| Psaltaren. | Ps. 142, 143. | 221 |
3. Jag utgjuter mitt tal för Honom;* gifwer Honom min nöd före. *Ps. 62: 9.
4. När min ande i ångest är, så låter du dig wårda om mig:* de sätta för mig snaror† på wägen, der jag går. *Ps. 77: 4. †Ps. 140: 6. Ps. 141: 9.
5. Skåda på högra handen, och se, will ingen känna mig; jag kan icke undfly; ingen låter sig wårda om min själ.
6. HERre, till dig ropar jag, och säger: Du är mitt hopp; min del* uti de lefwandes land.† *Ps. 73: 26. †Ps. 116: 9.
7. Akta uppå min klagan, ty jag warder swårligen plågad; hjelp mig ifrån mina förföljare, ty de äro mig för mäktige.
8. För min själ utur fångahuset, att jag må tacka ditt namn: de rättfärdige skola församla sig till mig, när du wäl emot mig gör.
Fångahuset, d. ä. kulan, v. 1. Härmed menas också nöd och ångest i allmänhet, hwilka för den trogna själen äro såsom en kula, der Guds ansigtes ljus är för den fördoldt. Se Job 42: 10. Ps. 107: 10.
143. Psalm.
7 Bot-Psalm.En Psalm Davids. HERre, hör min bön, förnim min bön för din sannings skull; bönhör mig för din rättfärdighets skull.
Icke blott Guds barmhertighet, utan äfwen Hans rättfärdighet fordrar, att Han bönhörer de trogna för Christi skull, emedan Christus förwärfwat åt dem denna bönhörelse. Se 1 Joh. 1: 9.
2. Och gack icke till doms med din tjenare; ty för dig är ingen lefwande rättfärdig.* *2 Mos. 34: 7. Job 9: 2, 3. Ps. 130: 3. Rom. 3: 4.
3. Ty fienden* förföljer min själ och sönderslår mitt lif till jorden; han lägger mig i mörkret, såsom de döda i werlden. *2 Sam. 17: 1.
Wi se här den genom Guds lag utur syndasömnen uppwäckta själen framställande sig inför Guds domstol, och fienden, d. ä. djefwulen, will sönderslå hennes lif till jorden och lägga henne i mörkret, d. ä. fördöma henne. Se Zach. 3: 1–5. Han förehåller henne, att hon icke kan frälsas, och i samwetet talar Guds heliga lag och uttalar öfwer henne förbannelsen för syndens skull. Då erkänner själen, att hon icke är rättfärdig inför Gud, och beder, att hon icke måtte blifwa dömd såsom orättfärdig, v. 2, utan bönhörd och benådad genom Hans rättfärdighet, v. 1, som gör den ogudaktige rättfärdig, Rom. 4: 5. Ofta inträffar det äfwen, att yttre nöd och andra fiender, än djefwulen, bidraga till att öka syndasorgen, skärpa sjelfpröfningen och att göra bönen mera brinnande, såsom David, då han syndade, icke blott blef bestraffad genom Herrans ord, utan äfwen genom yttre straff. Se 2 Sam. 12 cap. Med de orden, att ingen lefwande är rättfärdig inför Herran, menas i denna syndabekännelse ingalunda, att den bedjande will betäcka sina synder med den allmänna syndaskulden hos alla menniskor, utan de uttrycka den allradjupaste känsla af syndfullhet, samt omöjligheten att kunna bestå inför den oändligt rättfärdige Guden.
4. Och min ande är i mig bedröfwad; mitt hjerta är mig i mitt lif förtärdt.
5. Jag tänker uppå de förra tider; jag talar om alla dina gerningar, och säger af dina händers werk.* *Ps. 77: 6, 12.
6. Jag uträcker mina händer till dig; min själ törstar efter dig, såsom en torr jord. *Sela. *Ps. 42: 3. Ps. 63: 2.
Om den botfärdiga själens hunger och törst efter Herran, se Ps. 42: 3.
7. HERre,* bönhör mig snarligen, min ande förgås; göm icke ditt ansigte bort ifrån mig, att jag dem icke lik warder, som i kulan fara.† *Ps. 28: 1. †Ps. 88: 5.
Så snart Herren helt och hållet bortwänder sitt ansigte från en menniska, så är den menniskan fördömd; ty om att Guds nåd från själen undandrages, så är det för henne omöjligt att blifwa salig. Men så helt och hållet drager Herren icke sin nåd tillbaka, så länge menniskan är i nådens tid, så framt icke hjertat kommit i fullkomlig förstockelse, hwarefter likwäl lifstiden wäl aldrig blifwer lång. Äfwen då Herren fördöljer sitt ansigte för den wäckta eller den trogna själen, så komma de i stor bedröfwelse och bäfwan. Redan i det wäckta tillståndet erfar själen någon stråle af nådens ljus ifrån Herrans ansigte, och detta är det, som gifwer hopp, eljest skulle förtwiflan följa.
8. Låt mig bittida höra din nåd; ty jag hoppas på dig; kungör mig den wäg, der jag uppå gå skall; ty mig trängtar efter dig.* *Ps. 25: 1.
9. Hjelp mig, HERre, ifrån mina fiender: till dig hafwer jag tillflykt.
10. Lär mig göra efter ditt behag; ty du är min Gud: din gode ande före mig på en jemn wäg.* *Ps. 25: 4, 5. Ps. 27: 11. Ps. 86: 11.
_225.jpg&oldid=345205){kind=link}