| 252 | Cap. 16. | Salomos Ordspråk. |
swara Honom, då olycksdagen kommer, samt ändtligen i domen swara för alla sina gerningar. Också måste de ogudaktiga wara de ris, hwarmed Gud tuktar och straffar. Alla skapade ting måste således, hwart och ett på sitt sätt, swara Herran, och antingen motswara sin bestämmelse efter Hans wilja, eller swara på Hans heliga lag med det straff, som de genom öfwerträdelsen ådragit sig.
5. Alla högmodiga hjertan* äro HERranom en styggelse; och skola icke ostraffade blifwa, om de än alla tillhopa höllo. *Ords. 6: 16, 17; cap. 15: 25.
6. Genom godhet och trohet warder en missgerning försonad; och genom HERrans fruktan undflyr man det onda.
Genom godhet och trohet kan menniskor emellan missgerning försonas. Inför Gud är allt förlåtet, då menniskan genom nåden blifwer omwänd och i tron delaktig af Christi rättfärdighet och af Hans fullkomliga godhet och trohet. Christi godhet och trohet är försoningens grund, och en frukt af denna försoning är godhet och trohet i den pånyttfödda menniskans hjerta. Gal. 5: 22, 23. Genom Herrans fruktan, d. ä.: då man är rädd för att göra Gud emot, undflyr man det onda af den rätta orsaken och har och får af Herran nåd och kraft dertill. Härigenom undflyr man också många olyckor och lidanden.
7. Om någon mans wägar behaga HERran, så gör Han ock hans owänner till frids med honom.
Såsom Gud befallde Laban att tala wänligt med Jacob. 1 Mos. 31: 24.
8. Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.* * Ords. 15: 16, 17; cap. 17: 1.
9. Menniskans hjerta sätter sig sina wägar före; men HERren allena gifwer, att det framgår.* *Ords. 19: 21; cap. 20: 24.
Se v. 1. Hwarken orden eller gerningarne stå helt och hållet i menniskans makt.
10. Prophetia (är) i konungens mun; hans mun felar icke i domen.
Grt.: Är skarpsinnighet på en konungs läppar, så skall hans mun icke fela i domen, d. ä.: Låter en konung skänka sig af Herran den rätta wisheten och skarpsinnigheten till att urskilja sanning och rätt, så kan han också träffa det rätta i det, som han bestämmer, och i de domar, han skall afgifwa. Derföre bad Salomo om wishet af Herran. 1 Kon. 3: 9–12, 27.
11. Rätt wåg och wigt är af HERran;* och alla pund i säcken äro Hans werk. *Ords. 11: 1.
All rättwisa och all rätt lag är ett Herrans werk, såsom också wårt förnuft, wår rättskänsla och wårt samwete äro af Herran skapade.
12. Om konungarna orätt göra, så äro de en styggelse: ty genom rättfärdighet warder konungsfätet fast.* *Ords. 25: 5; cap. 29: 14.
Ju högre embete och ju answarsfullare ställning en menniska hafwer i denna werlden, desto större är synden, då detta embete skötes illa och en hög kallelse missbrukas.
13. Rätt råd behagar konungen, och den som rätt råder, han warder älskad.
Då konungen är sådan, som föreskrifwes v. 10, så behagar honom allt det, som är rätt och godt, och han blifwer älskad af Gud och menniskor.
14. Konungens wrede är dödens budskap;* och en wis man försonar honom. *Ords. 20: 2.
Har konungen stadfästat en dödsdom, så finnes på jorden ingen högre makt, som kan upphäfwa den; men genom wis och rätt framställning af ett mål kan ett rätt dom åstadkommas, och den oskyldige räddas, som genom falsk anklagelse eller besynnerliga händelsen blifwit ett föremål för konungens wrede.
15. När konungens ansigte är ljufligt, det är lifwet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn. * * Ords. 19: 12.
Aftonregn, grt.: såsom ett moln med serlaregn, det regn, som mest bidrager till jordens fruktbarhet. Wi se häraf, att den makt, som Gud gifwit åt konungar här på jorden, är stor: de kunna hindra mycket ondt och göra mycket godt, de kunna afskräcka de onda ifrån många missgerningar och uppmuntra de goda till sköna dygder. Men detta, så wäl som andra ordspråk af Salomo, har också en högre betydelse, nemligen att då den himmelske Konungens ansigte är ljufligt emot oss och wi hafwa syndernas förlåtelse och frid med Honom, så är detta wårt lif, och Hans wälbehag är för wåra hjertan ett beständigt uppfriskande nådens regn.
16. Tag wishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafwa förstånd är ädlare än silfwer.* *Ords. 3: 14, 15; cap. 8: 10.
Se cap. 3: 14, 15.
17. De frommas wäg flyr det arga; och den sin wäg bewarar, han behåller sitt lif.
18. Den som ett nederfall skall få, han warder tillförene högmodig; och stort sinne går för fallet.* *Ords. 11: 2; cap. 18: 12.
Just af detta bibelspråk, så wäl som af alla tiders erfarenhet hafwa wi det äfwen i folklifwet wanliga tänkespråket: högmod går för fall. Då syndamåttet börjar blifwa fullt, så tillåter Herren, att menniskan påskyndar dess uppfyllande, att hon må påskynda sitt straff. Ju högmodigare en menniska är, destomera är hon skild ifrån Gud, destomera är hon ett föremål för Hans wrede. Pharaos högmod och förhärdelse påskyndade hans undergång.
_256.jpg&oldid=345283){kind=link}