| 248 | Cap. 13, 14. | Salomos Ordspråk. |
Dessa ord såsom flera andra af ordspråken gälla wisserligen icke utan undantag i det timliga, men alltid i det andeliga. Likwäl wisar erfarenheten ofta, att giriga mammons trälar och de, som ärft stora egodelar, hwilka i många fall äro ”syndares gods,” måste gräma sig öfwer alltför få eller inga arfwingar.
23. Mycken spis är uti de fattigas åker; men somlige församla med orätt.
Grt.: Mycken spis är uti de fattigas nybrott, och de finnas också, som bertryckas för orättfärdighets skull. Den redlige och flitige har nog i sin fattigdom, men orättfånget gods far sin kos, och ofta bortryckas egarena hastigt.
24. Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafwer, han näpser det i tid.* *Ords. 3: 12; cap. 19: 18; cap. 22: 15; cap. 23: 13; cap. 29: 15.
Mer än hälften af brottsliga eller odugliga menniskor hafwa blifwit det derigenom, att denna gyllene regel i deras barndom blifwit glömd af deras föräldrar och uppfostrare. Det ordet i tid skall lära oss, att, då tuktan behöfwes, så måste den tidigt anwändas. Efter det femte eller sjette året af ett barns ålder kommer tuktan merändels för sent och wäcker förbittring, men icke förbättring.
25. Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt warda; men de ogudaktigas buk hafwer aldrig nog.
Kläder och föda m. m. skall blott nyttjas till nödtorft och med ett förnöjsamt sinne. De ogudaktige blifwa aldrig i själen mätte, de lida alltid hunger, emedan de icke känna det ordet: Wara gudelig och låta sig nöja är winning nog. 1 Tim. 6: 6–8.
14. Capitel.
Genom wisa qwinnor warder huset bygdt;* men en galen bryter det neder med sina åthäfwor. *Ords. 12: 4; cap. 31: 10, 11.
Grt.: Qwinnors wishet bygger huset, men (deras) dårskap nedrifwer det med sina händer. ”Den man måste förderfwas, som en oskötslig qwinna hafwer.” L.
2. Den som HERran fruktar, han går på rätta wägen; men den Honom föraktar, han wiker af Hans wäg.
Grt.: Den, som wandrar på rätta wägen, är den, som fruktar Herran; men den, som wandrar i öfwerträdelse, föraktar Honom. Af gerningarne känner man menniskan, af frukten känner man trädet.
3. Dårar tala tyranniskt;* men de wise bewara sin mun. *Job 32: 17, [et]c.
Grt.: Uti en dåres mun är högmods ris, men de wisas läppar bewara dem. De ogudaktiga eller dåraktiga tala så, att de derigenom ådraga sig straff för sin högmod, men de wisas läppar bewara dem sjelfwe och söka att godtgöra den skada och hela de sår, som dårar förorsaka.
4. Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafwer nog skaffa, der är nog inkommande.
”Der man intet arbetar, der winner man ock intet.” L. Sparsamhet på orätt ställe är stor förlust, men ringa kostnad med flit och förstånd är alltid lönande. Att så spara tiden, att man ej har tid att läsa Guds ord och odla hjertats åker, förorsakar den grufligaste fattigdom. Uppb. 3: 17.
5. Ett troget wittne ljuger icke; men ett falskt wittne talar dristeligen lögn.* *Ords. 12: 17.
6. Bespottaren söker wishet, och finner henne icke; men för den förståndige är wishet lätt.
Bespottaren, d. ä. den, som föraktar Guds ord och söker wishet annorstädes, finner den aldrig; men de, som äro så wida förståndiga, att de söka den i Guds ord, finna den lätt.
7. Kommer du till en dåre, der finner du icke ett förnumstigt ord.
8. Det är den klokes wishet, att han aktar uppå sin wäg;* men det är en dåres galenskap, att det är alltsamman bedrägeri med honom. *Eph. 5: 15, 17.
I menniskors lefwerne wisar sig antingen sanningens wishet eller lögnens galenskap; hjertats fromhet wisar sig i from wandel, hjertats otro wisar sig i sjelfwiskhet, egennytta och annat ondt.
9. De dårar drifwa deras gabberi med synden; men de fromme hafwa lust till de fromma.
Se cap. 10: 23.
10. När hjertat sörjande är, så hjelper ingen utwärtes glädje.
Grt.: Hjertat känner sin egen sorg, och i dess glädje kan ingen främmande deltaga. Om menniskor än så innerligen älska hwarandra, så kunna de dock aldrig rätt dela hwarandras sorg och glädje. Det är blott Jesu hjerta, som fullkomligt känner och deltager uti sådan sorg och glädje; ty blott Han wet, hwad i menniskan är. Joh. 2: 25. Men den sanna kärleken werkar innerligt deltagande. Se Rom. 12: 15. 1 Cor. 12: 26.
11. De ogudaktigas hus warder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.* *Ords. 10: 30; cap. 11: 8; cap. 12: 7, 21.
De ogudaktige göra sig fasta hus här i werlden och tänka icke på sin hädanfärd, men deras hus nedbrytas snart. Deras jordiska hydda nedbrytes, då kroppen lägges i mullen. De fromma deremot äro i detta lifwet såsom
_252.jpg&oldid=345272){kind=link}