| 202 | Ps. 118, 119. | Psaltaren. |
24. Detta är den dagen, den HERren gör: låt oss på Honom fröjdas och glädjas.
Den dag, då Herren Jesus inred i Jerusalem, och Hans lärjungar sjöngo Hosianna, war en glädjedag, som Herren gjorde dem; men ännu mer, då Han uppenbarade sig såsom den uppståndne, och då Han sedan sände dem den Helige Ande. Men den största fröjdedag skall det blifwa för hela Guds folk, då Han en annan gång låter se sig — dem som Honom wänta till salighet. Ebr. 9: 28.
25. O HERre, hjelp: O HERre, låt wäl gå.
Grt.: O! Herre fräls m. m. Här står i grundspråket Hosianna. Af denna prophetia uppstod i Israel den lofsång, som sjöngs wid Christi inridande i Jerusalem, och hwaruti barn och spenabarn deltogo. Folket wisste, att detta war en prophetia, som skulle sjungas såsom lofsång till Messiæ ära, och derföre war hwarje from moder i Israel angelägen att hennes barn, så snart de kunde tala, skulle lära denna lofsång för att kunna sjunga med, då Messias skulle komma, på hwilken de i alla tider wäntade. Och då Messias ändtligen war kommen, och höll sitt intåg i Jerusalem i sitt förnedringstillstånd, i en helt annan gestalt, än de fleste wäntade, så att de, som trodde på Honom, icke woro många, då gick en mäktig rörelse ifrån Herrans Ande, genom lärjungaskarans hjertan, hwaraf äfwen många andra blefwo gripna, isynnerhet tillgängliga barnahjertan, och denna lofsång lades dem i munnen såsom det kraftigaste uttryck af hwad de i sina hjertan kände. Det war ett wittnesbörd, ett lof af barns och spenabarns mun.
26. Lofwad ware den, som kommer i HERrans namn*; wi wälsigne eder, som af HERrans hus ären. *Matth. 21: 9. Marc. 11: 9. Luc. 19: 38. Joh. 12: 13.
I Herrans namn, af Herran sänd till menniskornas frälsning. Se Zach. 9: 9. Första delen af versen hörer till den egentliga hyllningssången för Konungen, och med de sista orden af versen uttalar den trogna församlingen af det Gamla Testamentet en wälsignelse öfwer dem, som äro af Herrans hus, öfwer alla, som tillhöra Christi kyrka. Det är det upphörande Gamla Testamentets afskedswälsignelse öfwer den högre ordning i nådens rike, som här i prophetian förkunnas, såsom kommen i Christus, likasom de fromma fäderna, då de lågo på sin dödssäng, gåfwo den faderliga prophetiska wälsignelsen åt förstfödde sonen.
27. HERren är Gud, den oss upplyser*; pryder högtiden med löf, allt intill hornen på altaret. *2 Cor. 3: 18; cap. 4: 4, 6.
Under löfhyddohögtiden uppehöll sig folket i hyddor af grönt löf, och dermed smyckades äfwen altaret, altarhörnen och tempelgården. Om löfhyddohögtidens betydelse både såsom minnesfest och tacksägelsefest och såsom prophetisk fest förebildande det rätta lifwet i fridens rike, har förut blifwit taladt. Se 3 Mos. 23: 40. Messiæ ankomst och intågande war sjelfwa begynnelsen till den nya nådesinrättningen, som wäntades, och till det rike, som skulle grundas, samt tillika en prophetia om detta rikes fulländning. De gröna qwistar af träden, som ströddes på wägen till Hans ära, woro tillika ett slags prophetia om den hyllning, hwarmed Han skall emottagas, då Hans rike kommer med makt, och dermed uttrycktes äfwen, att löfhyddohögtidens betydelse nu började gå i fullbordan, emedan Han war kommen, som åt sitt folk bereder ewinnerlig hyddor i fridens boningar.
28. Du är min Gud, och jag tackar dig; min Gud, jag will prisa dig.
29. Tacker HERran, ty Han är mild; och Hans godhet warar ewinnerligen.
För alla de wälgerningar, som denna Psalm så härligt sammanfattar, prisade Christus sin Fader med denna tacksägelse, och i denna tacksägelse skall den trogna församlingen instämma icke blott här i tiden, utan i all ewighet. Denna och de 5 föregående psalmerna utgjorde den lofsång, som wår Frälsare sjöng med sina lärjungar i den natten, då Han instiftade den heliga Nattwarden. Se Matth. 26: 30. Denna lofsång war Hans beredelse till lidandet och döden.
119. Psalm.
Guds ords kraft, nytta.Salige äro de, som utan wank lefwa; de som i HERrans lag wandra.* *Ps. 1: 2.
Denna härliga Psalm är ett gyllene a b c, så indeladt, att hwarje afdelning, bestående af åtta verser, alltid i ordning börjar med en af de 22 bokstäfwerna i det Hebreiska alphabetet. Den är en lofsång, hwaruti hwarje hjerta, som lefwer i tron och är brinnande i kärleken, tackar och prisar Gud för hela det uppenbarade ordets rika och oförgängliga wälsignelser. Den behöfwer knappt någon förklaring, ty den är lätt att förstå till sin ordalydelse, men så mycket mera bör den med djup eftertanke och innerlig bön behjertas och begrundas.
2. Salige äro de, som Hans wittnesbörd hålla*: de som af allt hjerta söka Honom. *Joh. 14: 21, 23. 1 Joh. 3: 23.
3. Ty de, som på Hans wäg wandra*, de göra intet ondt. *Ps. 128: 1.
4. Du hafwer bjudit, att hålla dina befallningar fliteligen.
5. O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allwar.
6. När jag skådar uppå alla dina bud, så kommer lag icke på skam.
_206.jpg&oldid=345148){kind=link}