| Psaltaren. | Ps. 119. | 205 |
76. Din nåd ware min tröst, såsom din tjenare lofwat hafwer.
77. Låt mig wederfaras din barmhertighet, att jag må lefwa: ty jag hafwer lust till din lag.
78. Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
79. Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna dina wittnesbörd.* *Ps. 15: 4.
80. Mitt hjerta blifwe rättsinnigt i dina rätter, att jag icke på skam kommer.
81. Min själ trängtar efter din salighet;* jag hoppas uppå ditt ord. *1 Mos. 49: 18. Es. 49: 6. Luc. 2: 30.
82. Mina ögon trängta* efter ditt ord, och säga: När will du trösta mig? *Ps. 6: 7, 8.
83. Ty jag är såsom en legel i rök; (men) dina rätter förgäter jag icke.
I Österlanden hade man på den tiden hwarken laggade käril eller glaskärl, utan både torra och wåta waror förwarades uti helflådda och wäl sammanknutna skinn. För att förwara sådane skinnleglar eller säckar mot insekter och röta, hängdes de i rök, der de blefwo swarta och skrynkliga, hwilket är en stark bild af ett af sorg och lidande förfallet ansigte. Sådana säckar brukas ännu i Österlanden.
84. Huru länge skall din tjenare bida; när will du dom hålla öfwer mina förföljare?
85. De stolte grafwa mig gropar; hwilket icke är efter din lag,
86. Dina bud äro allesamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
87. De hade fulltnär förgjort mig på jorden; men jag öfwergifwer icke dina befallningar.
88. Wederqwick mig genom din nåd, att jag må hålla din muns wittnesbörd.* *Ps. 40: 9.
89. HERre, ditt ord blifwer ewinnerligen, så widt som himmelen är.
90. Din sanning warar i ewighet: du hafwer tillredt jorden, och hon blifwer ståndande.
Så länge jorden står, skall ditt ord för jorden beståndande blifwa, och sedan i ewighet.
91. Det blifwer dagligen efter ditt ord: ty all ting måste tjena dig.
Grt.: De (himmel och jord) v. 89, 90, stå fast ännu i dag efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig. Christus bär himmel och jord med sitt kraftiga ord.
92. Om din lag icke hade min tröst warit, så wore jag förgången i mitt elände.
93. Jag will aldrig förgäta dina befallningar; ty du wederqwicker mig med dem.
94. Jag är din,* hjelp mig: ty jag söker dina befallningar. *Hög. W. 2: 16. Rom. 14: 8. 1 Cor. 6: 20.
95. De ogudaktige wakta* uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå dina wittnesbörd. *Ps. 38: 21.
96. Jag hafwer på all ting en ända sett; men ditt bud är waraktigt.* *Es. 40: 8.
Grt.: På all fullkomligt har jag sett en ända, d. ä. om någon ting här i förgängligheten wore än så fullkomligt, så har det en ända; men ditt ord, o Herre! har ett oändeligt omfång och kan aldrig förgås.
97. Huru hafwer jag din lag så kär: dagligen talar jag derom.
98. Du gör mig med ditt bud wisare än mina fiender äro; ty det är ewinnerligen min skatt.
99. Jag är lärdare än alla mina lärare; ty dina wittnesbörd äro mitt tal.
100. Jag är förståndigare än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
101. Jag förtager mina fötter alla onda wägar, att jag må hålla dina ord.
102. Jag wiker icke ifrån dina rätter; ty du lärer mig.
Åt Herren skall gifwas äran för allt godt, och hos ingen menniska finnes något werkligt godt, utan att det är en Herrans gåfwa.
103. Dina ord äro min mun sötare än honung.
104. Ditt ord gör mig förståndig: derföre hatar jag alla falska wägar.
105. Ditt ord är mina fötters lykta,* och ett ljus† på mina wägar. *Ordspr. 6: 23. †2 Petr. 1: 19.
106. Jag swär och will hålla det, att jag dina rättfärdighets rätter hålla will.* *Neh. 10: 29.
107. Jag är swårligen plågad: HERre, wederqwick mig efter ditt ord.
108. Låt dig behaga, HERre, min muns wälwilliga offer; och lär mig dina rätter.
109. Jag bär min själ i mina händer alltid; och jag förgäter icke din lag.
Äfwen då jag swäfwar i största lifsfara, förgäter jag icke ditt ord.
_209.jpg&oldid=345157){kind=link}