ewighet.* *Ps. 115: 18. Dan. 2: 20.
3. Ifrån solens uppgång allt intill nedergången ware HERrans namn lofwadt.* *Ps. 8: 2. Mal. 1: 11.
Ifrån morgonen allt intill aftonen och ifrån öster allt intill wester. från jordens ena ända till den andra skall Herrans namn förhärligadt och salighetens Evangelium predikadt warda. Mal. 1: 11.
4. HERren är hög öfwer alla hedningar; Hans ära går så widt, som himmelen är.
5. Hwilken är såsom HERren wår Gud, den sig så högt satt hafwer?* *Ps. 138: 6. Es. 57: 15.
6. Och ser uppå det nedriga, i himmelen och på jorden?
Den Allrahögste nedlåter sig allradjupast, för Honom är ingenting för högt och ingenting för ringa. Ingen själ är så ringa, att hon icke är ett föremål för Hans sökande och frälsande barmhertighet, ingen menniska är så hög och mäktig, att det kostar Herran någon möda att förödmjuka henne.
7. Den som den ringa upprättar utur stoftet, och upplyfter den fattiga utur träcken:* *1 Sam. 2: 7. Job 5: 11.
8. Att han skall sätta honom bredwid förstar, wid hans folks förstar.
9. Den der låter den ofruktsamma bo i huset, att hon en glad barnamoder* warder. Halleluja. *1 Mos. 21: 2. 1 Sam. 1: 20; cap. 2: 5. Luc. 1: 57.
Då ofruktsamhet war en stor förödmjukelse och en orsak till djup sorg för en husmoder i Israel, så blef det en orsak till stor fröjd och tacksamhet till Gud, då Herren skänkte henne lifsfrukt, såsom åt Sara, 1 Mos. 21: 2, åt Hanna, 1 Sam. 1: 20, åt Elisabeth, Luc. 1: 57. Men denna wälsignelse och orsak till fröjd och tacksamhet nämnes här såsom en bild af andelig fruktsamhet i församlingen, att menniskor blifwa pånyttfödda och blifwa Guds barn. Derigenom blifwer den trogna församlingen en glad barnamoder, och det är af Herran denna wälsignelse kommer. Derföre sjunges Halleluja i himmelen och på jorden (v. 1), då en syndare sig omwänder och bättrar, och ännu mera då större wäckelser förekomma, så att Guds rike hastigt tillwäxer. Icke blott judafolket, utan äfwen den christna församlingen har warit och är föraktad såsom ringa, ensam och ofruktsam, men Guds löfte talar om en stor andelig fruktbarhet, som är att wänta. Ps. 110: 3.
114. Psalm.
Israel förlöst utur Egypten.Israel utur Egypten drog,* Jacobs hus, ifrån främmande folk; *2 Mos. 12: 41; cap. 13: 1, [et]c.
2. Då wardt Juda hans helgedom, Israel hans wälde.* *2 Mos. 6: 7; cap. 19: 5, 6.
Juda folk utwaldes till Herrans helgedom
_201.jpg&oldid=345133){kind=link}