| 198 | Ps. 114, 115. | Psaltaren. |
och till begynnelsen af Hans wälde eller rike på jorden.
3. Hafwet såg det, och flydde;* Jorden wände tillbaka.† *2 Mos. 14: 21, [et]c. Ps. 66: 6. †Jos. 3: 16.
4. Bergen* sprungo såsom lamm; högarna såsom unga får. *2 Mos. 19: 18. Ps. 18: 8.
5. Hwad war dig, du haf, att du flydde? Och du Jordan, att du tillbaka wände?
6. I berg, att I sprungen såsom lamm? I högar såsom unga får?
7. För HERran bäfwade jorden, för Jacobs Gud.
8. Den bergsklipporna förwandlar uti wattusjöar, och stenen uti wattukällor. * *2 Mos. 17: 6. 4 Mos. 20: 11.
Dessa många och stora allmaktens och nådens under woro lofsångsämnen för Israels folk, så ofta denna Psalm blef sjungen, men isynnerhet då de förnyade förbundet med Gud genom Påskalammets ätande. Då skulle de också påminna sig förbundets underwerk. Och då Herren genom sann omwändelse upprättar sitt förbund med den enskilda menniskan, så föres hon utur syndens Egypten, hon genomgår bättringens Röda haf, och får erfara Sinai brand och förskräckelse. Hennes hjerta, som war hårdt som klippan, öppnas med Mose staf och genom nåden uppspringer der en källa med lefwande watten, Joh. 4: 14, som flödar från Evangelii helsobrunn. För alla dessa under skall menniskan tacka Herran alltid och isynnerhet hwarje gång förbundet förnyas i den heliga Nattwarden.
115. Psalm.
Guds lof för afgudar. Wälsignelse.Icke oss, HERre, icke oss, utan ditt namn* gif äran, för din nåd och sannings skull. *Ps. 79: 9. Jer. 14: 20, 21. Dan. 9: 5, 7, 18, 19.
Fräls oss och hjelp oss, o Herre! för ditt namns äras skull, ehuru wi med wåra synder hafwa förtjent den smälek och förödmjukelse, wi lida!
2. Hwi skulle hedningarne säga: Hwar är nu deras Gud?* *Ps. 42: 4, 11. Ps. 79: 10.
3. Men wår Gud är i himmelen; Han kan göra hwad Han will.* *Job 23: 13; cap. 42: 2. Ps. 135: 6.
Alla, som älska Herran, måste nödwändigt wara rädda om Hans ära, och det gör dem ondt i hjertat, då fienderna försmäda Hans namn. Men de få icke taga hämnden i sin egen hand, utan bedja, att Han, den höge och Allsmäktige, måtte sjelf rädda sin ära.
4. Men deras afgudar äro silfwer och guld, med menniskors händer gjorda.* *Ps. 135: 15.
5. De hafwa mun, och tala intet; de hafwa ögon, och se intet.
6. De hafwa öron, och höra intet; de hafwa näsa, och lukta intet.
7. De hafwa händer, och taga intet; fötter hafwa de, och gå icke; och tala intet genom deras hals.
8. De, som sådana göra, äro likaså:* alle de som hoppas uppå dem. *Es. 44: 9.
Blinda och utan förnuft, såsom afgudarne, äro de, som göra och tillbedja afgudar. Sådan, som en menniskas Gud är, sådan blifwer hon sjelf. Har menniskan den sanne Guden till sin Gud, så får han Hans Anda, och Hans beläte återställes i hennes hjerta. Den, som håller sig till Herran, han warder en Ande med Honom. Men då menniskan dyrkar en afgud, så antager själen afgudens gestalt. Den, som tjenar mammon, har själen full af mammon; den, som lefwer i otukt, har sin själ full af orenlighet, och detsamma gäller om alla andra synder. Hedningarnes afgudar äro yttre afspeglingar af deras förderfwade själs beskaffenhet, som göra och tillbedja dem, de äro samlingspunkter och fasta gestalter af de synder och laster, hwaruti hedningarne lefwa; ty så snart menniskan icke har den sanne Guden i sitt hjerta, så gör hon sig en gud efter sina egna tankar; denne gud är en bild af hennes egen själ och werkar tillbaka på själen och får deruti waraktigare gestalt. Detta gäller icke blott om hedningarne, utan äfwen om oomwända christna. Då de bedja sina böner eller läsa något om Gud, eller gå till Guds hus, så är det icke den lefwande Guden, utan en tankebild, en blott inbillning, som föreswäfwar dem; ty Gud, såsom Han uppenbarat sig i Christo Jesu, känna de ännu icke, och wilja icke känna Honom.
9. Men Israel hoppes uppå HERran; Han är deras hjelp och sköld.
10. Aarons hus hoppes uppå HERran; Han är deras hjelp och sköld.
11. De der HERran frukta hoppes ock uppå HERran; Han är deras hjelp och sköld.
12. HERren tänker uppå oss, och wälsignar oss; Han wälsignar Israels hus, Han wälsignar Aarons hus.
13. Han wälsignar dem, som frukta HERran, både små och stora.
14. HERren wälsigne eder, ju mer och mer, eder och edra barn.
15. I ären HERrans wälsignade,* den himmel och jord gjort hafwer. *Matth. 25: 34.
_202.jpg&oldid=345136){kind=link}