| Salomos Ordspråk. | Cap. 7. | 237 |
7. Capitel.
Budets nytta. Skökors akt.Min son, behåll mina ord, och göm mina bud när dig.
2. Behåll mina bud, så får du lefwa; och min lag såsom din ögonsten.* *Ps. 17: 8.
3. Bind dem på dina fingrar,* skrif dem på ditt hjertas tafla.† *2 Mos. 13: 16. 5 Mos. 6: 8; cap. 11: 18. †Ordspr. 3: 3.
4. Säg till wisheten: Du är min syster; och kalla klokheten din fränka.
Fränka: närskyld, wän.
5. Att du bewarad warder för en främmande qwinna; för en annans, som släta ord gifwer.* *Ordspr. 2: 16; cap. 5: 3.
6. Ty i fönstret på mitt hus såg jag ut genom gallret:
7. Och såg ibland de fåkunniga, och wardt warse ibland barn en galen yngling:
8. Den gick på gatan ut med ett hörn, och trädde in uppå wägen åt hennes hus,* *Ordspr. 5: 8.
9. I skymningen om aftonen af dagen, då det natt wardt, och mörkt war: *Joh. 3: 20.
10. Och si, der mötte honom en qwinna i skökoklädnad, listig;
11. Wildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifwa i sitt hus:
12. Nu är hon ute, nu på gatan, och waktar wid alla hörn.
13. Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14. Jag hafwer i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.* *3 Mos. 7: 15, 16.
Genom detta föregifwande, att ett tackoffer blifwit offradt, till följe af ett gjordt löfte, skall öfwer den tillredda måltiden kastas ett heligt sken, och sjelfwa otukten derigenom bemantlas. Med dessa ord will skökan både lugna sitt eget samwete och borttaga all betänklighet hos den, som skall lockas i snaran. Du behöfwer icke wara rädd, jag har gjort en god gerning, jag är from och har nu en försonad Gud, och af offret är en kostelig måltid beredd. Förförelsen är allrafarligast då, när den kläder sig uti ett sken af oskuld och fromhet. Djefwulen är farligast, när han förskapar sig till en ljusets engel. Äfwen i christenheten finner man många, som med lättadt samwete synda på ny räkning, sedan de begått Herrans Nattward, emedan de inbilla sig, att de hafwa fått förlåtelse för sina förra synder. Somliga utföra sina onda uppsåt utan betänklighet, kort förrän de ämna sig till Herrans Nattward, i den inbillning, att de då skola få förlåtelse, så att de icke länge behöfwa bära den synden. Denna okunnighet och detta fasansfulla missbruk af nådens medel finnes ännu på många ställen i wårt fädernesland. Särdeles werksam är satan att fresta menniskorna med köttsliga begär just då andeliga rökelser i hjertat börja. Med köttet will frestaren utsläcka anden.
15. Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafwer funnit dig.
16. Jag hafwer skönligen tillpyntat min säng, med brokiga täcken utur Egypten:
17. Jag hafwer bestänkt min sängkammare med mirrham, aloe och kanel.
18. Kom, låt oss bola allt intill morgonen; och låt oss älskog sköta.
19. Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långwäga.
20. Han hafwer tagit penningesäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
Penningarnes medtagande anföres såsom tecken till en längre bortowaro.
21. Hon talade för honom med många ord, och fick honom in med sin släta mun.
22. Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd warder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser:
23. Tilldess hon med en pil* skjuter honom igenom lefren, och såsom en fågel skyndar sig till snaran, och wet icke att det gäller honom om lifwet. *Ordspr. 5: 4.
Synden är såsom en dödande pil genom menniskans innersta.
24. Så hör er mig nu, mina barn, och märker uppå min muns tal.
25. Låt ditt hjerta icke wika in uppå hennes wäg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26. Ty hon hafwer många sargat och fällt; och allehanda mäktige äro dräpne af henne.
27. Hennes hus äro helwetes wägar, der man nederfar uti dödens kammare.* *Ordspr. 2: 18; cap. 5: 5; cap. 9: 18.
Under detta ena exempel och med utmålningen af en förförelse framställes synden i sin innersta rot, yttrande sig både på detta sätt och förklädande sig i många helt olika skökogestalter, för att lämpa sig efter olika menniskors olika begär.
_241.jpg&oldid=345248){kind=link}